Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

Chapter 14. I'll never let anyone hurt you again. Never.

                                       
Jag drog mig frustrerat i håret och gick nervöst fram och tillbaks i köket medanns Zack satt med datorn och försökte leta upp Noel. Hur vet jag inte. Men han är data nörden och jag bryr mig inte hur han gör. Bara han hittar henne.
''Zack! Skynda!'' Stressade jag honom. Han tittade irriterat på mig och suckade högt.
''Jag försöker så gott jag kan!'' Försvarade han sig och vände sedan blicken mot skärmen igen. Jag fortsatte gå fram och tillbaks och visste inte vad jag skulle göra. Hela situationen gjorde mig till vansinne. Att hon är borta. Och vi har ingen aning om vart hon kan vara. Jag satte mig ner på en utav stolarna och försökte lugna ner mig.
''Ey! Lugna ner dig! Jag lovar att vi kommer hitta henne.'' Sa Stefan snabbt. Jag svarade inte utan plaserade mitt ansikte i mina händer. 
''Varför bryr du dig änns Justin?'' Frågade Damon som nyligen kommit in i köket.
''Varför skulle jag inte?'' Frågade jag bittert.
''Har du sätt henne? Hon är fan känslolös.'' Fnös Damon. Jag kände hur pullsen ökade och hur näven knöt sig hårt. Ilska bubblade inom mig och jag var på väg att explodera.
''Vad fan sa du!?'' Röt jag argt och tryckte upp honom mot väggen. Jag spände min blick i honom och andades häftigt.
''Du kallar fan inte min flickvän känslolös!'' Skrek jag honom i ansiktet så han stelnade till.
''Justin...'' Sa Tyler tyst. Jag gav honom en mördande blick innan jag släppte taget om hans vita t-shirt och gick argt mot hallen och tog min jacka i handen.
''Justin... Komigen!'' Sa Damon och slog menande ut armarna. Jag sa inget eller ens gav honom en blick och steg ur huset och mot bilen. Regnet öste ner och oskarn slog mot himmlen. När jag kommit fram till bilen var jag dyngsur. Mina kläder vägde ton och håret var klistrat mot min panna. Men jag brydde mig inte nu. Det ända som fanns i mitt huvud var att hitta Noel. 
''Fuck!'' Svor jag högt och slog frustrerat nävarna på ratten. Plöstligt började min mobil att surra i jeans fickan. Jag tryckte ner handen och fiskade upp den. På skärmen stog det Okänt. Jag tittade ett tag på bokstäverna innan jag svarade.
''Hallå?'' Sa jag.
''Det var ett tag sedan.'' Sa en hes röst. Jag bet ihop för att inte ösa på med svordommar utan försökte spela lugn.
''Vad vill du... Elijah.'' Sa jag sammanbitet. Han skrattade hest och andades tungt.
''Det är någon som vill prata med dig...'' Sa han utan att svara på min fråga.
''Justin?'' Sa en rädd och darrig röst. Mina ögon smalnade och allting stog still för en sekund. 
''Noel?'' Sa jag förvirrat.
''Jag är rädd... Och trött. Och vill komma hem.'' Snyftade hon. Mitt hjärta brast. Hon grät. Och vad vet jag kanske till och med skadad?
''Ta det lugnt. Jag låter dem inte skada dig. Jag kommer hitta dig Noel. Jag lovar.'' Sa jag i ett försök att lugna henne. Jag brydde mig inte om Damon nu eller om vad vi nyligen bråkat om utan jag rusade - med mobilen fortfarande tryckt mot örat - mot huset och tog ett stadigt tag om handtaget innan jag tryckte ner den och rusade in. Allas blickar flög på mig och för att inte avslöja att killarna var här, med mig, pekade jag på mobilen. Zack var snabb med att ta fram datorn och nickade åt mig. Vilket betydde att han var redo att spåra nummret. 
''Justin jag-'' Hon hann inte avsluta sin mening innan jag kunde höra Elijahs skratt.
''Bäst du skyndar dig, Bieber. Du vill väl inte att hon dör som dem andra du älskade va?'' Jag kunde höra hans sliskiga flin.
''Du rör inte henne!'' Röt jag.
''Noel... Säg hej då till Justin.'' Skrattade han. Ett högt skrik hördes i bakrunden. Jag hann inte reagera innan han lagt på. Jag sänkte långsamt mobilen från örat och tittade med en tom blick på skärmen. Jag kände att jag misslyckat. Misslyckat att skydda henne. Men jag hade ingen deal eller något liknande att göra det. Ändå kände jag så.
''Zack. Adressen.'' Sa jag snabbt. Han gav mig en vit liten lapp där adressen stod. Jag tog snabbt emot den och började gå mot hallen då någon stoppade mig.
''Du kan inte åka dit själv.'' Sa Damon som tagit tag om min arm. Jag slet mig loss hans grepp och gav honom en arg blick.
''Inte? Watch me...'' Sa jag känslolöst innan jag steg ur huset och rusade mot bilen. Om han tror jag glömmt det han sakt har han så fel. Han snackar fan skit om min tjej. Det är fan i mig inte okej. Jag startade motorn och körde ut på vägen i full fart.
                    
Hjärtat slog i 180 och ilskan bubblade inom mig. Elijah ska inte gå efter min tjej pågrund av mig. Det är mig han vill skada. Inte Noel. han kanske vill döda Noel för att få mig pissed of. Medans jag hade blicken på vägen tryckte jag på en knapp vid sidan av förar stolen. Från taket hissades en liten hylla ner och där fanns saker jag skulle behöva. Vapen, knivar och skottsäkra västar. Jag tog ner ett vapen och tryckte sedan upp den lilla hyllan. Hur den fick plats i taket fattade jag inte. Men inget jag har tid att fundera på nu. Woodstreet 17. Gatan dem finns på. Hus nummer 8. Zack har verkligen fixat allt. Jag körde förbi en massa gator. CrueStreet, StoneStreet och tillslut kunde jag skymmta... WoodStreet 17. Jag svängde in till höger och körde långsamt förbi en massa hus. Röda, vita och svarta. Ett tegel hus med nummer 8 fanns nu rakt framför mig. Det var där. Inga som helst lampor var tända. Ingen belysning. Och jag kunde heller inte skymmta någon där inne. Om jag hade tur var det ingen där... Förutom Noel som jag letade efter. Jag parkerade bilen en liten bit bort från huset för att inte avslöja att jag var där. Jag steg ur den och började springa mot huset. Jag kunde inte riskera att gå via dörren. Jag kunde bli ihjäl skjuten om dem var på andra sidan väggen. 
                                         
Reed drog en syl vass kniv mot mitt bara ben. Ett öppet sår bildades och blod rann långsamt längs benet. Men jag vägrade att prata. Ett högt smärtfullt skrik lämnade min strupe och tårar forsade ner för mina kinder. Han gjorde inget mer än att skratta. En bit bort, vid dörren ungefär stod Josh och kollade plågsamt på mig. Jag kan fortfarande inte förstå varför han var här. Varför han stod och led medans dem andra njöt. 
''Prata sötnos.'' Sa Reed och smekte min kind med hans hand. Jag kunde inte göra mer än att bara sitta där och hoppas på att han skulle sluta. Hoppas på att denna eviga plågan skulle ta slut. Josh kunde tydligen inte se på mer utan steg ut ur rummet och stängde dörren efter sig. Reed som fortfarande höll sin kniv i handen gick runt stolen jag satt på och flinade brett.
''Så... Du och Justin?'' Sa han med sitt sliskiga leende. Jag vägrade att svara utan följde bara honom med blicken.
''Om inte du pratar kommer du ångra att du föddes.'' Sa han med sammanbitna käkar och spände blicken i mig. Jag tittade med en mördande blick på honom och spottade honom i ansiktet. Jag hann inte tänka innan jag kände hur hans hand flata träffade min kind med en smäll. Det brände till och jag kände hur kinden bulltade av smärta. Jag stängde mina ögon hårt och kände tårarna komma igen. Visst, jag tål mycket. Men det betyder inte jag är jord av stål. Jag tål en viss mängd. Jag kan bli slagen och sparkad. Men sedan när man gjort det ett par x-antal gånger börjar det gå över styr och smärtan bubblar upp.
''Jag tänker inte berätta någonting för dig! Du är en jävlar kidnappare! Tror du jag skulle berätta!? Hu!? Det finns någonting som heter respekt! Ta och lär dig det!'' Röt jag argt. Han skrattade hest och skakade roat på huvudet.
Hans näve träffade min mage och syret tog snabbt slut. Jag kupade efter luft och kände hur allting började snurra runt omkring mig. Paniken steg och vad jag än gjorde kunde jag inte få in luft i mina lungor. Jag fortsatte att kupa efter luft och hostade tills jag äntligen kunde andas normalt. Utan att ens ge mig en blick gick han ut från rummet och stängde dörren med en smäll. Tårarna sprutade ut. Jag grät och grät och vägrade att sluta. Lugn Noel! Ta det lugnt! Du kommer klara detta. ta det bara lugnt... Sa jag för mig själv. Jag snyftade ett par gånger innan jag tog några djupa andetag och lugnande ner mig. Jag vände blicken bak och fick syn på kniven som Elijah kastade i väggen förut. Den låg drygt en meter ifrån mig. Jag såg chansen att rymma. Jag börjadade hoppa bak med stolen. Det tog tid men när jag väl var framme vid den gungade jag på stolen åt sidorna och ramlade på sidan. Jag sådan tur att kniven låg precis vid mina händer så jag fick ett bra grepp om den och kunde skära upp repen. Jag gnuggade kniven ett tag mot det hårda repet tills det tillslut gick sönder. Jagtog stöd med händerna och satte mig upp och började knyta upp repen som höll fast mina ben. Smärtan ilade genom benet. Faktiskt i hela kroppen så som jag blivit slagen. Jag tog ett steg med det skakade benet men föll pladask på magen då den var alldeles för vinglig och ostabil. Jag ställde mig upp igen och lutade mig mot tegelväggen för att ta mig till dörren. Detta skulle säkert inte sluta bra. Jag som knappt kan gå kommer inte kunna springa härifrån. Plöstligt hörde jag skott avlossas på övervåningen och snabba steg. Jag stelnade till och försökte höra vart stegen ledde. Jag hörde hur någon smög i den knarigga trappan och stegen hördes komma mot mig. Med hjärtat i hallsen riktade jag kniven mot dörren och var rädd för vem som skulle komma in. Jag blunade hårt och väntade på att dörren skulle öppnas. Dörr handtaget öppnades sakta och dörren flög upp med en smäll.
''Noel?'' Hörde jag en bekant röst säga. Den var alldeles för bekant för att behöva tänka efter vem det var. Utan att öppnade mina ögon visste jag exakt vem det var.
''J-Justin?'' Stammade jag fram. Mina ögonlock slog snabbt upp och glädje tårar började rinna längs med mina kinder. Ett lättat leende spred sig på hans läppar och med snabba steg stog han framme vid mig och omfamnade min svaga kropp som föll ihop i hans famn. Jag kände hur lättnaden tog över det hela och tryggheten kom tillbaks. Tårar rann obeskrivligt ner för kinderna och ett litet leende spred sig på mina läppar. 
''Justin... J-jag var så rä-dd.'' Stammade jag fram lik en viskning.
''Shy... Du är trygg nu, okej?'' Sa han och bar upp mig i hans famn. Jag antog att eftersom han tog det så lugnt och inte var rädd över att dem skulle komma så hade han tagit hand om dem. Nu var det sådär igen. Att ändast jag och hann existerade. Det var bara vi två i detta rummet, detta huset och på denna planeten. Han gick med mig ut från rummet och upp för trappan. Han gick en liten bit till innan han sparkade upp dörren som var stängd och gick snabbt mot hans bil som stod parkerad en bit bort. Jag hade min blick fastklistrad på honom och ville inte lämna hans famn. Jag ville bara vara där jag var just nu. Platsen jag nu upptäckt vara mitt favorit ställe. Hans  varma och trygga famn. Han öppnade den ena bil dörren och satte ner mig på stolen och skyndade sig runt bilen och satte sig i förar sätet.
                       
Han vände sig åt mig och tittade med en allvarlig blick på mig.
''Jag låter aldrig någon skada dig igen. Aldrig.'' Sa han med samma allvarliga blick och menade det verkligen Jag nickade svagt och slog ner blicken i mina knän. Han startade motorn och började köra därifrån. Jag kände nu mer hur tyst det blev. Jag var glad att komma därifrån. Och glad att det var han som räddade mig. Jag var trygg, med honom. Jag kände mig säker med skolans bad boy och stadens mafia ledare... Justin. Igentligen borde jag känna mig rädd i hans närvaro och helst vilja vara så långt bort som möjligt från honom. Men det var helt tvärt om. Jag vill vara med honom. Vid alla tid punkter. Jag ville inte känna så. Jag har försökt kämpa emot den känslan. Försöka dölja den med att han är en snut. En mafia ledare. En brottsling. Men det gick inte att förtränga. Jag vet inte om det är så, men... Känslorna jag har för honom är för starka för att kunna stänga ute. Han parkerade bilen på deras grusväg och var snabb med att komma runt på min sida. Han öppnade dörren och hjälpte mig ut. Utan att ens fråga om jag behövde hjälp eller inte tog han egna beslut och tog ett stadigt grepp om mig och bar upp mig i hans famn. Han gick med snabba steg mot dörren och tryckte ner handtaget med armbågen och steg in.
''Justin... Hur gi-'' Stefan avbröt sig själv när han fick syn på mig. 
''Är du okej?'' Frågade han oroligt. Jag öppnade munnen men avbröts av Justin som var snabbare än mig att svara.
''Vad tror du?'' Sa han bittert och steg förbi honom med mig fortfarande i famnen. Han gick förbi vardagsrummet där alla satt och vände blicken på oss.
''Gud mår du bra!?'' Frågade Zack oroligt. Varken jag eller Justin svarade utan fortsatte upp för trappan och sedan in i Justins rum där han la mig ner i sängen och fortsatte sedan in till sitt badrum som låg en bit bort. Jag satte mig försiktigt upp och kollade på det stora såret som kanske var 15 cm långt. Benet var blodigt och detsamma med mina kläder. Jag såg säkert förfärlig ut. Justin kom tillbaks in i rummet med bomulls tussar och en flaska med - sådan som man har för att tvätta sår - sprit. Han satte sig på sängkanten och hällde lite på tussen. Han vände sin blick upp mot mig som ville ha bekräftat att det var okej. Jag nickade långsamt och såg hur han började dutta. Det sved som in i helvete! Jag ryckte till och kramade tecket med händerna för att försöka få bort den obeskrivliga smärtan som bulltade. han fortsatte dutta och när det såg hyfsat bra ut la han sakerna åt sidan. Han gick sedan mot sin garderob/wic och drog ut en t-shirt och ett par mjukis byxor som han sedan kastade åt mig.
''Ta på dig det.'' Sa han och vände sig om. Jag var snabb med att dra av mig tröjan och sedan på med hans och detsamma med byxorna.
''Klar...'' Sa jag tyst och lutade mig bak i sängen. Han vände sig sedan mot mig igen och gick till min sida igen där han satte sig ner.
''Kan... Kan jag sova här?'' Frågade jag tyst. Han log mjukt och nickade.
''Babe... Klockan är 3 på natten. Jag hade inte tänkt köra hem dig såhär sent.'' Sa han med samma mjuka leende. Babe... Jag kände hur det ordet som knappt betydde något värmde mig. Jag log och slog ner blicken på mina ben. Han ställde sig upp och drog tecket över mig och gick runt sängen där han la sig ner och vände blicken upp mot taket. Jag andades tungt ut och vände blicken på honom där han låg. Jag hasade mig upp på armbågarna och böjde mig fram till honom där jag tryckte mina läppar mjukt mot hans sametslena kind och pussade den mjukt.
''Tack...'' Sa jag tyst och la mig till rätta igen. Första gången jag faktiskt gjorde något som inte var mot min vilja. Jag, Noel McCartney. Som lovade sig själv att inte falla för bad boy Justin, kanske gjort det.....

 
What do you think guys? Var kapitlet bra? Lite av era idéer är med här! Till er andra som kommit med några idéer. Jag lovar att få med dem! Ni får jätte gärna komma med fler förlslag! Det gör det bara mer roligt! Jag gör detta för att det är roligt... Och jag vill att ni ska tycka att det är bra! Så kom med idéer som kan utväckla novellen! Kommentera ♥
 

Kommentarer
hanna säger:

Vill ha meeeer så jävla bra :**

KOMMENTAR SKRIVEN:

Olivia säger:

Ohh herregud så bra du skriver. Jag kan inte bara fatta hur du kan ha så bra uppdatering och ändå skriva så bra. Dom flest bloggarna som skriver lika bra som du te.x. Bieb o Jssmn lägger bara upp Max 1-3 kapitel per vecka men du lägger ju upp varannan dag och det är skit bra. Älskar novellen en av dom bästa hitintills. Fortsätt så :)

KOMMENTAR SKRIVEN:

Bella säger:

shit så braaaaaaa och låten passar sjukt bra alltså!!! kram

KOMMENTAR SKRIVEN:

Maria :* säger:

OMG! Sjukt BRA kapitel!! Meeeeer!!

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Så sjukt bra♥♥ Men kan nt typ noelle vissa sina "agent trix" eller vad det kallas. Och kanske så börjar justin mistänka nåt

Svar: Awe Tack!♥ Ja men visst! Låter som en bra idé ;)♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Biebsdrew säger:

Åh kan inte fatta dina kapitel alltid blir perfekta du är bäst på skriva kan vi inte köra med en länkbyte snälla? <3

Svar: Haha Awwe Tack :') Självklart kan vi göra länkbyten! I både inlägg och meny?♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://biebsdrew.blogg.se

Anonym chey ♥ säger:

Det är helst Sjukt... Åhh har bara lust och sno pappan och visa vilken kille Justin egentligen är, att han egentligen inte är så känslokall och dum som han tror! :c

Du gör verkligen berättelsen bra. du gör den spännande och faktiskt verklighetstrogen, man lever sig in i berättelsen jätte bra. Man liksom bara längtar så mycket att man kan dö tills nästa kapitel! Fortsätt så, det är verklige intressant att läsa!

Svar: Åh... Tack! Jag är rörd :') haha... Glad att du/ni gillar den! Ska minsann se till att nästa kapitel kommer ut idag! Om inte ikväll ♥ Tack ännu en gång! You made my day!♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://julietteponypie.blogg.se/

Biebsdrew säger:

Jaa :)

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://biebsdrew.blogg.se/

Biebsdrew säger:

Ja menar båda då lol :)

Svar: lol okej ;) Så fort du publicerat länkbytet med mig och länkat i menyn gör jag detsamma! Kram ;)♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN: HEMSIDA: http://biebsdrew.blogg.se/

Anonym säger:

sååå otroligt bra!!!!
mer ;) <3

Svar: Publicerade nyligen ett så varsågod o läs! ;)♥ Btw, tack!
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

alva säger:

alltså jag vill inte vara kritisk men var det inte hon som var agent? är inte de typ tränade för sådana där situationer?

i alla fall så är det jätte bra!

Svar: Du har helt rätt. Haha jo, hon är agent. Och ja, hon ska klara av sådant. Men i detta fall hade hon ju fått en smäll/boll i huvudet och var nu trött och yr. Så det var svårt för henne att försvara sig själv. Tack ;)♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback