Jag stog i mitt rum med maskaran i handen och kletade de på ögonfransarna. Jag tittade nöjt i spegeln och posade några gånger innan jag blev avbruten.

''Gud så snygg du blev!'' Tjöt Madison och sprang fram till mig. Hon kollade med stora ögon på min outfit och antagligen på hela mig. Jag log generat och satte mig ner på sängen.

''Nja... Det är inget speciellt.'' Jag kollade ner på det jag bar och gjorde en änkel axelryckning.

''Jodå! Aså... Tänk. Vi är 13 nu! Tonåringar!'' Tjöt hon glatt.

''Jepp...'' Sa jag och log som om det inte vore något speciellt. Och det var de inte heller. Inte för mig. Men detta året betyder mycket för Maddie. Hon vill att det ska bli det bästa första tonårsåret någonsin. Och så kommer jag och förstör hennes stund. Fast vad är liksom skillnaden med 12 och 13? Bara det att 13 slutar med ''ton''. No bigg deal.

''Summer Paris. Kom igen! Ryck upp dig! Det finns massvis med folk som väntar på oss där ute. Få se på ett stort leende?'' Log hon och satte sina pekfingrar vid mina smilegropar och tryckte upp dem så ett stort leende kröktes på mina läpper. Vare sig jag ville eller inte.

''Okej... Lova mig att inte supa dig full. Kom ihåg att du bara är 13.'' Log jag. Madison är ju inte riktigt som jag även fast vi är tvillingar. Vi är inte så lika i utseéndet eller beteéndet. Man kan knappt tro att vi är systrar. Men hur hon än beteér sig älskar jag henne.

''Nejdå!'' Flinade hon. Jag visste att hon skulle göra det i alla fall men det var värt ett försök. Jag skakade roat på huvudet innan jag ställde mig upp och tog tag i hennes hand för att tillsammans börja gå ner för trappan. Huset kryllade av folk. Stora som små. I alla olika oldrar. Måde familj och vänner. Ett brett leende spred sig på mina läppar och allas blickar flög på oss. Well... Det kanske bli roligt ändå? Maddie släppte taget om min hand och rusade sedan ner för trappan och sprang till sins vänner som stog och väntade på henne. Jag suckade högt och fortsatte ner. När jag väl var nere fick jag syn på Sasha. Sasha är presidentens dotter. Även våran vän. Eftersom pappa nu jobbar för presidenten och utför special uppdrag åt honom så har hans dotter Sasha kommit väldigt nära oss. faktiskt en utav mina bästa vänner.

''Men hejsan!'' Log hon stort.

''Hej på dig!'' Skrattade jag.

''Vart är vakterna?'' Frågade jag och tittade mig omkring. För Sasha är vakter ett måste. Inte direkt för att hon vill men det är något hennes pappa vill. Mest för att skydda henne.

''Lite överallt. Dem har även satt upp kameror lite här och var.'' Suckade hon. Jag förstår henne. Att hon tycker det är jobbit med all bevakad. Som 13 åring - hon är lika gammal som oss - så vill man liksom vara fri på något sätt. Inte känna sig bevakad av 5 vakter.

''Jag förstår dig... Det är jobbigt. Men din pappa vill bara ditt bästa. Han vill bara skydda dig. Okej?'' Sa jag och log. Hon nickade och tryckte fram ett brett leende.

''Så... Lust att dansa lite?'' Flinade hon.

''Men självklart!'' Skrattade jag och gick ut på dansgolvet med henne jämte mig. Vi började hoppa runt och dans som om vi vore något freak och hade verkligen jätte roligt. Men mitt i allt dansande kom Maddie ingåendes med ett brett leende så hennes vita tänder visades.

''Sasha... Kom!'' Sa hon och gav henne en speciell blick som jag inte kunde tyda.

''Vart ska ni?'' Frågade jag innan dem hann gå.

''Öh... Vi kommer strax.'' Log Maddie nervöst och tog tag i Sashas handled och drog med henne därifrån. Jag hann inte gå efter dem när min mobil plöstligt vibrerade till. Jag drog upp den från mina tighta byxor och kollade på skärmen.

 

 

Stog det. Ja log för mig själv och sknappade in ett svar:

 

 

Påtal om pappa. Pappas militära bana [förflutna] började för 10 år sen då han blev fallskärmsjägare. Han var så duktig att han blev rekryterad/befodrad till special styrkorna. Där gjorde han några svåra uppdrag som gjorde att man fick upp ögonen för honom på D.I.D. Sedan 5 år tillbaks har han varit agent hos D.I.D. Jag stoppade ner mobilen i byxfickan igen och bestämmde mig för att leta upp dem. Jag trängde mig förbi alla dansande människorna och gick ut till trädgården där det också kryllade av folk.

Jag kollade mig omkring och gick sedan mot framsidan där jag fick syn på Maddie, Sasha och mamma i Sashas bil - hennes pappas typ -. Vad gör dem där? Dem satt i bilen och typ letade efter någonting såg det ut som. Jag började gå mot dem när alla tre vände blicken mot mig och dem visade rädsla. Jag förstod inte varför. Bara några få sekunder senare exploderade bilen med en hög smäll så jag flög bakått och landade på gräsmattan med en smäll. Ryggen värkte detsamma med huvudet. Allting snurrade och synen var otydlig. Jag satte mig upp och kollade mig omkring. Bilen som kanske stog 4 meter ifrån mig brann och massor av delar låg utspridd lite överallt i trädgården. Jag ställde mig hastigt upp och sprang mot bilen.

''MAMMA?!'' Skrek jag. Paniken steg och tårar bara vällde ner för mina kinder.

''MADDIE!?'' Skrek jag sen och kollade runt i bilen. Det ända som var kvar av dem var bara några kropps delar. Synen av dem var hemsk. Jag ville blunda och bara glömma allt jag sätt.

''SASHA!'' Tjöt jag sedan och föll ner på knäna och fortsatte gråta. Jag grät och grät och grät. Men ingenting blev bättre. Folk kom springandes mot mig och tittade chockat på bilen. '

''GÖR NÅGOT DÅ!'' Tjöt jag medans jag grät. Dem var i chock och visste inte vad dem skulle göra utan förblev stående där. En svart bil - som var rätt lik den som exploderade - kom körande och parkerade snabbt på uppfarten till vårat hus. Springandes kom pappa i kostym med en chockad blick. Han vände sig till mig och tittade på mig med tårar.

''Summer? Vad har hänt?'' frågade han och böjde sig ner til mig. Han visste säkert vad som hänt men frågade ändå. Jag kunde inte svara. Jag var stumm och att andas kändes bara jobbigt och tungt. Det kändes som om allting gick i slowmotion och inget existerade. Hjärtslagen slog saktare och allting snurrade.

''Summer!?'' Ropade pappa och skakade i mig. Det kändes som han var flera meter bort och allting var plötsligt tyst. Han hanna inte göra något förräns allting blev svart.

__________________________________________________________________________________________________________