Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

Chapter 12. Secret...

 
Jag drog fingrarna lätt igenom mitt bruna hår och suckade högt. Ännu en skoldag som säkerligen kommer bli lika tråkig som vanligt. Och som Amber lovat kommer hon göra något pågrund av det jag sakt. Kanske hota mig ännu en gång. Fast vem bryr sig? Hon är en skol tjej. Och jag... Jo, jag är en agent. Så varför änns bry sig? Nu kom det knepiga här. Att ta sig förbi pappa. Fjärde dagen jag försöker ignorera att prata med honom eller änns möta hans blick. För jag vet att stämmningen mellan oss kommer vara pinsam och att prata med pappa om killar är ingen bra idé. Dessutom är han säkert fortfarande arg och vill heller inte prata med mig. Jag tog ett djupt andetag och gick med bestämmda steg ner för trappan och tänkte inte bry mig om han såg mig eller inte. Med snabba steg gick jag förbi köket och ut till hallen där jag var snabb med att dra på mig mina skor och på med skin jackan innan jag kunde skymmta pappa stå rakt framför mig. Med en suck ställde jag mig med armarna i kors och blängde allvarligt på honom.
''Vill du säga något eller?'' Frågade jag. Han suckade och slog ner blicken i golvet för att samla sig och vände blicken upp mot mig igen.
''Noel... Jag vill inte ha det såhär mellan oss.'' Sa han tillslut efter en stund i tystnad.
''Jag försökte förklara men du lät mig inte utan var helt inne i dina egna tankar.'' Han hade ju varit så inne i att jag kunde bli skadad och Justin var farlig och det ena med det andra. Jag försökte förklara varför men han lät mig inte. Han var fast i sina tankar, vilket hindrade honom från att höra varför.
''Jag kunde bara inte tänka tanken av att du och Justin kanske tillslut får känslor för varandra. Jag skulle aldrig tillåta det, Noel.'' Sa han allvarligt. Nu ville jag defenitivt inte berätta. Det var just den anledningen. Jag och Justin var tillsammans. Hur skulle jag förklara det och att det bara är ett faik föhållande? Bara det att Justin inte vet om det. Han skulle aldrig tro på det. 
''Så... Berätta nu då.'' Bad han mig. Paniken steg och nervositeten tog över min kropp.
''Jag har bråttom. Ikväll om jag hinner!'' Log jag nervöst och försvann ut genom dörren med väskan och mobilen i handen. Jag sprang mot min bil och var snabb med att starta den så jag snabbt kunde köra ut på gatan för att slippa en massor av frågor. Jag satte på mig solbrillorna och kunde pusta ut då jag väl kommit iväg. 
 
Jag satte upp håret i en hög svanns och började gå mot gymnastik salen där alla väntade på mig. Cece stod med några andra tjejer som jag inte hade en aning om vilka dem var men hon tittade allvarligt på mig. Det kändes verkligen inte bra att vara osams med henne. Och heller inte med Mike och Shana som säkert fortfarande är arga på mig. Jag gick med snabba steg mot dem andra för att slippa allas blickar som stirrade sönder mig. Jag satte armarna i kors och riktade blicken ner mot golvet. Justin hade inte varit här på hela dagen. Inte en skymmt av honom. Inte heller Damon eller Stefan. När jag frågade Tyler eller Zack om dem sätt dem andra så ryckte dem bara på axlarna och gick snabbt därifrån. Som om dem undvek mig. Jag suckade och vände blicken upp mot Tränaren som stog med en volley boll i famnen och pratade för fullt. Men jag var för inne i mina tankar för att orka lyssna på vad han hade att säga. Säkert det vanliga. Om regler och lag osv.
''Noel!'' Ropade någon mitt namn med en sräng ton. Jag ryckte till och väcktes ur all dagdrömmande och tittade som ett frågetecken på Tränaren.
''Hörde du vad jag sa?'' Frågade han med en arg blick. Jag suckade och nickade. Lögn! Jag hörde inte ett skvatt.
''Bra. Då går du dit.'' Sa han lika strängt och pekade mot det ena laget. Jag gick dit och suckade trött och mötte Ceces blick som var på andra sidan nätet. Jag kollade ett långt tag in i hennes gråa ögon och såg hur hon igentligen var ledsen över vårat såkallade bråk.
''Kör!'' Tjöt Tränaren och visslade vilket fick oss att rycka till och våran ögonkontakt bröts. En kille från andra laget sköt en hård boll mot oss. Fast som tur var räddade en från vårat lag bollen och sköt över den till andra sidan vilket träffade marken och vi fick poäng. Jag hörde hur dörren en bit bakom oss öppnades och jag vände mig om för att kolla...
''Noel!'' Tjöt någon bakom mig. Jag han varken se vem som kom in genom dörren eller vända mig om förräns allt blev svart.
 
''Noel?'' Hörde jag en mjuk stämma säga svagt. ''Noel?'' Upprepade personen. Jag kände hur mina ögonlock sakta öppnades och synen var otydlig.
''Noel?'' Sa personen igen. Det var så ljust att jag var tvungen att sätta min hand för ögonen och satte mig sakta upp. Synen bättrades men jag kunde fortfarande inte se vem det var som satt framför mig eller vart jag var. Minnett var kort.
''Vart är jag?'' Mummlade jag tyst. 
''I skolan. Du fick en boll i huvudet. Är du yr?'' Sa personen och böjde sig längre fram för att titta nära på mitt ansikte. Jag lutade huvudet en bit bak och gnuggade mig i ögonen.
''Shana?'' Sa jag en aning förvirrat.
''Är du verkligen okej?'' Frågade hon med en rynka i pannan.
''Vad gör du här?'' Frågade jag förvirrat. Hon log mjukt och lutade sig tillbaks i stolen hon satt på. Jag tittade mig omkring och såg att vi befann oss i omklädningsrummet.
''Jag hörde att du fick en boll i huvudet. Så jag kom hit.'' Sa hon med ett leende.
''Vem sköt bollen?'' Frågade jag. Hon tittade fundersamt på mig och kliade sig i nacken
''Ehm... Jag tror det var... vad heter hon nu?'' Sa hon och stängde ögonen för att försöka komma ihåg.
''Var det kanske... Amy? Nej... Abby... Vad heter hon nu?'' Sa hon frustrerat.
''Amber?'' Gissade jag osäkert.
''Just det! Ja, Amber! Det var hon.'' Fnittrade hon sött. Ge igen? Självklart att det var Amber. Var det hämnden? Dessutom... Hur lyckas jag få blondiner till vänner all the time? Shana... Söt brunnet men är har ingen hjärna att tänka med. Knappt. Men vad ska jag göra? Hon är min vän och är underbar ändå.
''Självklart...'' Mummlade jag tyst.
''Mår du bra?'' Frågade hon och la en hand på mitt lår. Mitt huvud dunkade av smärta och hela kroppen värkte.
''Jag mår bra.'' Log jag falskt. Jag ville inte att hon skulle ta hit skolsystern eller någon lärare vilket innebar att jag fick ljuga. 
''Vad bra!'' Pustade hon ut med samma breda leende. Jag log mjukt och ställde mig försiktigt upp.
''Du... Förresten. Du är inte arg på mig va?'' Sa hon innan jag hann ta ett steg. Jag vände mig hastigt om och kollade förvirrat på henne.
''Arg? Shana... Klart jag inte är arg på dig. Varför skulle jag?'' Frågade jag och satte mig ner igen. Hon tittade ner i golvet och suckade innan hon vände blicken upp mot mig igen.
''Jag bara... Det som hände imorse. Jag vill inte ha det så. Du får gilla vem du vill. Och jag vill vara din vän i vott och tortt. Jag ska inte behöva bli arg på dig pågrund av en liten sak.'' Suckade hon. Det var nog det mest vettigaste jag hört henne säga. Och det mest underbaraste som kommit ur hennes munn.
''Shana... Jag förstår dig okej? Du vill bara mitt bästa, i know. Men jag lovar. Jag är inte arg.'' Tryckte jag fram ett leende och ställde mig sedan upp igen.
''Förresten... Har du sätt Justin?'' Frågade jag.
                 
Hon skakade lätt på huvudet och log sedan.
''Inte på hela dagen.'' Sa hon med en axeln ryckning. Jag nickade svagt och log mjukt mot henne innan jag tog mina kläder i handen och gick mot toan och böt snabbt om till mina kläder innan jag gick tillbaks till platsen där Shana nyligen satt på. Men nu var hon plöstligt borta. Jag tittade fundersamt omkring med en rynka i pannan men kunde inte se en skymmt av henne någon stanns. Med en suck gick jag därifrån och ut mot koridoren. Jag kände inte att det var lönt att gå tillbaks till gympan nu när jag känner mig yr och har ont exakt överallt. Så jag fick sitta i sofforna ett tag tills alla lektioner är slut och nästa börjar.
 
Klockan ringde högt och jag slog upp blicken mot dörren som var en bit bort. Elever strömmade ut och gick mot sina skåp. Med tunga steg gick jag tomhänt mot klassrummet och steg in då jag inte kunde skymmta någon lärare eller någon som helst elev.
''Hallå?'' Sa jag tyst. Jag gick en bit in och tittade mig omkring.
''Hallå?'' Sa jag ännu en gång men kunde inte höra någon svara.
''Noel, vikarien kunde inte komma. Lektionen har ställts in.'' Log kvinnan från receptionen som tagit sig tid att gå den lilla biten fram till mig.
''Åh, okej.'' Log jag. Jag kände hur lättnaden sköllde över mig. Jag såg channsen att ta mig hem och vila en eller två timmar innan jag skulle ta mig tillbaks till skolan. Jag gick med hastiga steg mot mitt skåp och drog ut min jacka och började gå egenom koridoren då jag mötte Zack och Tyler.
''Ey! Guys!'' Sa jag hastigt. Dem båda stannade och vände sig om med ett nervöst leende.
''Vart är Justin? Och dem andra?'' Frågade jag.
''Ehm.. Aså dem är...-''
''Sjuka! Dem är hemma'' Avbröt Zack honom. Jag korsade armarna och höjde på ögonbrynen.
''Sjuka? Really? Döljer ni något?'' Frågade jag och tittade misstänksamt på dem.
''Vi har en lektion att passa.'' Sa Tyler och vände sig om och började gå därifrån med Zack bredvid sig.
''Då tar jag väl reda på det själv då!'' Ropade jag efter dem. Jag suckade högt och fortsatte gå. Jag kände hur hopplöst det var att få dem att prata. Men jag vet att dem döljer något. En hemlighet... Jag hoppade in i bilen när jag väl kommit fram och funderade ett tag medanns jag trummade med fingrarna på ratten. Hem... Eller till Justin. Jag var bara så nyfiken och misstänksam på vad dem höll hus och som mitt uppdrag går ut på ska jag ta reda på så mycket som möjligt. Detta kan vara en channs att få reda på saker. När jag väl bestämmt mig startade jag bilen och körde snabbt mot Justin. Jag kände hur yrheten nästan tog över min kropp och hur huvudet dunkade mer och mer för varje sekund som passerade. Jag parkerade en lång bit bort och steg ur bilen. När jag gick kunde jag inte se något tydligt utan allting runt om mig snurrade. Jag kände hur jag var nära på satt svimma så jag var snabb med att sätta mig ner. Framför mig kunde jag se tre killar. Men aniktena kunde jag inte se för synen hade sämratts och hörseln också. 
''Justin? Damon? Stefan?'' Gissade jag osäkert.
''Damn... Någon som tappat bort sig? Killar... Jag tror hon behöver skjuts hem.'' Skrattade en kille med en hes läskig stämma. Dem andra höll med genom att skratta och inte förränns då förstod jag att det inte var dem. Killarna närmade sig mig och tog tag i mina armar.
''Jag behöver inte hjälp... Jag klarar mig.'' Sa jag. Dom släppte inte mig utan greppade hårt om min handled.
''Släpp mig!'' Tjöt jag. Jag kunde inte göra något motstånd eftersom yrheten var för stark.
''Elijah! Hjälp till lite!'' Hörde jag den ena killen säga.
''Ni klarar det bra själv.'' Fräste han. Elijah? Och vem var det? 
''Släpp mig!'' Skrek jag. ''Släpp mig idioter!'' Tjöt jag.
''Ey! Gör något åt hennes skrikande.'' Bad en utav killarna. Ett hest skratt var det ända jag kunde höra innan allting blev svart.

 
Blev inte direkt nöjd med kapitelt och har ändrat flera gånger! Så detta fick bli bra. Har dessutom huvudvärk så hade svårt att konsenrtera mig pågrund av huvudet som bulltade. Men jag lovade att det skulle komma ut ett idag och jag håller det jag lovar! Så jag bet ihop och skrev ett kapitel ;) Hoppas ni gillar det!
Kram♥
 

Kommentarer
Maria h säger:

OMG! Älskar din novell.Den är jätte bra och du är sjukt duktig!

Svar: Haha awe! Tack så mycket ^^) Ni gör mig så glada genom att bara kommenterar såhär! ❤❤❤❤❤❤
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Anonym säger:

Så bra novell har suttit i 2 dagar o läste alla kapitel. Du e duktig dock tänk mer på stavning (inget illa menat) men kan de inte bli mer drama t.ex damon säger till justin att noel inte har känslor eller något sånt

Svar: Åh! Blir så glad! Tack för att du säger det! Ska bättra mig ;) Jätte kul att du kommer med förslag! Ska försöka få med det ;) kram!❤❤
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Hanna säger:

Åhhh så bra :D Noel borde visa sina känslor mer för Justin 😃👏❤

Svar: Awe Thanks! Tack Hanna för idéen/tippset, ska se till att hon gör det ;D♥♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:

Dedu säger:

Mer mer mer ! Snälla du. Kan du inte skriva kapitel varenda dag? Du e så bra! Elr så när noel har tid så kan hon typ säga till Damon att hon fått känslor på riktigt för Justin nu

Svar: Haha så gullig! Tack ;) men tyvärr. Jag kan inte lägga upp ett varje dag. Jag har skola och läxor under veckan. Men jag gör så gott jag kan och försöker uppdatera varannan dag. Ska ordna det [ideen] ;) Kram!♥
Handling

KOMMENTAR SKRIVEN:




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback