Klockan pep till för tredje gången och denna gången vaknade jag. Jag sneglade trött på klockan och såg att den var 08:00. Mina ögon smalnade och snabbt flög jag ur sängen och rusade in i wicen. Jag slängde på mig en vit magtröja och ett par slitna jeans shorts och rusade sedan in i badrummet där jag snabbt kammade håret och kletade på lite maskara. Jag trippade snabbt ner för trappan och ner till köket. Denna gången satt det ingen pappa i köket. Jag sneglade ut till vardagsrummet där jag fick syn på honom sittandes med blicken fastklistrad på tv skrämen och en kopp kaffe i handen.

''Godmorgon!'' Log jag.

''Mm... Ja visst.'' Sa han helt borta. Jag skrattade till och skakade roat på huvudet innan jag återgick till köket där jag bara drack ett glas mjölk innan jag sprang ut till hallen. Jag drog på mig min skin jacka och mina ljus blåa converse. Jag sprang ut till bilen och satte snabbt igång bilen och körde ut på gatan i full fart. Jag kollade strässat på klockan och såg att vi började om fem minuter. Jag gasade ännu mer och när jag kunde skymmta skolan en bit framför mig kände jag hur lättnaden steg. Gårdagen hade väl varit hyfsat roligt. Fotboll är inte riktigt min grej men det var väl kul. Justin hade betéet sig konstigt och verkade inte kunna slappna av. Även dem andra killarna. Som om något bekymrade honom. Jag steg ur bilen och tog min väska i farten medans jag sprang in mot skolbyggnaden. Jag saktade ner när jag närmade mig dörren och öppnade den då jag plöstligt gick in i någon. Mina böcker for i golvet och en smärta bulltade i pannan.

''Oh, förlåt!'' Sa killen framför mig. Synen var suddig för en stund men bättrades då jag fick syn på killen. Jag kände inte igen rösten eller utseéndet. Jag satte en hand för min pannan och tvingade fram ett leende.

''Det är lugnt.'' Sa jag och böjde mig ner för att plocka upp mina böcker då han hann före mig och tog snabbt upp dem. Han log smått och räckte fram dem till mig. Jag vände min blick upp och mötte hans kolsvarta ögon för en sekund. Jag kände hur skrattretande detta var. Sådant här händer bara i filmer och sagor. Kärlek vid första ögonkastet. Yeah sure.

''Tack.'' Log jag och tog tacksamt emot dem. 

''Jag heter Sean. Jag är ny här.'' Log han snett. Det förklarade saken.

''Åh... Hej, jag heter Noel.'' Sa jag medans vi började gå mot mitt skåp utan att jag själv tänkte på det.

''Jag och min pappa flyttade hit för någon dag sedan.'' Sa han och lutade sig mot ett skåp medans jag satte in vissa böcker i mitt skåp och tog ut andra som jag behövde för min lektion.

''Vart bodde ni innan då?'' Frågade jag för att vara trevlig. Igentligen var jag inte direkt intresserad av att veta.

''London.'' Sa han med ett leende. Hans klädstil sa ganska mycket om hans personlighet. Han var på ett ungefär klädd som Justin. Alltså är han kanske också en bad boy?

''Öhm... Vart ligger matte salen?'' Frågade han och kliade sig nervöst i nacken.

''Jag ska också ha matte. Vi kan ta sälskap.'' Log jag. Han log som svar och sakta började vi gå mot lektionen.

 

Matten var äntligen slut! Jag och Sean gick tillsammans mot våra skåp som låg ganska nära varandra. Hans var på andra sidan koridoren. Jag kände hur Justins blick brändes i nacken när vi gick förbi dem. Han såg allvarligt på mig. Jag såg hur Sean gick förbi Justin med en knuff på axeln och log snett. Justins ögon svartnade och hans knytnävar hårdnade. 

''Vad är ditt problem?'' Fräste Justin. Sean vände sig sakta om och mötte Justins blick.

''Du. Du är mitt problem.'' Fräste Sean tillbaks. Justin flinade och skakade roat på huvudet medans han kollade bak på grabbarna som hån skrattade åt Sean. Var han tvungen att ge sig in i detta? Knuffa till Justin med flit och sedan tro att det bara kommer bli lite dissningar innan detta är över? Skulle inte tro det.

''Jag är problem. Och du verkar inte veta vem jag är.'' Sa Justin som fick tillbaka sitt kyliga ansiktsutryck.

''Vem vet inte vem du är? Skolans rigerare...''

''...Och idiot.'' Fräste Sean och vände sig om och började gå. Men hann inte långt förräns Justin hunnit få tag om hans arm och tryckt upp honom mot ett skåp. 

''Sean... Eller vad du nu fan heter. Om du som änns kallar mig för det igen.... Är du död.'' Sa Justin lik en viskning. Sedan släppta han ner honom och kollade irriterat på Sean.

''Idiot.'' Viskade Sean och tänkte vända sig om då han fick ett slag i ansiktet. Han flög bak men var snabb upp på fötterna då hans slog till Justin i hans ansikte. Blod rann från Justins läpp och hans knytnävar höjdes för att slå till Sean ännu en gång. Han träffade honom i magen vilket fick Sean att grimasera och svor några ord innan han rättade på ryggen och kollade ilsket på Justin. Jag visste att det lilla Justin slagit honom var inget jämfört hur han kunde slåss. Justin höjde sin näve och skulle precis slå till Sean då jag ställde mig imellan dem och tog ett stadigt grepp om hans hårda knytnäve och kollade djupt in i hans ögon. Jag kunde se hur han inte var sig själv just nu och var helt paralyserad typ.

''Justin... Låt bli.'' Sa jag lugnt och kramade hans näve med min hand som sakta mjuknade. Han sänkte näven och gav Sean en mördande blick innan han backade undan.

''Gå... Nu!'' Sa jag med en irriterad blick till Sean som gav både mig och Justin en arg blick och gick frustrerat därifrån. Jag suckade högt och vände sedan blicken åt Justin som fortfarande såg arg ut. Han såg hemsk ut. Med blod ner rinnandes för hans läpp och blåmärken på käkbenet.

''Kom...'' Sa jag lika lungt som jag talade till honom innan och tog tag i hans hand och började gå mot toaletten. Jag släppte hans hand och kollade i alla båsen för att se till att det inte var några mer än bara vi två. Han lutade sig med en suck mot kakel väggen och tittade ner i golvet. Jag gick och tog ett papper och blötte den och gick fram till Justin där han stod. Jag satte mitt pekfinger under hans haka och lyfte på hans huvud så han mötte min blick. Jag höjde sakta upp pappret och duttade på hans läpp. Han ryckte till när jag duttat den några gånger mot läppen och slängde pappret sedan i papperskorgen som stod på golvet utan att bryta våran ögonkontakt. Jag kunde se hur sorg speglades i hans ögon. Jag satte min högra hand på hans kind och tryckte fram ett mjukt leende. Han höjde sin högra hand och satte den på min hand som var tryckt mot hans kind.

''Det gör inget...'' Sa jag lugnande för att försöka blåsa bort tankarna om slagsmålet. Han tittade djupt in i mina ögon och nickade mjukt. Jag sa mer det för att lugna honom. Inte för att det var okej. Utan jag tyckte faktiskt synd om honom. Han hade säkert gått igenom mycket i sitt liv och är i en jobbig fas nu. Jag vet inte vad det är som fått honom såhär men en känsla innom mig vet att han inte valde det att bli såhär. Jag tog tag i hans hand och började gå ut med honom ur toaletten och mot killarna som stod lutandes mot skåpen. Jag kunde se hur Damon fick syn på oss och knuffade till dem andra så dem vände blicken bak mot oss. Justin kramade mjukt om min hand och vi stannade framför dem. Jag visste inte vad jag skulle säga. Damon gav mig en mjuk blick och nickade tacksamt. Jag log mjukt som svar och tittade upp på Justin som sedan vände sin blick mot mig. Våra blickar möttes igen och den där känslan kom tillbaka igen. Sådär när allting runt om sig stannade och bara jag och han existerade. Jorden slutade snurra och klockan slutade slå. Hans ögon var i den där underbara hazzel bruna färgen igen och den svarta läskiga färgen var som bort blåst. Jag log mjukt mot honom och släppte sedan taget om hans hand och gick därifrån med ett leende på läpparna.