''Det kommer gå bra'' Han knäppte upp sitt bälte och hoppade ett säte närmre mig så hans arm slingrade sig runt mina axlar. ''lita på mig.'' Viskade han i mitt öra, så ryssningar for genom hela min kropp och alla muskler slappnade snabbt av. Jag förmodde mig bara att nicka, då rädslan var nära på att få mig att tappa kontrollen över mig själv, för jag kunde se hur bilen stannade. Mitt i skogen, en dimmig skog med läskiga ljud. Med kriminella personen som antagligen skulle döda oss i kväll. Eller kanske skulle det bli tvärt om? Jag kanske ska lita på Justn för en gång skull.
''Då är vi framme.'' Steg Stefan ut ur bilen.
Jag öppnade väskan och drog ut ett långt svart vapen. Det var inte första gången jag såg ett vapen. Men det var länge sedan och jag tvivlade på mig själv just nu. Om jag fortfarande mindes hur man gjorde? Men så tänkte jag på vad Justin sagt, det kommer gå bra, lita på mig. Så nu var det inget mer velande, utan jag skulle bara köra på. För jag litade på honom, jag kunde ändå inte göra så mycket mer. Det långa giväret ställde jag undan och drog upp 3 andra i lagom storlek för mig. Ett litet som jag stoppade innanför min skin stövel, en jag satte innanför mitt skärp - som jag hade runt midjan och självklart en i handen. Killarna började plocka på sig vapen och började ladda dem. Jag satt mig ner på en stor stubbe och skådade dem från topp till tå där dem stod och gjorde sig redo. Men min blick fastnade på Justin som fixade sin frisyr och sina kläder då han redan var klar. Detta kanske var sista synen av honom? Jag kanske inte får träffa honom mer? För alla kanske dör? Eller kanske bara jag? Det var så många oroliga frågor. Jag ville bara att detta skulle vara över. Jag ville inte vara med om detta. Jag tror inte någon skulle vilja vara med om detta, då menar jag ingen. Men jag gör detta... Dels för att rädda pappa och för att få detta överstökat. Jag vill inte ha någon som vakar över mig resten av mitt liv. Som kommer vilja döda mig eller min familj. Stefan vinkade sig mot mig och tillsammans bildade vi en rund ring.
''Alla vet hur planen går till?'' Ville Justin ha försäkrat. Han tittade på alla som stirrade förstående på honom. ''Vänta bara på min signal.'' Nickade han och stoppade en pistol innanför byxorna. Jag repiterade planen i huvudet för att vara helt säker på att jag kunde den. Det vore inte så bra om man stod där och hade hjärn släpp, eller hur?
''Då går vi.'' Mumlade han innan han kollat på sin urklocka som visat tio över 2 på natten. Vi ville vara säkra på att dem sov när våran attack skulle hållas. Jag höll vapnet tätt intill mig och började smyga med dem nära mig tills vi tvärstannade då ett svart hus tonade upp framför oss. Varken några lampor var tända eller någon människa som rörde sig i huset. Tack och lov. Justin visslade tyst och nickade mot mig. Nu började allt. Nu började ett nytt kapitel. Ett nytt, spännande kapitel om när jag får döda mina livs fiender. Mina fötter rörde sig tyst men snabbt mot det ena fönstet. Jag stoppade min hand innanför min ficka och drog upp en liten, liten boll som jag sedan tryckte på en liten knapp ovanför. Jag slängde en blick mot Justin och väntade på hans signal... Sekunderna tickade iväg och snart kunde jag inte hålla i bollen längre då den skulle utlösas. Jag tittade panikslaget mot honom som hade sin blick in mot det andra fönstret men nickade slutligen mot mig igen. Och pang, jag kastade in den genom fönstret så glaset sprack. En massa rök fyllde huset och pös ut genom sprickan jag gjort. Jag knöt fast en duk runt mitt huvud som täckte min näsa och mun. Utan den skulle jag svimma av där inne då röken var giftig. Damon sparkade in den röda dörren och började springa in med oss andra i hälarna. Några skott hördes då Damon hade tagit sig tid att skuta en kille framför sig som tydligen inte svimmat ännu. Men nu var han mer än död. Vi fortsatte ta oss genom huset och delade upp oss. Mitt uppdrag var att leta upp pappa. Men jag kände mig alldeles splittrad och visste inte vart jag skulle börja leta så jag tog den närmsta dörren som ledde till en källare. Det var tyst nu. Nästan för tyst. Mina andetag och den knarriga trappan var det ända som hördes. Bortsätt från mitt hjärta som bankade hårt och snabbt i bröstkorgen. När jag nått marken igen stannade jag upp och höll andan för att lyssna riktigt ordentligt då jag flåsade av rädlsa. En stund gick. Och inget hördes. Fortfarande bara mina hjärtslag... Tills någon i rummet började röra sig mot mig. Om mitt hjärta slog hårt i bröstet innan... Kan jag lova att det nu slog så hårt att jag trodde det skulle hoppa ut när som helst. Panik steg innom mig och mina fötter rörde sig automatiskt mot trappan och började springa upp mot dörren där en ljus spriga lös. Ett gält skrik lämnade mina läppar när jag kände hur en hård hand greppade tag om min fotled och drog mig långsamt ner mot marken igen.
''Släpp mig!'' Skrek jag och försökte sparka mig loss.
''S-summer?'' Sa en darrig röst. Jag stelnade till och började kravla mig upp på benen igen när hans hand släppt min fot. Jag stog och stirrade in i det svarta rummet, man kunde inte se hans ansikte. Men rösten var lik någons...
''Pappa?'' Mumlade jag osäkert. En ljus stråle lyste mot mitt ansikte, vilket var så han såg mig. Han tog ett steg fram och ett sotigt, sårigt ansikte lystes upp framför mig. Mina ögon fylldes snabbt med tårar när jag mötte hans blick.
''Åh gud...'' Viskade jag förkrossat och drog in honom i en kram då jag inte tålde att se honom så. Tårar började okontrolerbart rinna och snyftningar hördes från båda. Dörren smälldes upp och strax ovanför oss stod Justin med blod lite överallt på sig.
''Skynda er!'' Tjöt han andfott. Och snabbt som tusan började vi rusa upp för trappan tillsammans.
''Spring till våran bil och stanna där, okej? Vad som än händer... Kom inte tillbaks!'' Viskade jag snabbt och ledde honom sagta ut mot dörren och kunde sedan se honom springa iväg haltandes mot bilen som stod en bit härifrån. Jag tittade mig omkring och började smyga tillbaks mot Justin igen.
''Är alla döda?'' Undrade jag fortfarande osäker om man kan slappna av ännu. Han nickade säkert och tillsammans började vi röra oss ut ur huset. Väl ute kom killarna ut till oss, hela, kanske några skrubbsår, men fortfarande hela. Vi styrde stegen mot bilen men stannade snabbt till då några skott avlossades bakom oss. Jag vände mig hatsigt om och kunde se hur Damon och Tyler föll ihop på det gröna gräset.
''NEEEJ!'' Skrek jag hest så min hals sved till och rusade fram mot dem men hann inte så längt när ännu två skott hördes. Jag vände huvudet mot rästet och såg Stefan och Zack nu ligga på gräset. Tårar spruta ut ur mina ögon.
''Vad fan gör du!?'' Tjöt jag - och hade ingen aning om vem det var - och vände mig mot mannen i svarta kläder. Jag drog för andan när jag fick syn på ansiktet.
''Nej...'' Mumlade jag förtvivlat och skakade på huvudet. ''nej, nej, nej!'' Tjöt jag och knep ihop med ögonen. Jag hörde hur han började röra sig mot mig och hur hans hand smekte bort mina tårar som fastnat påvägen ner för min kind.
''Det är bara att inse fakta, Summer. Det har varit jag, bakom allt det här.'' Jag slog sakta upp ögonen och mötte hans ögon.
''Du ljuger!'' Skrek jag och puttade bort honom. Men så började minnen spelas upp...
''Vad tänkte du med!?'' Tjöt han upprört.
''Men snälla...'' Suckade jag och satte mig hastigt ner på stolen bakom mig. Han gick bestämmt fram till mig och spännde blicken i mig.
''Du kunde dött!'' Tjöt han och slog ut med armarna. ''Var inte så dramatisk.''
''Summer, jag är inte på humör.'' Morrade han.
''Tror du jag är det eller?'' Jag pekade mot Justin och korsade sedan armarna.
''Summer...'' Suckade han och maserade sin tinning med två fingrar.
''Sluta försöka lugna ner mig eller vad nu är du försöker göra! Jag försökte rädda min vän. Är det inte de du försökt lära mig hela jävla tiden? Att vara själv säker!? Jag blev agent av en anledning...'' Jag vände min blick upp mot honom. Jag ville helst inte ta upp ämnet men... Han gav mig ingen channs.
''Det var för mamma och Maddie! Jag ville inte veta av folk som dör. Jag klarade inte av att se osklydiga folk som dem dö. Så jag valde att gå med i DID. För att kunna vara den som stoppar dem elaka...'' Snyftade jag.
Jag tittade ner i marken och ville inte tro på det. Det kan inte stämma!
''Gå.'' Bad jag bestämt och slog mig ner på stolen igen. Jag vägrade att möta hans otåliga blick, så jag kollade ner i det rutiga golvet istället.
''Summer...-''
''Gå!'' Röt jag och pekade på dörren. Han suckade sorgset och gjorde som jag sa. När han precis skulle stänga dörren efter sig stannade han upp.
''När Justin vaknat grieper vi honom... Även resten av gänget.'' Sedan stängde han dörren med en smäll. Jag bröt ihop och lät mina tårar glida ner för kinderna och droppa ner till mina knän. Jag satte mina händer för ansiktet, grät, snyftade tårkade bort tårarna och höll på så ett långt tag. Man kan visste inte lite på någon här i världen. Till och dem man trodde att man kunde lita på... Sviker än.
Jag tittade upp på honom.
''Hur kunde du Rick!?'' Skrek jag och började putta på honom, sparka och slåss... Men jag var alldeles hjälplös. Jag hade ingen energi i min kropp. Jag hade inte kraft för att göra en större skada en bara blåmärken. Hans handflata träffade min kind så hela mitt ansikte började bullta och brännas. Jag föll ner på marken och drog upp min hand mot kinden. Justin smällde till honom med sin näve i ansiktet men blev sedan träffad i ansiktet han själv och föll ner på marken.
''Om du inte gör som jag säger kommer han dö, fattar du det?'' Han riktade en pistol mot Justin. Jag ställde mig genast upp och kände paniken öka för varenda sekund som passerade. Om han trycker, på avlossaren... Då är mitt liv över. För han är min själsfrände, min måne, sol och mitt liv. Jag började röra på benet men kände genast att vapnet där var borta. Men vapnet innanför bältet var ännu kvar, konstigt att han inte sätt det, men det bekymrade mig inte nu. Så jag ryckte snabbt tag om det och riktade det mot honom.
''Släpp. Vapnet.'' Mumlade jag. Han skrattade hest och avlossade ett skott rakt mot Justins bröst. Ett högt tjut lämnade min strupe men jag höll fortfarande pistolen riktad mot honom. Jag skulle döda honom, för allt han gjort. Dödat mitt gäng, som var som mina bröder och min familj.
''Du ska veta att jag hatar dig... För allt du gjort. Jag kommer aldrig förlåta dig. Var det detta du ville? Att få mig sårad? För att mamma valde pappa?'' Jag spännde blicken i honom. Jag har alltid vetat det. Han var kär i mamma. Han var och har alltid varit. Mamma valde pappa och dumpade Rick. Så pappa fick ta smällen. Men varför han valde att såra mig också... Det förstår jag inte?
''Varför Rick? Varför!?'' Tjöt jag och laddade pistolen. ''Jag älskar Maryline... Men jag hatar dig Rick!'' Mumlade jag med spännda käkar och avlossade skottet samtidigt som honom och träffade huvudet. Hans kropp föll ihop och ett leende spred sig på mitt ansikte... Men suddades snabbt bort då jag drog min hand mot magen och fick syn på blod. Inte förrns då kom smärtan och jag föll ihop lika så som Justin och resten gjort.
''Gift dig med mig...'' Mumlade någon. Jag vände mitt huvudet mot Justin som låg med ansiktet mot mig. Han levde. Han andades och var vid liv. Ett leende spred sig på mina läppar. För en sekund glömde jag bort omgivningen och hade bara fokus på honom. Jag hade träffat honom i skolan. Skulle gripa honom och kanske döda honom? Men jag föll för honom... Jag blev kär. I Justin Bieber.
''Litar du på mig?'' Frågade han plöstligt. Jag vände blicken åt honom och kollade med en rynka på honom.
''Hurså?'' Frågade jag fortfarande liggandes.
''Litar du på mig? Ja eller nej.'' Frågade han. Vad skulle jag säga? Ja, jag litar på dig och ljuga för honom? Eller säga nej, du är fan kriminäl och vem vet vad du gör? Nej, det är heller inget bra svar. Jag kunde inte ljuga och heller inte säga sanningen. Han tittade fullt allvarligt på mig. Varför plöstligt ställa den frågan?
''Jag vet inte...'' Blev mitt svar. Han fortsatte titta lika allvarligt på mig utan att röra en muskel i ansiktet.
''Ta mig för den jag är, inte för den jag var. Jag lovar att jag är den du kan lita på.'' Sa han plöstligt. Min ögonbryn höjdes och jag tittade förvånat på honom. Jag kände mig hemsk nu... Att inte kunna säga detsamma utan att ljuga.
''Då litar jag väl på dig...'' Sa jag och ett litet leende kröktes på mina läppar. Han la sig jämte mig i sängen och tittade upp i taket. Jag visste inte att han kunde utrycka sig så. Och säga sådant. Han är ju liksom... Bad boy. Men den sidan av honom gillar jag. Jag fortsatte titta på honom med ett leende och vände sedan upp blicken i taket. Jag kunde känna hans lena hand krama om min. Och jag kunde inget mer än att bara lee och fläta ihop våra fingrar.
Jag kunde skymmta Cece, Shana och Mike stå vid sina skåp och prata. En sålänge har dem inte sätt oss. Det får mig tid att tänka på vad jag ska säga när jag väl kommit fram till dem och frågor kommer flyga ur deras munnar. Precis när Justin släppte min hand och vände sig mot mig kunde jag se Cece se oss. Hennes ögon var stora som bowling klot och hon kunde inte tro sina ögon. Justin drog mig närmre honom och flinade nöjt. Ett leende spred sig på mina läppar och glatt tryckte vi läpparna mot varandra i en kyss. Den var lika underbar som i fredags. Vänta... Vad tänker du Noel? Sluta känn så! Kyssen avslutades och han tittade intensivt in i mina ögon. Jag log mjukt och smekte hans kind med min tumme.
''Vi ses sen, okej?'' Log jag.
''Jag möter upp dig vid ditt skåp.'' Log han och gick sedan mot killarna.
''Jo... Ehm... Pappa. Han... Ehm... Vet inte... Om att vi två... Är tillsammans.'' Sa jag med långa mellanrum.
''Varför har du inte berättat?'' Frågade han med en rynka på pannan.
''Han... Liksom... Hur ska jag säga... Han gillar inte dig.'' Sa jag rent ut. Han skakade roat på huvudet och ett flin spred sig på hans läppar.
''Jag hade inte förväntat mig att han skulle gilla mig. Jag förväntar mig inte att någon ska gilla mig. Jag bryr mig inte om vad andra tycker.'' Sa han och ryckte på axlarna.
''Så... Du förstår varför?'' Undrade jag och hoppades på få svaret ja. Men fick något helt annat till svar.
''Så... Om jag inte bryr mig om vad han tycker. Varför inte bara säga det?'' Stretade han emot. Jag suckade högt och satte mig upp.
''Justin, det är inte så enkelt. Det är inte bara... Att säga det.'' Han skulle aldrig acceptera oss. Aldrig acceptera Justin för vad han gör och vad han är. Fast vad är då vi? Vi är inte snälla oskyldiga människor som aldrig gjort något brått. Pappa borde tänka om där. Vi är mer än lika Justin. Sättet han utför sina såkallade uppdrag är så som vi gör det. Skillnaden mellan oss är att vi är dem goda. Och han... Han är den onda.
''Jo, Noel. Det är så enkelt.'' Sa han emot och satte sig upp.
''Du förstår inte! Om han skulle få reda på oss skulle det innebära att vi aldrig skulle få träffas mer. Han skulle förbjuda mig att träffa dig. Jag vill inte det, Justin.'' Sa jag suckandes. Han suckade högt och la sig ner igen.
''Ett hemligt förhållande? Great!'' Sa han ironiskt. Jag suckade irriterat och la mig jämte honom.
''Måste du vara så negativ.'' Suckade jag.
Han var underbar på alla sätt. Även den irriterande, arga, sura, eller svartsjuka Justin. Han fanns vid min sida vid alla lägen. Vi bråkade kanske mer än vad vi älskade varandra. Men det var vi. Och vi kan inte ändra på dem vi är. Han är... Justin. Och jag är jag. Vi har hållit ihop i vått och tort. Han var min och jag hans. Vi hörde ihop. Kanske skulle vi dö denna morgon. Men sålänge jag får dö med den jag älskar... Är allt perfekt. Han plockade fram en ring från sin ficka och höll den framför mig.
''Du och jag förevigt?'' Frågade han och höll på sitt bröst som var blodigt med sin andra hand. En tår rann ner för min kind. Han och jag för evigt. Jag kan vara med honom vart som helst. I himmlen, i ett krig eller i världens fattigaste land. Det viktigaste var att få tillbringa resten av mitt liv med honom.
''Före vigt''
NU ÄR DARK NIGHT RISES SLUT! TADAAAAA! Är lite hyper just nu! Haha!
BOMBA MED KOMMENTARER NU BABES! FRÅN ONÖDIGA KOMMENTARER TILL DJUPA ROMANER!
Vill ha all er feeddback! Ni får kritisera mig och berömma mig! Finns det något jag kan bli bättre på?
Frågor:
1. Vad var bäst med novellen?
2. Gillade ni den kaxiga Summer bäst eller den snälla?
3. Något jag kan förbättra?
4. Är ni sugen på att få läsa Recaps? ;)
Är så tacksam för alla fina kommentarer jag fått och alla som tagit sig tid att läsa novellen, även mina onödiga inlägg som poppar upp ibland! Ni ska vet att jag älskar er mina Biebsters!!! (biebsters, ert namn efter bloggen haha lol) puss!!
HERREGUD VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN DIN NOVELL ÄR SÅ SJUKT JÄVLA BRA FINNER INGA ORD MAN HAR TAGIT SIG IN I ROLLEN SOM ATT DE VAR EN SJÄLV SOM TYP VAR SUMMER VET INTE HUR MÅNGA GÅNGER JAG GRÅTIT NÄR JAG LÄST DIN NOVELL MEN HAR NOG ALDRIG GRÅTIT SÅ HÄR MYCMET SOM JAG GÖR NU ALLT HAR VARIT SÅ PERFEKT JAG VILL BARA HA MER KAPITELL VILL INTE ATT DU SKA SLUTA SKA SLUTA SKRIVA NU FÖR ANNARS KOMMER DETTA BLI EN BIBEL SÅ HOPPAS DU FÅR MASSA KOMENTARER NU FÖR DE FÖRSÄNAR DU VÄRKLIGEN
KOMMENTAR SKRIVEN:
Tilde säger:
glömde skriva mitt namn på KOMENTAREN HAHAH men ja
Nej! jag suger på långe kommentarer. men du är helt awesome duktig! du skriver grymt handlingen är grym personerna är grymma. allt är grym helt enkelt. Jag tyyckte verkligen om denna novellen, dock gillar jag när det är den snälla Summer för det blir mer gulligt av henne om justin är typ bad då, om du fattar. men du skriver helt otroligt bra verkligen och slutet var ju helt perfekt! helt sjukt vad bra det var hela detta kapitlet var megasuper bra! så fortsätt med detta för denna bloggen är verkligen en av mina favoriter!
KOMMENTAR SKRIVEN:
Biebzznoveller säger:
Världens bästa novell!
Har aldrig älskat någon novell lika mycket som jag älskar din!
Och jag längtar verkligen till nästa novell!
Och du behöver absolut inte förbättra på något du är perfekt som du är!
Massa kramar till väldens bästa bloggare❤❤❤❤
NEEEEEEEJ!! Det får i te sluta så här! Kan du inte skriva epilog? Snääällaaa? Du är BÄST asså! Älskar dina noveller SJUKT mycket! Jag älskar kaxiga summer mer men också hennes snälla sida. Längtar till nästa! TJEJEN DU ÄGER ASSÅ, DU ÄR HELT GRYM!! DIN BLOGG ÄR VERKLIGEN MIN FAVO!
KOMMENTAR SKRIVEN:
Celebnovell säger:
ÅH HERREGUD! KAM INTE FATTA ATT DET ÄR SLUT. Har älskat din novell så mycket, blev helt tårögd i slutet. Sjukt perfekt. Jag kan inte välja EN sak med din novell som jag tycker om, ALLTING låter bättre. Hur du skriver, handlingen, personlighet, karaktären.... allting. Älskade alla sidor hos Summer, elak, kaxig, ledsen, glad, lycklig.
Är Sjukt tagga inför din nya novell babe! I LOVE YOU ♥
Åååååå så sjukt bra! Denna novell är den bästa jag har läst!
KOMMENTAR SKRIVEN:
Anonym säger:
Tips, lite mer kärlek i novellen, en badboy som justin borde vilja vara ute efter mer än en kyss ;)
KOMMENTAR SKRIVEN:
camilla säger:
OMG!!!!! vad ska jag säga!? Din novell är så jäkla braaa! du äger!!! mkna ögon är fortfarande tårögd...
KOMMENTAR SKRIVEN:
Jessica säger:
DU KA ÄN INTE GÖRA SÅHÄR!!! Satt och grät! Så sjukt jävla bra är du!!!! Älskar dig
Kommer det en epilog? Måste få veta vad som händer!!!!!! Dem måste överleva sen gifta sig!!!
Kommer gråta hela kvällen nu, så sorgligt kapitel!
KOMMENTAR SKRIVEN:
Josefin säger:
Ååh älskade slutet <3
svar1#:Slutet var bäst helt klart <3
svar2#:Gillar med den kaxiga Summer :3
svar3#:Inget du kan förbättra du skriver fantastiskt.
svar4#: Längtar redan.
Det där kändes känslokallt att skriva men så är livet <3 :)
KOMMENTAR SKRIVEN:
Thilda säger:
åhh var denna novellen är bra! dock riktigt sorgligt slut :(( hoppas dom alltid kommer hålla ihop, justin och summer vad som än händer. :).
1: typ allt var bäst i novellen förutom när Justin och summer inte var tillsammans, men drama behövs i alla noveller :)
2.jag gillar Kombinationen av den snälla och kaxiga summer :)
3.typ finns inget du kan förbättra iallafall inte när det kommer till skrivandet för du är riktigt duktig på att skriva, dock kanske lite mer kärlek..
4.Jag är riktigt nyfiken på att får veta handlingen, karaktärerna och sånt, speciellt nu efter att jag har sätt Trailer som btw var riktigt bra :D
Svar:Åhh tack :') Svar på 4:an: Det kommer komma snart ;) Btw, taaack så mycket! <3<3
Handling
KOMMENTAR SKRIVEN:
Thilda säger:
åhh var denna novellen är bra! dock riktigt sorgligt slut :(( hoppas dom alltid kommer hålla ihop, justin och summer vad som än händer. :).
1: typ allt var bäst i novellen förutom när Justin och summer inte var tillsammans, men drama behövs i alla noveller :)
2.jag gillar Kombinationen av den snälla och kaxiga summer :)
3.typ finns inget du kan förbättra iallafall inte när det kommer till skrivandet för du är riktigt duktig på att skriva, dock kanske lite mer kärlek..
4.Jag är riktigt nyfiken på att får veta handlingen, karaktärerna och sånt, speciellt nu efter att jag har sätt Trailer som btw var riktigt bra :D
KOMMENTAR SKRIVEN:
Vicky säger:
OMG KAN VERKLIGEN INTE FATTA AT&T DET ÄR SLUT JAG SOM VAR SÅ KÄÄR I DEN OCH NU ÄR DEN SLUT DU SKRIVER SOM EN GUD OCH DIN NOVELL ÄR EN AV MINA FAVOOOOOORITER ÄLSKADE VERKLIGEN DIN NOVELL DU FÅR VERKLIGEN INTE SLUTA SKRIVA ALDRIG!
Svar:Tack! Så söt du är :') Tänker aldrig sluta så länge jag tycker skrivandet är roligt :D <3
Handling
KOMMENTAR SKRIVEN:
Anonym säger:
Bad girl summer! Älskar de, BAD GIRL
KOMMENTAR SKRIVEN:
Bella <3 säger:
jag dör typ! bra novell. bra handlig! omg Du är sååå duktig!!! blev verkligen tårögd när jag läste slutet! ngt du kan bli bättre på är stavningen annars är du grym på skriva! ser verkligen fram emot att läsa recaps! kram
KOMMENTAR SKRIVEN:
Aya säger:
Åhh, verkligen ett rörande avslut! Ja började ju nästan gråta! Såå fina de är tillsammans! Älskar dom.
KOMMENTAR SKRIVEN:
Ebba säger:
Såå jääävla bra novellen va! Älska den!!!
KOMMENTAR SKRIVEN:
Rebecca ツ säger:
Åh , kan inte fatta att novellen är slut nu!
Den var iallafall hel grym , perfekt helt rent utsagt!
Blev kär i den i redan i första kapitlet på DID!
Och du skriver som en Gud! Älskade den och längtar till Epilogen, för det skulle väl komma en? (;
KOMMENTAR SKRIVEN:
anonym säger:
bästa slutet ever"!!!!! så bra :)
KOMMENTAR SKRIVEN:
Nina säger:
Har läst alla kspitel på en gång!!! omg sjukt bra novell! det ska bli lil och läsa nästa
KOMMENTAR SKRIVEN:
Ebba säger:
NEJ DEN FÅR INTE SLUTA SÅ!!!:'( gråter ju!
Jag älskade allt med novellen och du skriver som är Gud!! Och jag längtar tills du börjar nästa novell:D<3
Svar:Du är så söööt :') Håller inte med om att jag skriver som en gud, haha men tack ;D Och hoppas verkligen ni kommer gilla den!
Handling
KOMMENTAR SKRIVEN:
Agnes säger:
AGSJKDLJÖLSK.. Känner både sorg och glädje att denna novellen är slut, har hängt med ett bra tag och det känns sorligt att den tar slut men ändå glad för att det är början på något nytt och kanske ännu bättre.
1. Slutet var helt klart bäst, jag älskar att han friar till henne precis innan dem båda dör. Det bästa slutet jag någonsin läst.
2. Jag gillar den snälla Summer bäst.
3. Tycker du skriver som en gud och kan inte komma på något just nu i denna stunden som du skulle kunna förbättra.
4. Vem längtar inte? :)
