Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 10. Like losing a sister...
''what?'' sa jag pafft.
Zarah... Min kusin kommer? Du skojar va! tänkte jag. Jag var inte direkt glad. Helt tvärtemot. Zarah är ingen person man kan lita på. Hon har gjort något jag aldrig kommer förlåta. Ett stort hål billdades i min mage.
''jag menar...ehm... kul!'' sa jag med ett falskt leende. Denna shoppingturen kommer inte vara det minsta kul nu. Det ända jag kommer att tänka på är Zarah och när hon-...
''kommer du?'' avbröt mamma mig.
''ehm ja!'' sa jag snabbt och gick ut mot bilen. Jag längtade ju till sommarlovet... Men inte längre....
''Hon värkar ju snäll?'' sa Justin lite förvånad. Snäll är det sista hon någonsin kommer att vara. Så som jag beskrev henne, tyckte han att hon värkade trevlig och snäll men isånnafall har vi två helt olika uppfattningar! Hon värkar snäll i början ja... Men vänta bara sen.
''Okej! visst! tro vad du vill men hon är inte som du tror...'' sa jag med en suck och gav upp. Han får väl tro vad han vill. Att hon är snäll och rara, visst. Men när han väl får veta sanningen om henne kommer han ändra sin uppfattning på direkten. Men det är just det! Jag vill inte att han ska få veta sanningen... Det är hemskt och kanske lite pinsamt det hon gjort mot mig.
''äntligen gav du upp!'' sa han med en lättat suck. Jag vimlade med ett litet leende och lutade mig tillbaka i den mjuka dynan som var gjord utav läder. Vinden slog lätt mot mitt hår och solen sken starkt. Jag kunde inte släppa tanken om att Zarah skulle komma. Jag ville värkligen inte det. Absolut inte!
''Så... vad ska vi hitta på en söndag eftermiddag?'' frågade han medans han fipplade med sin mobil. Jag funderade en stund. Det var varmt och jag svettades något så otroligt.
''Ehm... kanske gå till stranden och bada och sola'' sa jag med ett brett leende.
''och så kan Chaz och Ryan hänga med om dem vill?'' la jag till. Ett brett leende bildades på Justins fylliga leppar.
''Låter som en bra ideé! jag ringer dem så kan du pack sålänge.'' sa han och tog upp mobilen för att sedan ringa dem. Jag nickade lätt och gick sedan mot mitt hus för att packa iordning badkläder. Jag sprang snabbt upp för trappan och in i mitt rum och slängde i en massa saker i min strand väska. Jag packade ner lite dricka och fika kan vi ju köpa därborta ifall vi vill ha. Jag drog på mig min blåa lila bikini och satte på mig
En grå magtröja med text ''1980'' och ett par slitna shorts. Jag vred och vände på mig framför spegeln och log nöjt åt outfiten. Jag tog väskan i handen och joggade sedan ner för trappan och ut mot hallen när jag blev stoppad...
''Vart ska du?'' frågade mamma nyfiket.
''Till stranden med Justin, Chaz och Ryan'' sa jag och fortsatte ut till hallen och satte på mig mina sandaler.
''Jasså? har frågat om lov?'' frågade mamma ironiskt.
''Men ha-ha! sen när har jag frågat om lov för en sådan här sak?'' sa jag med ett stort leende.
''jag bara skojar, okej? klart du får! ha det så kul!'' sa hon med en vinkning. Jag log och vinkade tillbaks och smällde igen dörren bakom mig och gick sedan med rascka steg mot Justin. Jag knappade in koden för att öppnade stacketet och gick sedan in och låste efter mig. Jag gick runt huset för att se om han var kvar där vi satt innan och... Jepp! Där satt han med Chaz och Ryan om varsin sida om sig.
''Hey killar!'' ropade jag med en vinkning.
''Hey Lola!'' sa dem i kör.
''Redo för att bada?'' frågade jag med ett snett leende.
''Absolut!'' sa dem med ett flin.
Vi satt i Justins svarta -tak lösa- cab och sjöng med till Scream and Shout (will.iam feat brithney spears). Musiken dunkade i öronen och stora leende spred sig på våra leppar. Jag satt jämte Justin i framsätet och Chaz och Ryan satt i baksäterna. Justin parkerade bilen på den stora parkeringen och vi hoppade ur och rusade mot den stora stranden. Vi la våra handdukar på den varma sanden och la oss sedan ner. Jag drog av mig min gråa tröja och shortsen. Jag kände hur deras blickar brände på min kropp. En obehaglig kännsla kröp sakta upp för ryggraden.
''Ey! killar... sluta stirra!'' sa jag med ett flin.
''öhm... vah?'' sa dem generat. Justin flinade generat och vände sedan blicken åt ett annat håll.
''Så... vem hänger med och badar?'' frågade Justin. Chaz och Ryan satt med hörlurar och var fullt upp i deras lilla värld.
''jag!'' sa jag med ett smile.
''Okej... sisten i är ett ruttet ägg!'' sa han och flög upp och på fötterna och rusade mot havet.
''EY! fusk ju!'' skrek jag och sprang mot havet jag också. Han stod i vattnet med armarna öppna för att fånga mig. Jag slängde mig i hans armar. Våra skratt klingade i öronen medans vattnet stänkte. Jag stod i hans famn. Han höll mig hårt och kollade mig i ögonen med ett brett leende.
''Justin? är det du?'' hörde jag en ljus röst säga. Jag vände blicken mot strandens slut och såg en tjej med brunt hår.
''Selena?'' sa Justin chockat. Mina ögon blev stora. Selena? Som i Selena Gomez? Jag klistrade på ett leende och slingrade mig ur Justins omfamning.
''Öh... det här är Lola... min bästa vän.'' sa han med ett smile.
''Åh... hej!'' sa hon med en vinkning. Vad det bara jag... Eller såg jag hur ilska speglades i hennes ögon.
''Ehm... jag går till killarna.'' sa jag till Justin. Han gav mig en lämna-mig-inte-här-med-henne blick. Jag bara fnissade och gick upp ur vattnet och gick mot killarna som satt och åt glass.
''Hey... ehm... jo! juste! Lol... din telefon ringde nyss'' sa Chaz.
''Hey! åh... tack!'' sa jag med ett smile. Jag satte mig på min handduk och tog fram min mobil. På displayen stod det ''Sophie''. Sohpie är en gammal kompis. Eller snararsakt bästa vän. När jag bodde i L.A för några år sen så var Sophie en utav mina bästa vänner. Då kände inte jag Aria, Emily eller Spencer. Jag klickade på ringa och tryckte mobilen mot örat. Tre signaler hördes sedan svarade hon med en ledsen ton.
''Hej... glad att du ringde tillbaks!'' sa hon. Hon lät inte alls glad. Någonting var fel. Det kände jag på mig.
''Vad har hänt, Sophie? Jag hör att det är något'' sa jag med en mjuk och snäll ton.
''Lola... T-Tamara... Hon...Hon...'' började hon men brast ut i gråt. Hon grät och grät och snyfftade ett par gånger.
''Snälla Sophie! Tamara vadå!'' sa jag oroligt.
''Tamara... Hon...H-hon är död!'' grät hon. För en sekund stannade allting runt om mig. Det ända jag såg var Justin som tittade på mig med en orolig blick. Jag kände hur tårarna sakta rann längs med kinderna. Paniken steg inom mig och ett stort hål bildades i mutt hjärta. Jag såg hur Justin bara lämnade Selena och joggade fram till mig som satt där helt förstelnad. Jag tog sakta bort mobilen från örat och i ren chock la jag bara på.
''Lola! vad har hänt?'' sa han oroligt. Jag kunde inte prata. Knappt tänka. Jag kände för varenda andetag jag tog ju tjockare kändes det i hallsen. Jag satt där stumm med blicken ut i tomma intet. Detta var inte sant! Det får inte vara sant! Tamara var som en syster för mig. Vi kände varandra sen vi var fem år gammla och nu är hon borta? Tårarna bara rann och rann och jag kunde inte sluta.
''Lola!'' ropade Justin och skakade på mig för att få någon reaktion.
''Justin... min...m-m-min... vän är död!'' viskade jag så knappast jag hörde men han värkade höra då han slöt sina armar runt min kropp.
''Lola... jag... jag beklagar!'' viskade han mot mitt blonda hår.
''Hon var min vän...'' viskade jag.
Jag slöt mina armar runt honom och släppte ut mina tårar så dem bara forsade ner för kinderna. Det känns som om jag förlorat en syster. Min ''syster'' som nu inte längre finns.....
____________________________________________________________________________________________
Dramatiskt... Tamar är död :O? what? Tänk dig att förlora en vän som varit som en syster/bror för dig... sorligt.
Kram...♥
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
RÖSTAAAAA
Alla rösta på Justin här: fanbaseawards.com
Vi BELIEBERS är nominerade i FANBASE och vi ligger just nu 2:a!! Vi håller på att slåss om andra plattsen med Directionerna!!! Beliebers gå in och rösta på nu!!! klicka på F5 knappen efter varenda gång ni röstat så kan ni rösta hur många gånger ni vill!! RÖSTA PÅ NU!!!!
Vi BELIEBERS är nominerade i FANBASE och vi ligger just nu 2:a!! Vi håller på att slåss om andra plattsen med Directionerna!!! Beliebers gå in och rösta på nu!!! klicka på F5 knappen efter varenda gång ni röstat så kan ni rösta hur många gånger ni vill!! RÖSTA PÅ NU!!!!
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 9. You said what..?
Min mobil började plinga till och vibrera så jag tryckte ner handen i fickan och drog smidigt upp mobilen. Jag låste upp mobilen och kollade vem jag fick medelandet ifrån. Okänt. Konstigt? Jag klickade fram medelenadet och läste den svarta lilla texten: ''Låt Justin vara ifred. Jag varnar dig!''. Jag fick en orolig kännsla i magen och tittade mig runt för att se om någon udda person stod där och smsade mig.
''vad är det?'' frågade Justin oroligt.
''öhm... nej! inget'' sa jag och tvingade fram ett leende. Han nickade bekymrat. Han var inte helt övertygad över mitt svar men lät det passera. Inte en channs att jag berättar det för Justin. Han kommer dra in polisen och nog med all pappzz som springer efter oss hela tiden. Det är bara en tids fråga innan han får reda på det. Förr eller senare kommer han få veta att jag blivit hotad. Hotad av en helt okänd person. Och detta smset från ''okänd'' var inte det första. Jag känner på mig att det inte är det sista heller.....
Mitt hjärta dunkade kanske i 150! Jag kände hur en obekväm kännsla kröp sig upp för ryggraden. Tiden hade stannat för en sekund då jag var tvungen att försöka lugna ner mig. Personen kanske bara skickat fel... Eller?
''Lola. Är du säker på att du är okej?'' frågade han ännu en gång. Jag ville så gärna berätta men... Hon eller han hade för ett tag sen hotat mig att inte berätta. För ungefär en månad sen. Hotat mig till döds. Och jag vill inte dö. Inte nu. Igentligen aldrig. Jag funderade en stund om jag kanske skulle berätta för honom. Men kom sen på att jag kanske sätter honom i fara.
''Justin, jag mår bra! okej?'' sa jag så övertygande jag bara kunde och log falskt. Han tittade på mig en lång stund med en misstänksam blick men gav sedan upp och nickade som svar.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Lola fick för en stund sen ett sms. Och det värkade inte vara ett vanligt sms för hon stelnade till och blev alldeles blek i ansiktet. Jag frågade henne om hon var okej och hon svarade att hon var det. Men jag vet att det är något. Hon låtsades sedan som ingenting. Men jag 'vet' att någonting är fel. Vi gick nu på runt på stan. Idag hade jag inte med mig vakter. Eller jag vet att dem är här någon stanns och övervakar mig men jag försöker att ignorera dem. Min önskan är att få vara en vanlig tonårs kille ibland. Det är inte bara att sjunga och ha kul när man är känd. Man har sådan stor press. Alla förväntar sig att man ska vara perfekt och inte göra något fel men dem glömmer att jag också är männsklig och kan göra fel. Jag kom och tänka på Selena. Hon och jag gjorde för ett tag sen slut. Kanske 3-4 månader sen. Men jag har helt klart kommit över henne. Hon och jag stod varandra nära när det en dag tog slut. Hennes kärlek för mig försvann och hon ville göra slut. Efter att jag flyttat tillbaka till Cananda så hade hon velat få tillbaka våran vännskap och kanske försöka igen. Att bli ihop. Men då påminde jag henne om att det var hon som ville göra slut. Så jag har inte hört av henne eller sätt henne sen tre månader tillbaka. Det gör ont ibland att tänka på saker vi gjort och upplevt tillsammans. Jag vill inte riktigt minnas dem roliga sakerna vi gjort för det smärtar innombords. Fast jag är glad att jag träffade Lola. Hon är min bästis och som en syster för mig. Vi tillbringar all tid vi kan tillsammans. Hon gör mig glad och har fått mig att helt och hållet glömma Selena. En vän som henne behöver alla.
LOLAS PERSPEKTIV:
Justin värkade vara borta i drömmarnas land. Jag har försökt att prata med honom då han inte svarat utan bara kollat ut i tomma intet och smilade då och då. Vi gick runt på stan där det var proppfullt med folk. Vi trängde oss förbi all folkmassa och kom ut till en affär. En utav mina favorit affärer... Forever 21.
''Justin! kom vi går in där!'' sa jag och drog in honom utan ett svar. Han vaknade ur allt drömmande och kollade sig omkring när han väl fick syn på mig log han och gick mot mig som stod och bläddrade bland massor av snygga tröjor. Tröjor i massor av olika storlekar och färger.
Efter ett tag av letande hittade jag en stickad tröja med nitar, ett par trasiga shorts med nitar och ett par svarta boots som också har nitar. Ja, jag älskar nitar! Jag gick fram till kassan med Justin hack i häl och betalade det sedan. Det blev mer än 1000 kronor. Men jag var ganska rik. -inte riktigt lika rik som Justin- Men i alla fall tillräckligt mycket med pengar för att inte bry mig om hur mycket det kostade.
''snyggt plagg!'' sa han och blinkade med ena ögat. Jag log som svar. Vi gick sakta mot dörrarna som ledde ut till all folkmassa ute på gatorna. När vi öppnade glas dörrarna kom passor av reporter och pappzz från ingenstanns. Dem ställde massor av frågar och deras blixtrar smällde.
''Justin! titta hit!''
''Är du och Lola ihop?''
''Är det sant att hon är gravid?''
''Vad tror du Selena säger?'' Vi blev attackerade med ännu fler frågar. Jag satte handen för ansiktet för att inte bli bländad av alla blixtrar och för att inte visa mitt ansikte. Visst, dem vet att det är jag men jag vill inte hamna på varrenda tidning i hela Canada om inte i hela världen. Justin tog tag i min hand sick-sackade ut oss bland alla pappzz och reporter. Vi joggade -om inte sprang- till den svarta Range Roverna som var parkerad en bit bort från Forever 21. När vi väl var framme vid bilen så hoppade vi snabbt in och startade motorn för att köra iväg så snabbt som möjligt. Pappzzen stod tryckta mot bilen för att få ännu fler foton på oss. Han satte igång bilen och gasade allt han kunde och körde snabbt iväg från dem. Dem sprang en bit efter oss när dem sedan kommit på att dem inte skulle komma ikapp oss och gav upp. Jag pustade lättat ut och kunde sedan slappna av. För en stund hade jag helt glömmt bort smset jag fått för kanske en timme sedan. Jag hade beslutat mig att det var någon som skickat fel. Och det hoppades jag också. Innan medans Justin var helt väck -då han dagdrömmde- passade jag på att blocka den anonyma personen som smsade mig. Det lättade på trycket ännu mer, vilket var skönt.
''Förlåt för det...'' sa han och jag antog att han tydde på all pappzz.
''Det är lungt... Jag börjar nästan bli van'' sa jag med en lätt axelryckning och log. Att ha umgåtts med självaste Justin Bieber i nu över två månader blir man van vid sådan här kändis-grejer.
''Ska vi hem till mig? och kanske titta på någon film?'' frågade han utan att släppa blicken från vägen
''gärna!' sa jag glatt. Han tittade på mig med ett stort leende och vände sedan blicken fram mot vägen igen. Jag lutade armbågen mot fönsterkanten och lutade sedan huvudet mot handflatan. Jag och Zane har gjort slut. Han tror det är pågrund av att jag är ihop med Justin. Han har så fel. Kan han inte se att han är en idiot? Sen den dagen jag gjorde slut har han varit sur och nästintill hatat mig. Men jag har inte ork att bry mig om honom. Och mamma. Ja, hon har nästan accepterat att jag umgås med Justin. Eller hon har typ det. Eftersom att hon gillar Justin. Hon tycker att han är trevlig och bra för mig. Men hon har fått helt fel uppfatting, som nästan alla andra också fått. Vi är inte ihop. Utan bästa vänner. Justin har förendrat mitt liv. Bokstavligen. Hemma är det mycket bättre. Mamma har börjar bry sig mer. Hon har blivit gladare och kan prata med mig som en normal mamma brukar göra utan att få en alldeles stel konversation.
''Vi är framme'' sa han och drog ut bilnyckeln. Jag nickade och knäppte upp bältet.
Vi har bytt om till myskläder och har fixat iordning popcorn och läsk för att sedan välja film. Jag har låtit några klädesplagg vara här oss Justin. Både vardagskläder och mys/pjamas kläder eftersom det blir många övernattningar hos honom. Vi brukar ju umgås offta och det slutar offtas med att vi sedan sover hos Justin.
''så... vilken film ska vi kolla på?'' frågade han och la upp en hel hög med massor av filmer av alla slag. Romantiska, komedier, Skräckfilmer och en massa andra. Just nu i detta tillfället visste jag inte riktigt vad jag ville titta på. Så jag blundade och la handen på en utav filmerna.
''denna!'' sa jag och räckte fram Mirrors 2.
När jag väl kollade på namnet och på bilden så såg jag att det var en skräckfilm. Jag är en person som lätt blir skrämd.
''är du säker?'' frågade Justin. Jag kollade på bilden en lång stund. Vågar jag? Frågade jag mig själv.
''ehm... nej. vi tar den här!'' sa jag och tog fram en film som hette: A Thousand Words. Det var en komedi.
''är du feg eller?'' sa han och puttade mig lätt på axeln.
''Är jag inte alls! jag bara... inte kände för en skräck film, okej?'' ljög jag även fast jag visste att han vet att jag inte är så mycket för skräckfilmer. Ett annat ord för det är feg.
''okej, visst!'' sa han med ett flin. Jag vimlade med ögonen med ett leende och tog sedan ut skivan för att setta in den i CD spelaren. Jag satte i skivan och gick sedan mot soffan och satte mig bekvämt under det mysiga täcket jämte Justin. Filmen startade och den värkade bra... En sålänge! Jag tog en näve popcorn och tryckte in ett par i munnen och drack lite av colan.
Efter text rullade och vi satt med tårar i ögonen pågrund av att vi skrattar så mycket. Filmen var riktigt rolig. En film jag kan rekomendera. jag sneglade på klockan jag hade runt handleden. 22:35 exakt. Jag gäspade och sträckte på mig.
''Kan vi inte sova nu?'' frågade jag efter en lång gäspning. ''Jag är riktigt trött'' förtsatte jag.
''*gäsp* mm... jag med'' sa han med tunga ögonlock. Vi plockade snabbt undan popcorn-skålen och glasen och ställde det ute i köket innan vi trött gick upp för trapporna och vidare in mot Justins rum. Jazzy och Jaxon hade lämnat Stratford för mindre än en månad sedan. Dem var bara på besök med deras pappa som även är Justins pappa. Så nu var det bara Justin och hans mamma här i huset. Och typ jag. Eftersom jag nästan tillbringar all min tid här hos honom även fast Justin kanske ibland är på intervju eller något annat liknande. Pattie har sakt att jag alltid är välkommen till här. Tacksamm var jag defenitivt. Jag slängde mig trött i hans stora dubbelsäng med blått överkasst. Jag kröp under täcket och la mig med ansiktet mot Justin som log brett.
''God natt.'' sa han trött.
''God natt.'' sa jag med en gäspning. Jag gav honom ett leende innan jag vände mig åt andra sidan och slöt mina ögon. Jag kände en varm arm runt min midja. Justin drog mig närmre honom och kramade mig mjukt. Just nu var jag för trött för att reagera eller argumentera så istället la jag min hand på hans hand som var på min mage och kramade den hårt innan jag hamnade i en djup dvala.
Jag öppnade ögonen sakta och blinkade ett par gånger för att vänja mina ögon från solen som sken in genom hans fönster. Jag vaknade inte för någon speciell anledning än att vara pigg. Jag kände att hans arm fortfarande var runt mig men lät den vara där. Jag kollade på klockan som var på den vita möblen jämte sängen. Klockan visade 10:45. Jag kom just att tänka på att mamma bad mig att komma hem klockan elva idag. Hon visste typ att jag skulle sova hos Justin även fast jag inte sakt det. Vi skulle göra något. Det kändes lite konstigt att säga att jag och mamma skulle göra något tillsammans. Eftersom vi aldirg bruka gör något. Men på något sätt kändes det bara skönt att vi kommit så nära varandra. Jag satte mig upp i sängen och vände mig mot Justin.
''Justin?'' viskade jag. Han reagerade inte.
''Justin!?'' ropade jag och skakade honom.
''va! ja?'' sa han nästintill panikslagen. Jag fick ett stort leende. Han såg så rolig ut när han var nyvaken. Hans hår stod åt alla håll.
''Jag måste gå nu. kom på att jag och mamma skulle hitta på något! men vi kanske kan ses senare idag om inte imorgon. okej?'' sa jag medans jag tog ut mina nya kläder från shoppingkassen.
''Okej. messa mig senare!'' sa han och satte sig upp i sängen.
''Jadå!'' sa jag och försvann ut mot toalleten och bytte snabbt om till dem nya kläderna och stoppade sedan i pjamasen i kassen.
''Hejdå!'' sa jag och kikade in i hans sovrum.
''Hejdå!'' sa han med ett snett leende och vinkade lätt. Jag smög ner för trappan för att inte väcka Pattie om hon fortfarande sov. Jag smög förbi köket men hann inte längre...
''Gormorgon Lola!'' Jag stannade till och bakade några steg för att sedan gå in mot köket.
''Godmorgon!'' sa jag glatt.
''Ska du redan gå? ingen frukost idag?'' frågade hon med en rynka i pannan men hon hade fortfarande ett leende.
''Tyvärr, jag måste gå! har lite brottom! men tack så mycket. vi ses, Pattie!'' sa jag med en vinkning och försvann ut i hallen igen.
''Okej! hejdå!'' ropade hon. Pattie var som en extra mamma för mig. Hon är en helt underbar person. Inte konstigt att Justin är så schysst. Jag drog på mig mina svart nya boots och satte min svarta axelbandsväska på axeln och öppnade dörren och steg sedan ut. Jag hade sådan tur att mitt Justins hus bara var två hus från mitt. Jag små joggade mot mitt hus och steg sedan in.
''Jag är hemma!'' ropande jag och utan att ta av mig bootsen steg jag in och gick mot köket. Mamma satt där med en kopp kaffe i handen och log glatt mot mig. Tänk hur mycket som kan förendras på bara två mander.
''Hej! hade ni kul?'' frågade hon med ett snett leende.
''Jepp! som vanligt.'' sa jag och satte mig på en utav stolarna.
''Så... vad skulle vi hitta på då?'' frågade jag otåligt.
''Ja... ehm... jag tänkte att vi skulle ha en shopping dag!'' sa hon med ett brett leende. Ett stort leende spred sig på mina leppar.
''Ja! ska vi åka då?'' frågade jag ännu otåligare.
''Ja! då åker vi väl nu då.'' sa hon och ställde kaffekoppen på bordet. Hon lät den vara där och gick mot hallen som jag också gjorde.
''Juste! ehm... Zarah kommer på besök under sommarlovet och kommer förmodligen stanna i högst en vecka så du vet'' sa hon med ett leende och tog på sig sinna svarta klackarskor. Mitt breda leende försvann snabbt.
Zarah... Min kusin kommer? Du skojar va! tänkte jag. Jag var inte direkt glad. Helt tvärtemot. Zarah är ingen person man kan lita på. Hon har gjort något jag aldrig kommer förlåta. Ett stort hål billdades i min mage.
''what?'' sa jag pafft.
''jag menar...ehm... kul!'' sa jag med ett falskt leende. Denna shoppingturen kommer inte vara det minsta kul nu. Det ända jag kommer att tänka på är Zarah och när hon-...
''kommer du?'' avbröt mamma mig.
''ehm ja!'' sa jag snabbt och gick ut mot bilen. Jag längtade ju till sommarlovet... Men inte längre....
____________________________________________________________________________________________
Här har ni ett ganska långt kapitel lite tidigare! Varsågod my lovely readers!♥♥
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 8. Threats, text messages and an anonymous person...
''så... vad vill ni hitta på? frågade Justin.
Jag smuttade lite på latten och fortsatte leta med blicken när jag äntligen fann honom en bit bort. Jag försökte få ögonkontakt med honom och lyckades tillslut. Jag vinkade hit honom med ett stort leende.
''Baka!!'' sa båda i kör. Jag och Justin tittade på varandra med ett stort leende och började små skratta.
''Okej! då bakar vi!'' sa Både jag och Justin.
Justin har världens underbaraste små syskon. Han ska skratta sig lycklig. Och jag har världens underbaraste vän.....
Vi tog fram mjöl, ägg, mjölk och fler ingridienser för att baka en tårta. En tårta i massor av olika färger. Jazzy och Jazon satt på varsin stol och blandade vanilj krämen vi skulle ha. Runt efter en timme var tårtan klar. Jag tog lite vaniljkräm på mitt lång finger och kletade av det på Justins kind...
''du är lite kladdig där!'' sa jag och började skratta.
''Nu du!'' sa han argt. Men såklart på skämt. Han kollade på tårtan och sedan på mig och sedan på tårtan och ännu en gång på mig. Ett busigt flin spreds på hans leppar.
''Nej! Justin! Du gör det inte!'' sa jag. Jag visste precis vad han tänkte.
''oh jo! jag gör det!'' sa han och kupade sin näve innan han tog en stor kladdig tårtbit i handen. Jag kände hur ett litet leende spred sig på minna leppar innan jag började springa därifrån. Jag hörde hur han sprang efter mig skrattandes.
''Justin!!'' skrek jag medans jag fortsatte att springa ut till vardagsrummet. Jag slängde mig i soffan på rygg och tittade oroligt på honom. Oh boy! Kommer han seriöst göra det? Han satte sig med knäna på varsin sida utav mina höfter och höll fast mig så jag inte kunde springa därifrån eller sprattla med benen.
''Justin! nej!'' skrattade jag fram.
''Lola... jo!'' sa han snabbt innan han tryckte tårtbiten (eller klumpen) i mitt ansikte. Jag öppnade munnen för att skrika på honom när jag kände hur jag fick en massa mjöl på mig.
''oh! what?!'' sa Justin förvånat medans han försökte torka bort all mjöl från sig.
''haha! juju är vit!'' hörde jag en liten söt röst säga jämte oss. Jag vände blicken dit och fick syn på Jazzy hålla ett tomt mjölpaket och jämte stod Jaxon med ett flin.
''Busungar!'' sa jag och tog Jaxon i min famn och började kittla honom. Detsamma gjorde Justin med Jazzy. Deras söta skratta klingade i öronen. Ett stort nöjt leende spred sig på minna leppar.
Jag torkade mitt hår en sista gång med handduken och la den sedan i tvättkorgen. Jag smög ner för trappan för att inte väcka Jazzy och Jaxon. När jag väl var nere satte jag mig i soffan jämte Justin som satt och tittade på hockey. Jag satt där och tittade på tven med en tomm blick. Att titta på hockey var det tråkigaste jag visste. Att spela... Hm... kanske lite kul? Jag suckade utråkat och hoppades på att Justin skulle höra det. Men nej. Han var helt innen i matchen att han typ glömmt att jag satt här.
''Ja! MÅL!!'' ropade han och stälde sig upp.
''Justin... snälla. Kan vi inte titta på något annan?'' frågade jag när han satte sig ner.
''jo visst!'' sa han änkelt. Jag todde han skulle typ be mig snällt att låta honom titta på hockey men nej. Tydligen inte. Han satte igång AFHV -america's funniest home videos-. Vi satt och skrattade så att vi fick ont i magen. Det var en härlig kännsla även fast jag därefter fick ont i magen.
''såg...såg...du han killen... som...'' skrattade jag fram men kunde inte avsluta för jag fick ett skrattanfall. Detsamma fick Justin. Vi la oss i soffan och skrattade.
''hallå? vi är hemma!'' hörde jag en röst säga och en dörr som smällde igen. Vi satte oss upp och försökte se allavrliga ut. Eller normala...
''Ehm... hej!'' sa jag för att bryta tystnaden som laggt sig i rummet.
''hej... har ni haft det kul?'' frågade Pattie.
''ja...'' sa jag och Justin i mun på varandra. Hon nickade med ett leende innan hon försvann ut i köket. Vi sjönk ner i soffan och tittade på varandra med ett flin.
Jag väcktes av ett starkt solljus. Jag kisade ett tag innan jag vant mig. Jag satte mig upp och sträckte på mig. När jag tittade mig omkring var jag inte i mitt rum. Jag tittade mig runt oroligt när jag kände att någon rörde sig jämte mig. Jag vände blicken mot den vita stora soffan och fick syn på Justin som låg och sov. Oron försvann strax därefter jag visste var jag var. Jag pustade lättat ut och lutade mig tillbaks.
''god morgon'' sa han och kisade.
''morning!'' sa jag med ett leende.
''hur mycket är klockan?'' frågade han medans han sträckte på sig. Jag sträckte mig efter min mobil som låg på det lilla vita bordet framför soffan. Jag klickade på skärmtänaren/släckaren. Mina ögon blev stora som bowling klot.
''Vad är det?'' sa han och tog min mobil ifrån mig och kollade.
''Justin! Klockan är halv elva! Vi är sena till skolan!'' nästan skrek jag.
''Chilla... okej? vi tar ledigt idag.'' sa han lungt med ett leende.
''Justin vi kan bara inte-'' sa jag och blev avbruten mitt i menningen.
''jo, det kan vi.'' sa han med ett flin. Jag suckade och fick ett stort leende.
''okej, visst!'' sa jag och gav upp....
Två månader senare (juni)
Jag tittade mig omkring och letade med blicken efter honom. När kommer han? Medans jag nu väntat ett tag så hade jag beställt en latte till både mig och han. Men hans var säkert sval vid detta lag.
''hej! förlåt för det tog sådan tid! kom nyss från en intervju.'' ursäktade han sig medans han slog sig ner på den bruna gammla stolen som säkert är 50 år men värkar ännu hålla.
''Justin, Det är lungt!'' sa jag och log. ''jo! jag beställde en latte till dig... men den är nog kall nu'' sa jag och pekade på latten som stod framför honom.
''tack! äsch... det gör inget!'' sa han och tog några klunkar av den.
''så... hur gick det på intervjun?'' frågade jag och tog en klunk av latten/kaffet.
''bra! men det kom en massa frågor om oss... och ännu en gång var frågan: är ni ett par? och samma svar... igen: nej! vi är bara bästa vänner. kan dem aldrig ge sig?'' sa ha och slog ut med händerna.
''tydligen inte!'' sa jag med ett smile. Eftersom jag och Justin umgås hela tiden nu så tror alla att vi är ett par. Men nej. Så är det inte. Vi är vänner. Eller bästa vänner. Vi tillbringar all tid vi kan ha tillsammans. Justin har ju en massa intervjuer som är pågång och han håller på med ett till album som heter Believe Acoustic. Jag har ännu inte fått höra den men han har sakt att den är riktigt grym! Den är inte klar. Men en del låtar är klara. Alla Justins album och låtar är grymma! Så jag tror denna blir lika bra om inte bättre!
''Ska vi gå?'' frågade han och avbröt mitt dagdrömmande.
''Ehm... ja visst!'' sa jag och tog en sista klunk av latten innan vi gick ut ur Starbucks
Vi gick ur caffet och träffades av en varm och härlig vind. Solen sken något så extremt att det var omöjligt att titta utan att ha på sig solglasögon. Jag satte på mig mina Raybans och detsamma gjorde Justin. Min mobil började plinga till och vibrera så jag tryckte ner handen i fickan och drog smidigt upp mobilen. Jag låste upp mobilen och kollade vem jag fick medelandet ifrån. Okänt. Konstigt? Jag klickade fram medelenadet och läste den svarta lilla texten: ''Låt Justin vara ifred. Jag varnar dig!''. Jag fick en orolig kännsla i magen och tittade mig runt för att se om någon udda person stod där och smsade mig.
''vad är det?'' frågade Justin oroligt.
''öhm... nej! inget'' sa jag och tvingade fram ett leende. Han nickade bekymrat. Han var inte helt övertygad över mitt svar men lät det passera. Inte en channs att jag berättar det för Justin. Han kommer dra in polisen och nog med all pappzz som springer efter oss hela tiden. Det är bara en tids fråga innan han får reda på det. Förr eller senare kommer han få veta att jag blivit hotad. Hotad av en helt okänd person. Och detta smset från en okänd person var inte det första. Jag känner på mig att det inte är det sista heller.....
____________________________________________________________________________________________
Dundundun! Vad är det som händer? får Lola sms från en okänd (anonym) person?
Och detsutom är det hot! Vem är det? Kommer hon någonsin få reda på det?
Kommentera babes!♥♥♥
next cahpter om två dagar!
Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Hej på er!<3
Hej! Angående design och koda... Jag undrar om "du" eller kanske om du vet någon som kan koda och designa så får du jätte gärna kommentera här i detta inlägget! Vore helt amazing! <3<3
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 7. Babysitter for two little Biebers...
"Mmm! Det var riktigt gott!" Sa han och tryckte in den sista brödbiten i munnen.
"Jo sure! Det är bara en vanlig frukost Justin!" Skrattade jag. Han flinade stort och tänkte precis säga något när han plötsligt blev avbruten...
"Så... Vem är det här?" Hörde jag en stel röst säga bakom oss båda. Jag stelnade till. Justin däremot värkande vara tvärtemot vad jag var. Han vände sig om med ett leende men... När han fick syn på min mammas stela och okänsliga ansiktsuttryck försvann hans leende och han vände sig om igen. Han satt lika stelt som jag gjorde.
"Ehm... Mamma...?" Sa jag osäkert.
"Jo sure! Det är bara en vanlig frukost Justin!" Skrattade jag. Han flinade stort och tänkte precis säga något när han plötsligt blev avbruten...
"Så... Vem är det här?" Hörde jag en stel röst säga bakom oss båda. Jag stelnade till. Justin däremot värkande vara tvärtemot vad jag var. Han vände sig om med ett leende men... När han fick syn på min mammas stela och okänsliga ansiktsuttryck försvann hans leende och han vände sig om igen. Han satt lika stelt som jag gjorde.
"Ehm... Mamma...?" Sa jag osäkert.
Mitt hjärta dunkade snabbt. Riktigt snabbt! Nervositeten tog över min kropp och jag förblev nästan stumm.
''ehm... d-detta är J-Justin...'' stammade jag fram och klistrade på ett leende. Ett falskt leende.
''åh... Hej... Justin'' sa hon och försökte lee. Han tog tag i hennes hand och skakade den med ett leende.
''Hej Mrs Monroe!'' sa han hövliggt.
''kalla mig Ashley'' sa hon och med ett leende och gick sedan iväg. Jag satt där. Förvånad över hennes reaktion. Att...Att... Hon var förvånanssvärt glad. Det fick mig att tappa hakan. Hon. Har ''Aldrig'' varit så snäll och trevlig mot någon annan. Jo, innan pappa flyttade så var hon väl trevlig. Antar jag? Jag harklade mig och tittade på Justin för att se hans reaktion.
''så... ehm... det var min mamma.'' sa jag stelt. Han nickade med ett snett leende. Tack och lov att han inte sa något! Jag pustade ut och ett leende spred sig på mina leppar. Denna gången... Ett äckta leende.
Jag och Justin satt i hans bil påväg till skolan. Idag började vi senare och slutade senare. Men det funnkar för mig. Solen sken starkt för att vara i April. Men jag antar att det alltid är såhär på våren. Det brukar vara riktigt varmt på sommrarna här. Och det är väl skönt. För stunden. Sen vill man bara åka härifrån till nordpoolen. Så varmt blir det -offtast-. Musiken spelades på radion medans vi nynnade med och luften som träffade oss var ljummen. Båda hade på sig ett par svarta Raybans -som är mina favorit solglasögon-. Jag har så stor längtan till sommarlovet. Att vara ledig och att få vara med sinna kompisar 24/7 är det bästa med sommarlovet! Och kanske åka på semester? Fast... Inte med mamma! Jag vill inte tillbringa två hela veckor med henne på ett varmt ställe där jag inte kan åka ifrån henne.
''Lola? vi är framme.'' sa han och petade mig på axeln. Jag ryckte till och tittade på honom och nickade sedan. Jag hade sådan tur att Aria Em och Spenc skulle åka till skolan själva idag. För... Annars skulle det inte funkat att åka med Justin. Vi båda steg ur bilen och gick mot ingången tillsammans. Allas blickar var på oss. Dem undrar säkert varför jag går med Justin Bieber och inte Allison. Jag log nöjt och fortsatte gå med Justin vid min högra sida. Men sen slog en tanke mig. Tänk så... Ignorerar han mig igen?
''Justin...?'' sa jag och tog tag i hans arm för att stoppa honom.
''ja?'' sa han med ett leende.
''Du... Du kommer väl inte ignorera mig idag va?'' sa jag med hopp i rösten.
''Lola... Nej! Nej, det ska jag inte. Jag lovade dig det igår. Och jag håller det jag lovar. Okej?'' sa han. Jag nickade med ett leende. Vi fortsatte gå genom koridoren och stannade vid våra skåp. Jag hade sådan tur att hans skåp var bredvid mitt. Jag hörde klackar slå mot golvet. De ljudet kom närmre och närmre när det stannade vid oss. Jag sneglade upp på personen och fick syn på Allison och hennes -lika vidriga- kompisar jämte sig.
''Justin! Vad gör du med henne?'' sa hon surt.
''Allison... Det är min kompis?'' sa han och vimlade med ögonen.
''Du får inte vara med din kompis fattar du?'' sa hon argt.
''Allison. Jag får vara med vem jag vill! Okej? Jag har rätt att vara med vem jag vill. Och dig vill jag defenitivt inte vara med. Så du kan gå nu, om det inte var något annat du ville?'' sa han kaxigt och surt. Hon stog där helt förvånad. Det är första gången någon nobbar henne sädär. Ingen har vågat göra det. Men Justin... Han är ju Justin Bieber. Så vad stoppar honom? Ett nöjt leende spred sig på mina leppar.
''Meh... Justin...?'' sa hon häpet.
''Jag vill inte ha med dig att göra'' sa han och tittade surt på henne. Hennes haka for ner till golvet. Detsamma med hennes vidriga kompisar. Hon morrde surt och vände på klacken och gick argt bort från oss.
''Ehm... Tack Justin'' sa jag och la min hand på hans axel.
''vad gör man inte för sinna kompisar, right?'' sa han med ett snett leende. Jag log tacksammt och fortsatte med det jag höll på med. Jag stoppade mina böcker i skåpet och kollade sedan kemat som var uppklistrat på insidan av skåpdörren. Jag hade NO. Jag suckade högt och tog ut mina NO böcker.
''vad har du för lektion?'' frågade jga medans jag stängde skåpet.
''NO... du då?'' sa han med en suck. Jag sken upp i ett stort leende och svarade...
''jag med!''. Han fick ett stort leende.
''Så... ska ta sälskap?'' frågade han med ett flin.
''sure.'' sa jag och log.
Klockan var 14.35 och jag hade precis slutat min sista lektion för idag. Jag tryckte in böckerna och stängde skåpet med en smäll.
''Ska du göra någon speciellt idag då?'' frågade Justin som kommit från ingenstanns.
''Nepp!'' sa jag med ett leende.
''Så... Har du lust att hitta på något? Eller juste... Jag ska vara barnvackt för mina småsyskon.''
''Jag hjälper gärna till!'' sa jag.
''Okej! bra!'' sa han med ett stort leende.
''Ey! Lola!'' hörde jag någon ropa efter mig. Jag vände mig om och fick syn på Zane som kom springades mot mig. Mitt leende försvann så fort jag såg honom. Men försökte hålla masken så jag log falskt.
''Hej, Zane'' sa jag stelt.
''ehm... Har du lust att hänga med mig hem?'' frågade han med ett snett leende. Innan så sa jag alltid ja. Men nu. Nej.
''Zane... Jag ska vara med Justin'' sa jag och slängde en blick på Justin som stog där rasande med en knytnäve laddad för att slå till honom vilken sekund som hälst. Jag tog tag i Justin knytna hand och fick honom att slappna av lite. Jag flätade in våra händer bara ifall att. Jag visste hur mycket Justin hatade Zane. Att han är en player som inte behandlar mig som en flickvän. Jag förstår honom.
''Ska du vara med Justin Beaver?'' sa Zane surt.
''Men lägg av! Han heter inte Beaver! Du får fan inte kalla Justin så!'' sa jag argt och drog med Justin bort från Zane och mot hans bil.
''Förlåt Justin'' sa jag med en suck.
''Nej det är lungt.'' sa han och skakade på huvudet.
''Nej! det är inte lungt. Han får inte kalla dig så'' sa jag.
''Det som inte är lungt är att du fortfarande är ihop med honom'' sa han. Jag stannade till när han sa så. Jag vet inte hur jag ska svara detta.
''Justin...Jag-''
''älskar du honom?'' frågade han.
''ja!... nej...'' sa jag och tittade ner i marken. Han har rätt. Om jag inte älskar honom varför vara tillsammans med honom?
''Okej, Justin du har rätt. Men låt mig bara göra det i rätt tillfälle. Okej?'' Han nickade nöjt och hoppade sedan in i bilen.
Vi steg ur hans bil och gick mot hans hus. Han log glatt mot mig innan vi steg in u hans hus. Jag hörde små söta röster. Dem sprang mot oss och skrattade.
''Justin!'' ropade den lilla flickan och slängde sig i hans famn.
''Hey min prinssesa!'' sa han och kramade henne hårt.
''Justin...'' sa den lilla pojken och vinglade fram till Justin.
''Hey Jaxon!'' sa han och kramade honom lika hårt.
''har ni saknat mig?'' frågade han.
''jaaaaa!'' skrek dem båda. Han små skrattade och ställde sig sedan upp.
''Detta är min vän, Lola.'' presenterade han mig.
''Lola, detta är Jazmyn och Jaxon'' sa han och log.
''hey!'' sa jag och vinkade smått till dem. Den lilla killen som då hette Jaxon vinglade fram till mig och sträkte på sinna armar i en jäst att jag skulle ta upp honom. Jag böjde mig ner och bar upp honom.
''hej sötnos!'' sa jag och log snett. Han gömmde sitt ansikte i sinna händer och började små fnissa. Små barn en utav det bästa jag vet. Dem är så underbara.
''Hej Justin!'' hörde jag en mörk röst säga. Jag vände blicken fram och fick syn på en man. Troligen deras pappa.
''Hej pappa! Ehm... Detta är Lola.'' sa Justin och presenterade mig ännu en gång.
''Hej! Lola.'' sa jag och sträckte fram handen medans jag höll Jaxon i andra armen. Han skakade min hand med ett stort leende.
''Jeremy, Deras pappa'' sa han vänligt.
''Ja, Men då ses vi väl ikväll då!'' sa Jeremy.
''Jupp! hejdå!'' sa Justin. Jeremy gav mig ett sista leende innan han steg ur huset och gick.
''så... vad vill ni hitta på? frågade Justin.
''Baka!!'' sa båda i kör. Jag och Justin tittade på varandra med ett stort leende och började små skratta.
''Okej! då bakar vi!'' sa Både jag och Justin.
Justin har världens underbaraste små syskon. Han ska skratta sig lycklig. Och jag har världens underbaraste vän.....
____________________________________________________________________________________________
Här är ännu ett kapitel! Nästa kommer på måndag om inte imorgon!
♥♥♥
Hoppas värkligen ni gillar novellen!
KOMMENTERA!♥♥♥
Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 6. I forgive you...
''Justin... du bettede dig som en idiot idag! du fullkomligt struntade i mig totallt! Märkte du inte det? Jag trodde vi var vänner... Men nu vet jag inte vad jag ska tro längre...'' sa jag. Tårarna brände bakom ögonlocken. Att han gjorde så mot mig idag... Det sårade mig. Fullkomligt.
''Jag...'' började han.
''Justin... Bara... låt mig vara.'' sa jag. Han släppte greppet om min arm och stod där helt chockad. Jag hoppade i bilen och satte i nyckeln, vred om och körde därifrån. Jag kände en liten tår slingra sig ner för kinden. Att han är min vän? Nej... Han var någon jag kände. Ingen jag vill veta av.....
Jag satt hemma med knäna upp till hakan. En filt virad runt mig och ett glasspaket i handen. Kunde det bli värre? Jag satt och tittade på en tråkig film. Inget som väckte mitt intresse. En man som tappat bort sin hund... Kunde det bli tråkigare än såhär? Jag tog ännu en sked glass och stoppade det sedan i munnen. Jag tittade tröttsamt på glass paketet och la det ifrån mig. Det var mitt andra glass paket. Jag tittade med en tom blick på tv skärmen när jag plötsligt hörde en smäll mot rutan. Jag ryckte till och ställde mig hastigt upp för att kolla vad det var. Jag höll filten tätt intill min kropp och gick sakta mot fönstret. Jag tittade ut och såg... Justin? Jag tittade på honom som ett frågetecken. Han gjorde en jäst som tydde att jag skulle öppna fönstret. Jag blängde på honom ett tag innan jag suckade och gjorde som han ville. Jag tryckte upp fönsterrutan och kände den kalla luften nudda min hud som filten inte kunde täcka över.
"Vad vill du Justin?" Frågade jag surt.
"Förlåt mig..." Sa han och tittade upp på mig med en ledsen blick. Jag fnös högt och tittade på honom med en du-skojar-va blick.
"Varför skulle jag?" Fnös jag.
"För att 'det' som hände inte var med mening!"
"Nej, nej! Du liksom bara 'råkade' ignorera mig fullständigt? Är det det du menar?" Sa jag ironiskt. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den igen och kollade ner i marken.
"Kan jag bara få komma upp? Så vi kan... Prata?" Frågade han snällt. Vadå? Har vi inte pratat tillräckligt? Detta... Skulle inte bli bättre. En känsla inom mig sa att jag skulle låta honom komma upp... Och en annan känsla sa att jag skulle säga nej. Jag övervägde mitt beslut om vad jag skulle göra...
"Visst..."" Sa jag och gick in i mitt rum igen. För att hämta ett täcke av något slag som jag kunde kasta ner. Jag vände mig om och där stod han.
"Du...?" Sa jag pafft.
"Klättrade upp för stegen" sa han med ett flin. Jag suckade och satte mig på sängkanten.
"Jag förstår att du är arg på mig... Och du har all rätt att vara det!" Sa han och satte sig jämnare mig.
"Men varför Justin? Varför gjorde du så?" Frågar jag med en rynka i pannan.
"Lola... Jag... Jag vet inte. Okej? Jag har det tufft ibland med kändisskapet. Det är mycket press. Och... Ibland kan jag inte rå för saker jag göra." Sa han och tittade ner på sina händer. Jag kände mig nästan skyldig till detta... Eller. Att jag varit så arg på honom. Jag vet ju att han har det svårt ibland. Att vara känd är nog inte så lätt.
"Förlåt Justin... Jag, tänkte inte på det att du var känd... Förlåt!" Sa jag och kramade honom. Han satt dör förvånad men kramade mig lika hårt efter ett tag.
"Lol... Det är jag som ska säga förlåt! Okej? Förlåter du mig? Jag lovar att inte göra om det..." Sa han och släppte taget om mig. Jag tittade på honom ett tag innan jag nickade och kramade honom igen. Jag hade väl fel... Han är min vän. Någon jag "faktiskt" vill känna bättre. Någon jag vill ha som vän.
* * *
Jag öppnade sakta ögonen och blev bländad av ett starkt solljus. Jag var tvungen att blinka ett par gånger för att vänja mina ögon. Jag lade mig på högra sidan och fick syn på Justin jämte mig... Öh... Va? Jag kom knappt ihåg vad som hände igår. Ändats minnes luckor var kvar. Jag är usel på att komma ihåg saker. Då menar jag usel!
"Godmorgon!" Sa han plötsligt. Jag slängde en glad blick på honom och svarade lika glatt med ett leende.
"Godmorgon!". Jag slängde en snabb blick på klockan... Ingen brådska. Jag steg ur sängen och sträcket på mig innan jag trött gick in i wicen. Jag drog på mig ett par slitna jeans och en randig färgglad stickad tröja. Jag gick ur wicen och såg en fullt påklädd Justin. Jag log och fortsatte med mitt. Jag kammade håret snabbt och lätt. Jag tittade mig en stund i spegeln och kände att all min fantasi hade försvunnit. Jag ville göra något nytt med håret. Men kom inte på någonting. Så... Jag lät mitt blonda långa hår vara utsläppt. Snabbt och äcklet sminkade jag mig och satte mig mig lite smycken och var klar. Ett nytt rekord! 15 minuter -att göra sig i ordning-.
"Ska vi gå ner?" Frågade jag när jag kommit ur badrummet. Han nickad med ett leende. Vi gick ner när jag kom på att mamma var hemma. Att mamma inte direkt gillade Justin. Jag stelnade till och stannade mitt i trappan.
"Mår du bra?" Frågade han med en rynka i pannan.
"Öh... Ja!" Sa jag i ett försök i att vara övertalande. Och det funkade. För en gång skull! Vi gick ut till köket och han slog sig ner på en stol medan jag tog fram någonting att äta. Jag tog fram lite yougurt och några mackor som lätt skulle mätta oss två. Jag dukade fram till oss och vi båda högg in. Det var ganska tyst medan vi åt. En bekväm tystnad. Justin... Han, Är inte som alla dem andra killarna. Mer... Mogen? Han är som en bror för mig. Även fast vi knappt känt varandra så länge!
"Mmm! Det var riktigt gott!" Sa han och tryckte in den sista brödbiten i munnen.
"Jo sure! Det är bara en vanlig frukost Justin!" Skrattade jag. Han flinade stort och tänkte precis säga något när han plötsligt blev avbruten...
"Så... Vem är det här?" Hörde jag en stel röst säga bakom oss båda. Jag stelnade till. Justin däremot värkande vara tvärtemot vad jag var. Han vände sig om med ett leende men... När han fick syn på min mammas stela och okänsliga ansiktsuttryck försvann hans leende och han vände sig om igen. Han satt lika stelt som jag gjorde.
"Ehm... Mamma...?" Sa jag osäkert.
________________________________
Förlåt för det blev så kort men skrev på paddan! Och det kommer komma upp et till kapitel imorgon pgr av att detta blev så kort!
KOMMENTERA! <3<3<3
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 5. From sweet to be an idiot...
Jag stog med öppen mun och läste texten. Nej... Detta är inte bra! Inte för någon utav oss. Jag kommer få så mycket hate. Och Justin... Ja, han kommer få det svårt. Jag kände och hörde min mobil surra i fickan. Jag tryckte ner handen och fiskade upp mobilen och kollade på skärmen. Med stora bokstäver stod det ''Justin''.....
Jag tittade på hans namn en stund innan jag klickade på svara och tryckte mobilen mot örat.
''Hey...'' sa jag tyst.
''Hey...'' jag hörde på hans röst att det var något.
''ville du något speciellt?'' frågade jag medans jag gav mamma tidningen igen.
''ehm... har du sett tidningen?''
''ja... det står om 'oss'... '' sa jag nervös över vad han skulle säga. Kanske han blir arg på mig? Men varför skulle han bli det? Det var ju inte mitt fel.
''ja... vi måste vara mycket försiktiga!'' sa han bestämmt men lungt. Jag nickade men kom då på att han inte såg mig och sa ett änkelt ''okej''. Han harklade sig, det var tyst i luren. Jag kände hur stelt detta samtalet var.
''Men... ehm... jag måste äta frukost nu. Men vi ses sen!'' sa jag med ett leende.
''ehm.. jag också! ja, vi ses!'' sa han och la sedan på. Jag pustade ut och sjönk ner på stolen.
''vem var det?'' frågade mamma bakom den prassliga och stora tidningen.
''öh... Aria?'' ljög jag. Om mamma blev rasande över det som stod om oss i tidningen skulle hon bara bli mer rasande om jag sa att det var Justin som ringt.
''okej..?'' sa hon misstänksamt. Jag sneglade på klockan som hängde på väggen ovanför kylskåpet. Om fem minuter skulle jag hämta 'tjejerna'. Jag tog ett äpple och tog en stor tugga av den. Frukost... Det skippar jag idag. Tänkte jag. Jag såg att mamma fortfaranda tittade på mig misstänksamt och öppnade munnen för att säga något...
''Ehm... Jag måste gå nu!'' sa jag snabbt och försvan ut ur köket och in i hallen. Jag drog på mig minna vita converse och tog min svarta skin väska. Jag tryckte ner plånbok, mobil, husnycklar och mina matteböcker. Jag tog bilnyckeln i handen och ropade ''Hejdå!'' innan jag steg ut och stängde dörren efter mig.
Det tog sin tid att hämta upp alla. Klockan slog precis 08:25. Jag körde i full fart mot skolan. Jag vill inte bli sen idag. Inte någon dag överhuvudtaget. Efter några ynka minuter var vi framme. Jag parkerade på den närmsta parkeringen och alla fyra hoppade ur bilen och rusade in. Det var tomt i alla koridorer. Jag tryckte in mina övriga böcker och tog min mattebok och tryckte den mot bröstet innan jag små joggade mot -matte- lektionen. Jag smällde upp dörren och allas blickar for på mig. Somsakt... Jag bryr mig inte om allas blickar. Det är inte pinsamt som alla tycker. Mrs Tellison kollade på mig med en sträng blick. Jag suckade högt och gick med raska steg och satte mig jämte Allison. Skolans elaka och bitchiga tjej. Alla skolor har väl mer eller mindre än sådan tjej eller kille. Säg en som inte har det? Hon blängde på mig en lång stund. Jag ångrade mig så att jag satte mig jämte henne. Men oturligt nog det var den ända lediga plattsen.
''vad vill du?'' sa jag iriterat till henne med en sur min. Hon tittade på mig en stund innan hon svarade.
''vad jag vill? jo, lämna Justin ifred! Han är min! fattar du?'' fnös hon bittert. Justin är hennes? Snälla! Aldrig i livet att det händer. Han förkännar någon mycket bättre! Och detsutom... Vi är inte ihop ju?
''Du förkännar inte honom!'' sa jag lika bittert.
''Inte du heller för den delen!'' sa hon med en mördande blick. Om hennes blick kunde döda... oj! Då skulle jag vara död för länge sen!
''Vem har sakt att vi är tillsammans?'' sa jag förvånat. Men kom sedan på det. Pappzzen och tidningen...
''Jojo! bara förtsätt spela! jag vet att du ljuger! alla i hela världen vet ju att ni dejtar! tror du jag är dum eller?'' fnös hon. Jag hann inte svara, klockan ringde och alla ställde sig upp och gick ut ur klassrummet.
''Lämna honom ifred! fattat?'' sa han och gjorde detsamma som alla dem andra eleverna. Jag satt kvar i klassrummet lite förvånad. Över det hon sa. Att hela världen vet det. Jag vet-
''Mrs Monroe? vi har slutat.'' avbröt Mrs Tellison mitt dagdrömmande. Jag ryckte till och tittade åt hennes håll med en nick. Jag tog mina böcker och gick ut från klassrummet och vidare till mitt skåp. Aria, Em och Spenc kom mot mig där jag stod vid mitt skåp.
''Hej! hur gick det på provet?'' frågade jag när jag väl fick syn på dem. Jag hörde Aria sucka högt.
''Dåligt! tror jag... jag kände mig så osäker!'' sa hon med en besviken min.
''Ja... samma-'' jag stängde av min hörsel när jag fick syn på Justin en bit bort. Inte stod han där själv, nej. Utan med Allison. Jag drog för andan. Han... och Allison? Nej? Jag kände hur besviken jag blev. Han som är så snäll och underbar som person kan få någon helt annan. Inte en som Allison. Hon är snobbig, elak, en mobbare... uh. Jag kan hålla på i evigheter. Men saken den är att hon inte är bra för honom. Jag såg dem gå mot oss. Inte direkt mot oss. Men dem skulle genom koridoren. Förbi oss.
''Justin..?'' sa jag snabbt när dem gick precis jämte oss. Han slängde en blick på mig. Som jag inte kunde tyda. Jag tittade på honom med en rynka i pannan. Jag var helt förvirrad. Vad har jag nu gjort?
* * *
Jag stog själv i korridoren. Aria Em och Spenc hade bråttom, de skulle göra något med familjen. Så det var bara jag kvar här. I den tysta och grå tråkiga korridoren. Alla hade redan gått... Förutom jag då. Jag stoppade ner böckerna och stängde skåpet med en smäll.
''Hej!'' hörde jag en vänlig röst säga. Jag vände mig hastigt om och mötte dem hazzelnöts bruna ögonen... Justins bruna ögon.
''hej...'' sa jag argt och började gå mot utgången.
''ey! Vad är det?'' ropade han. Han små joggade efter mig och tog tag i min arm. Det fick mig att tvärbromsa.
''Justin... du vet vad det är!'' sa jag och drog mig loss från hans grepp. Jag gick därifrån och ut mot min bil. Precis innan jag skulle sätta mig var det någon som tog tag i min arm... guess ho? Justin.
''Nej... jag vet inte vad det är!'' sa han halvt förrvirat.
''Justin... du bettede dig som en idiot idag! du fullkomligt struntade i mig totallt! Märkte du inte det? Jag trodde vi var vänner... Men nu vet jag inte vad jag ska tro längre...'' sa jag. Tårarna brände bakom ögonlocken. Att han gjorde så mot mig idag... Det sårade mig. Fullkomligt.
''Jag...'' började han.
''Justin... Bara... låt mig vara.'' sa jag. Han släppte greppet om min arm och stod där helt chockad. Jag hoppade i bilen och satte i nyckeln, vred om och körde därifrån. Jag kände en liten tår slingra sig ner för kinden. Att han är min vän? Nej... Han var någon jag kände. Ingen jag vill veta av.....
_________________________________________________________________________________________
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 4. This is not good...
Dagen har gott förvånasvärt bra! Jag har undvikit Zane hela dagen idag. Jag orkade värkligen inte med honom. Och Justin och jag är vänner. Jag trodde att kändisar som är så berömda som honom skulle vara snobbiga och själviska. Men Justin är helt tvärt emot. Han hjälpte mig på andra tankar imorse när jag såg zane med en annan tjej. Just nu satt vi i Justins bil på väg hem till honom. Vi skulle somsakt börja på vårat projekt. Mitt i allt började en svart bil förfölja oss. Jag antog att det var hans livvakter. Men hade så fel när jag hörde alla blixtar. Papparatzzis. Jag hörde hur Justin svor för sig själv. Jag satt i sätet helt stel. Jag hade ju aldrig varit med om att bli förföljd av paps förr. Så detta... Var nytt. Vi svängde in på våran gata och papzzen förföljde oss än. När vi väl parkerat utanför hans hus så skulle vi gå in genom stängslen då vi blev attackerade av papzzen, blixtrar från deras kameror slog och jag blev bländad ett par x-anntall gånger... Helt plötsligt blev allt svart.
Jag hörde en röst. En väldigt bekant röst. Kanske flera meter ifrån mig lät det som. Min syn var suddig och otydlig. En hyffsat ung kille satt framför mig. Jag kunde inte riktigt se vem det var. Men bekant... Det var han. Jag blinkade några gånger för att kunna se bättre. Synen blev tydligare och skarpare och jag kunde tillslut se vem som satt framför mig. Justin?
''Lola! Hur mår du?'' sa han oroligt. Jag satte mig upp och kände en obeskrivlig smärtan i pannan sprida sig. Huvudet dunkade något så otroligt.
''ehm... jag har ont i huvudet. vad hände?'' sa jag medans jag lutade mig tillbaka i sängen. Jag tittade mig runt. Inte förrens nu märkte jag att jag inte var i mitt rum. Väggarna var vita. Jag låg på en dubbelsäng med blåa sängkläder. Ett skrivbord fanns i en hörna och en dörr -som jag tror leder in till en wic- mittemot sängen.
''var är jag?'' sa jag snabbt innan han hann svara.
''Vi blev attackerade av pappzzen... Och ehm... Du typ blev träffad av en kamera i huvudet så du svimmade. Du kan ha en lätt hjärnskakning. Du är hemma hos mig. Vi skulle ju börja på projektet... remember? fast vi struntar i det nu. så du får vila lite.'' sa han med ett snällt leende. Jag nickade med ett litet leende. Jag stängde ögonen och försökte vila en stund. Men det gick inte. Jag kunde bara inte sova. Jag suckade frustrerande och öppnade ögonen igen. Framför mig satt Justin. Fortfarande? Han var helt inne i sin mobil så han såg inte att jag var vaken. Jag la handen på huvudet. Huvudet dunkade än. Jag blundade och försökte ännu en gång att sova. Denna gången gick det bättre. För efter bara några på minuter hade jag somnat.
Jag öppnade ögonen sakta. Rummet var ganska mörkt. Jag vände blicken mot fönstret. Solen började sakta gå ner. Huvudet hade slutat värka. Jag tog upp mobilen. Klockan var precis 22:00. Jag lutade mig tillbaka i sängen och vände mig mot vänstra sidan av den stora dubbelsängen och möttes av en sovande Justin. Jag ryckte snabbt till och satte mig hastigt upp. Hans hår var lite halvruffsigt och han andades tungt. Jag kom på mig själv att jag inte var hemma! jag måste hem! tänkte jag snabbt.
''Justin! Justin? vakna!'' sa jag och skakade honom lätt.
''mm?'' mummlade han tyst.
''Jag måste gå... klockan är tio. Okej? vi ses imorn'' sa jag och drog täcket över honom. Han bara nickade svagt och reagerade inte direkt. Jag antar att han inte kommer komma ihåg det jag sakt -nu- imorgon. Så... Jag tog hans mobil som låg på nattduksbordet och kollade vilket nummer han hade. Jag slog in det på min mobil och gick sedan. Jag tog min väska i handen och satte på mina skor. Jag steg ur hans hus och stängde dörren försiktigt. Medans jag gick mot mitt hus knappade jag in ett sms till Justin.
''hej! Jag gick för klockan var mycket! tack för att jag fick stanna och vila ut mig hos dig. Antar att du inte kommer ihåg att jag sakt hejdå osv innan. Därför messar jag dig detta! ses imorn Biebs! Lola ♥''
och skickade det sen. Jag små joggade den sista biten och steg sedan in i mitt hus.
''hej lola!'' sa en väldigt bekant röst framför mig. Jag tittade hastigt upp och möttes ett par blåa ögon.
''Josh!'' sa jag och slängde mig glatt runt hans halls
''Saknat mig?'' frågade han medans han kramade mig hårt.
''mer än vad du annar, brorsan!'' sa jag med ett flin. Vi släppte varandra efter ett tag och bara tittade på varandra. Jag har inte nämnt att jag har en store bror....
''så... hur har du det?'' frågad han. Denna frågan hade jag hälst velat undvika. Jag har det inte såbra. Iallafall inte hemma.
''jo... bra.'' sa jag och tittade ner i golvet.
''ärligt, Lola. Hur har du det?'' sa han och försökte få ögonkontakt med mig. Men han misslyckades. Jag kunde inte ljuga för honom. Han är ju trotts allt min bror... right?
''Okej... ärligt. Dåligt. Mamma går mig på nerverna. Hon förväntar sig så mycket av mig när hon inte gör något. Hon hatar mig!'' sa jag och kollade honom rakt i ögonen. Jag kände tårarna brännas innanför ögonlocken. Nej! Lola gråt inte framför honom. Va stark! tänkte jag för mig själv.
''Jag förstår dig... Men försök'' sa han. Vadå? var han på mammas sida nu eller?!
''Nej! du förstår inte alls! Varför skulle jag försöka när inte ens hon försöker? Hon bryr sig inte om mig! Hon är så stel hela tiden och kan inte äns försöka ge mig ett leende! Och... du vet inte hur mycket jag försökt.'' sa jag och en tår rann ner för min kind.
Josh har alltid funnits för mig. Sen jag var liten och framtill nu. Han flyttade till en lägenhet med sin flickvän för kanske 3 år sen. Han har tröstat mig när jag haft det jobbigt och varit där för mig när mamma och pappa skildes. Då hade både jag och Josh det jobbigt.
''Lola...'' sa han och drog in mig i en kram. Få tårar rann ner för min kind. Jag snyfftade ett par gånger och tårkade tårarna.
''du vet inte hur jobbigt det är, Josh. utan pappa är inget bra. mamma bryr sig inte. hon bryr sig bara om pappa. och jag... jag vet inte äns om han lever!'' sa jag och snyfftade -igen-.
''Lol... Hon bryr sig om dig... bara det... att hon inte är bra på att visa de. okej?'' sa han och pussade mig på pannan. Pfft! jo tjena! så är du ju... not! Om hon skulle bry sig om mig skulle hon visa det och... bry sig om mig! jag nickade för att inte kommentera något så detta samtalet skulle bli ännu värre. Detta ämnet var förbjudet att prata om. Det visste han väl om. För att prata om det... får det bara mig att bli sårad på något sätt. Jag harklade mig och tårkade bort dem få tårarna som var var kvar på kinderna. Jag tog ett steg från honom och försökte le.
''så... ehm? vad gör du här? ska inte du vara i USA med Angelika?'' Angelika är hans flickvän. Han harklade sig och kliade sig i nacken.
''ehm.. aså... Vi... har gjort slut'' sa han och tittade skamset ner på sina fötter.
''vänta... va?'' sa jag chockat. Detta kom som en chock för mig. Josh och Angelika har varit ihop i tre hela år. Varför göra slut nu? Dem hade det så bra. Och Angel -som vi kallar henne- var helt underbar! Hon var som en syster för mig.
''Vad hände?'' frågade jag medans jag gick in mot köket. Hack i häl kom han efter mig och satte sig jämnte mig på en barstol.
''Jag.. ehm... Vi bråkade. Och jag vet inte riktigt vad det var som fick oss att göra slut. Så... Jag har ingen stanns att bo.'' sa han med en dyster min.
''Beklagar... Hon var så snäll och helt underbar! Ni passade så bra ihop. Men... du kan ju bo här... right?'' sa jag med ett litet smile. Han nickade med blicken i golvet.
''du... Jag måste värkligen sova. det är skola imorgon och jag är riktigt trött. du kan sova i gästrummet.'' sa jag och kramade honom snabbt innan jag smög upp för trappan. Mamma sov... Antar jag. EFtersom hon inte kommit ner när vi pratat. Jag gick in på mitt rum och böt om till ett linne och ett par hotpants. Hela jag var helt slapp. Jag var riktigt trött efter allt som hänt idag. Jag orkade inte tvätta bort mitt smink eller borsta tänderna. Inget överhuvudtaget. Jag slängde mig i sängen och stängde mina ögon. På bara någon sekund hade jag somnat och var i en djup dvala.
* * *
Jag vaknade av ett ryck. Det kändes som om jag föll från en klippa. Och precis innan jag skulle slå i marken vaknade jag. Det är en obehaglig kännsla. Jag skakade av mig tankarna och steg ur sängen. Mitt huvudt gjorde lite ont. Konstigt? För igår på kvällen var smärtan som bortblåst. Jag gick in i wicen och tog på mig något änkelt. Ett vitt linne, på en jeans jacka/blus och ett par jeans shorts. Jag flätade mitt hår löst och satte på mig ett långt halsband. Jag gick in i badrummet och kollade mig i spegeln. Jag ryckte till. Sminket -som jag inte tog bort i gårkväll- var över hela ansiktet i en hel röra. Jag skrattade lite för mig själv åt hur jag såg ut. Jag tvättade snabbt bort det gammla sminket och sminkade mig på nytt igen. Jag nickade nöjt åt min spegelbild och stegade ner till köket. Mamma satt på en barstol med en kopp kaffe och en tidning... som vanligt. Jag gick förbi henne och mot kylskåpet när hon harklade sig. Jag stannade genast till. Vad nu?
''Lola... är det något du inte berättat för mig?'' sa hon stelt. Som vanligt. Jag funderade en stund. Ja, det är många saker jag inte berättat för henne. Varför skulle jag berätta? Hon är som en okänd person för mig.
''ehm... nej?'' ljög jag. Men talade ändå sanning. För vad har jag inte berättat som hon behövde veta?
''Så... varför har du inte berättat att du dejtar Justin Bieber?'' sa hon. Mina ögon blev stora och min mun formades som ett 'o'. What!?
''Va!?'' sa jag förvånat. Jag. Dejtar Justin? nej!
''varför står det då i tidningen att du eller ni gör det? + en bild på er'' sa hon. Jag var helt stumm. Jag funderade så min hjärna sprack. Juste! Dem idiotiska pappzzen som följde efter oss tog säkert en massa foton och har säkert påstått något. Något som inte var sant.
''va?!...'' sa jag igen och fortsatte ''... Nej! Vi dejtar inte!'' sa jag och ryckte tidningen ur hennes händer för att läsa. EN stor bild på oss fanns med + text.
''En blond tjej i namn Lola Monroe 18 år och Justin Bieber 18 år sågs igår i hans svarta ferrari påväg hem till honom. Är Justin Bieber och Lola Monroe officielt ett par? Vad skulle hans ex Selena Gomez 20 år säga om detta? Dem gjorde nyss slut och redan så har han kommit över henne? Justin Bieber som börjar på sitt nya album Believe har även börjat i skolan i Canada stratford. Var det där dem träffades?''
Jag stog med öppen mun och läste texten. Nej... Detta är inte bra! Inte för någon utav oss. Jag kommer få så mycket hate. Och Justin... Ja, han kommer få det svårt. Jag kände och hörde min mobil surra i fickan. Jag tryckte ner handen och fiskade upp mobilen och kollade på skärmen. Med stora bokstäver stod det ''Justin''.....
_________________________________________________________________________________________
Förlåt för jag inte uppdaterat på ett tag! jätte ledsen! Men har sovit över med två kompisar och har inte haft tid eller möjlighet att skriva... Men här har ni! Hoppas ni blir nöjda!
Puss♥♥♥
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 3. Project partners
Vi alla fyra tjejer gick i korridoren på väg till våra skåp. Vi gick till våra skåp -som ligger jämte varandra- och kollade våra scheman. Alla i hela korridoren pratade i mun på varandra. Helt plötsligt blev alla tysta. Jag vände mig och och såg Justin komma i gången... Med... ehm... Chaz och Ryan. Känner dem varandra? Han såg mig och gav mig ett snett leende. Jag gav honom ett milt leende.
''Går Justin Bieber på vår skola!?'' sa Aria förvånat.
''tydligen'' sa jag fortfarande med blicken på honom och ett leende.
''oj oj oj! är du och Biebes redan på g eller?'' sa Emily till mig med en knuff på axeln.
''lägg av! jag har en kille'' sa jag med ett flin. De kom gåendes mot oss. Nervositeten steg inom mig. Jag har en känsla av att denna dagen kommer gå dålig... jag vet inte varför? Det bara känns så.....
Justin, Ryan och Chaz kom gåendes mot oss. Han hade böcker och papper. Alltså hade han redan varit hos rektorn. De gick som sakt mot oss. Det såg nästan ut som i en film. De gick i slow-mo och alla andra runt om dem kollade på dem med hakan ner till golvet.
''Hej Lola!'' sa han när de väl kommit fram till oss.
''Hej!... Justin'' sa jag med ett leende.
''det här är Aria Emily och Spencer mina vänner'' presenterade jag.
''Hej... trevligt att träffas tjejer!'' sa han med sitt typiska Justin smile.
''Heeeej!'' sa de i kör. Klockan ringde och alla började gå mot sina lektioner.
''Ehm... vi ses väl!'' sa Justin innan de gick mot sina lektioner. Jag nickade som svar samtidigt tjejerna också. Jag kände två armar om min midja. Den enda jag kan tänka mig göra så... Zane.
''hej babe.'' sa han och pussade min kind. Jag var förvånad... För jag har inte direkt saknat honom, inte känt längtan att träffa honom.
''hej...'' sa jag enkelt med ett leende.
''Skulle bara säga hej... Men vi ses'' sa han och gav mig en enkel kyss. Jag hann inte svara innan han gått. Jag ryckte lätt på axlarna och öppnade mitt skåp för att själv gå till min lektion. Jag tog mina Kemiböcker och började långsam gå mot lektionen. Bara för att klockan ringt så känner jag mig inte stressad. Jag tar det i min tackt och går mot kemin långsamt. Aria Em och Spenc hade gått för en liten stund sen. Fast vi har inte kemi tillsammans. Utan dem har matte... tror jag? När jag kommit till dörrkarmen var allas blickar på mig. Något jag var ganska van vid. Så det var inget jag brydde mig om. Jag log glatt mot Mr Blackbun som glatt log tillbaka. Jag tittade mig om i klassrummet för att finna en plats som var ledig. Det fanns en plats kvar. När jag kollade jämte platsen som var ledig såg jag Justin sitta där. Varför just jämnte honom? okej, jag har inget emot honom men... Det bara känns så märkligt att det alltid är Justin jag stöter på. Jag märkte att han tittade på mig. Jag tog ett djupt andetag och gick mot honom och satte mig på den tomma stolen. Lektionen hade visst börjat för fem minuter sen. Så jag var sen. Men det är sällan jag får kvarsittning, som tur var!
''Hej igen.'' sa han med blicken fastklistrad på tavlan.
''Hej... igen.'' sa jag och la mina böcker på bordet.
''Så... vi är visst labbpartner'' sa han med ett flin.
''Jupp'' sa jag.
''Jag vill att ni fyller i olika exempel på hur man kan kombinera dem olika vettskorna'' sa Mr Blackbun eller han heter Peter. Han delade ut ett papper till varje ''par''.
''så... ehm... den kan kombineras med... ehm... den'' sa jag och läste dem olika vettskorna eller vad det nu är?
''Okej... och den här... kan... göra så att... den här... blir till en grön slime'' sa han med ett snett leende. Jag log åt hans försök till förklaringen om hur det blir till slime.
''okej'' skrattade jag.
Lektionen hade flytit på. Nu var det bara en minut kvar. Jag satt med blicken på klockan. Sekund visaren tickade. Om bara några ynka sekunder skulle det ringa ut.
''Så... ni i par ska göra ett projekt tillsammans.'' var det sista han sa innan klockan ringde och alla for ut ur klassrummet. Inklusivd jag och Justin.
''så vi ska göra ett projekt tillsammans.'' sa jag medans vi gick längs koridoren där det var fullt med massa elever som trängdes och försökte ta sig för bi för att gå till deras skåp.
''ja... så vi kan väl börja redan idag. Hemma hos mig?'' sa han.
''ehm... visst!'' sa jag. Vi fortsatte gå lite till tills vi kommit till våra skåp. Där stod Aria Emily och Spencer. Till och med Chaz och Ryan. Jag vinkade smått till dem. Dem for upp i ett leende.
''hej!'' sa dem alla i kör.
''tjena!'' sa jag och Justin. Jag hörde en bekant röst en liten bit bort. Min blick ricktades dit. Där stod Zane och någon tjej prata. Tjejen hade en cherlider dreckt. Alltså var hon cherlider. Dem nästan mer än pratade. Hon stod och klängde på honom. Svartsjuka och ilska bubblade inom mig. Hur kan han bara göra så mot mig!
''vad är det?'' sa Justin helt plötsligt. Jag svarade inte utan fortsatte kolla på dem. Hans blick vändes åt deras håll.
''Han är en idiot som byter tjej hela tiden'' fnös han.
''Han är min kille'' sa jag så tyst att knappast jag hörde. Det var nästan pinsamt att säga att han är min kille.
''Va!? är han din kille?'' sa han förvånat.
''ja...'' sa jag med blicken ner i golvet.
''Lol... du förkännar någon mycket bättre. någon som kommer älska dig för varje sekund som går. dumpa honom.'' Sa han. Han hade så rätt. Jag förkännar någon bättre än honom. Han förkännar inte mig.
''jag vet... men jag kan inte.'' sa jag och vände blicken upp mot honom.
''varför? det är änkelt. bara... dumpa honom.'' För honom låter det änkelt ja. Men det är det inte. Det går inte att bara gå fram till honom och göra slut. Nej. Han accepterar inte sånt. Och jag... Gillar honom. Näst intill älskar.
''du förstår inte... det går inte. och jag... gillar honom. okej?'' sa jag.
''jaja... Om han sårar dig är han död.'' sa han med en kall blick. Vi känner knappt varandra. Men ändå så känns det som om vi kännt varandra hela livet. Och att få de beskyddet från honom känns tryggt.
''tack... antar jag?'' Jag såg hur Zane sett mig. Att han sätt att jag sätt honom... Och... Henne. Tillsammans. Jag tittade på honom surt. Han tittade på mig... Jag vet inte hur. Men jag kunde inte tyda hans blick.
Just nu orkade jag inte bry mig om honom. Ett bråk ville jag inte heller starta. Och att se honom stå där med den tjejen kändes fel. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Snabbt vände jag blicken bort från honom.
''Kom... vi går ut på rast. tar lite frisk luft. okej? så får vi dig på bättre tankar'' sa han snällt. Jag nickade som svar och följde med honom ut. Tjejerna + Chaz och Ryan stannade kvar i koridoren. Dem värkade ha mycket att prata om. Vi gick ut mor den ljumma luften som träffade min hud. Jag rös till snabbt. Av behaghet. Vi gick en bit bort från alla elever som gick ödsligt på skolgården. Solen sken ganska starkt. Det var vindstilla. Det kändes skönt att komma ut till det fria och glömma saker och ting för en stund. Vi gick och satte oss på en bänk i skolparken... Under träden. Löven var knallgröna och fina. Våren är en utav mina favorit årstider.
''känns det bättre?'' frågade han. Jag nickade som svar... Igen. Vi satt där på bänken hela rasten i tystnad. En bekväm tystnad.
''kom... våra lektioner börjar nog snart'' sa han med ett litet leende.
''okej'' sa jag och log.
''föresten!'' sa jag snabbt innan vi hann börja gå
''ja?''
''tack!''
''för vad?''
''för att du är så shysst mot mig. och typ hjälper mig på andra tankar'' sa jag med ett leende.
''inget du behöver tacka mig för'' sa han och blinkade med ena ögat. Jag log tacksamt. Vi fortsatte in mot skolbyggnaden och gick in i koridoren igen. Jag har en kännsla av att denna dagen ändå kommer bli ganska bra!
Dagen har gott förvånasvärt bra! Jag har undvikit Zane hela dagen idag. Jag orkade värkligen inte med honom. Och Justin och jag är vänner. Jag trodde att kändisar som är så berömda som honom skulle vara snobbiga och själviska. Men Justin är helt tvärt emot. Han hjälpte mig på andra tankar imorse när jag såg zane med en annan tjej. Just nu satt vi i Justins bil på väg hem till honom. Vi skulle somsakt börja på vårat projekt. Mitt i allt började en svart bil förfölja oss. Jag antog att det var hans livvakter. Men hade så fel när jag hörde alla blixtar. Papparatzzis.
_____________________________________________________________________________
Here you are! Kapitel 3. Uppdateringen funkar bra tycker jag... vad tycker ni?♥
Puss på er ♥♫
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 2. I need a miracle...
Utanför staketet stod det en kille med svarta kläder.
''ehm... Hej'' sa jag med ett snett leende. Han bara stog där och svarade inte. Utan kollade raktfram med en tom blick.
''skulle jag kunna få komma in... och ehm... säga hej till dem ny inflyttade?'' sa jag nervöst.
''Du får inte-''
''Det är lungt Kenny!'' sa en mjuk röst en bit bakom honom. Alltså i trädgården. Kenny som han tydligen hette flyttade på sig ett snäpp åt höger så jag kunde se vem personen var... Oh boy! det är inte sant!?
Justin Bieber? Really? Han bar en grå mössa ett par svarta jeans och en svart t-shirt. Svart till hela slanten typ?Jag stog näst in till chock. En kändis stog framför mig. Jag som trott att det var en helt vanlig människa som flyttat in i det här huset. Tydligen... så hade jag fel. Lola, agera som om han vora vilken person som helst. Han är ju det... right? tänkte jag för mig själv. Bara att han sjunger bra och hela världen känner till honom. Jag gillar inte honom. Jag är inget fan. Men han är väl, bra.
''Hej! Jag är Lola. Lola Monroe. Jag är -typ- din granne?'' sa jag och steg förbi Kenny och in i hans trädgård.
''Hej! ehm.. Jag är Justin. Trevligt att träffas! som du ser är jag nyinflyttad.'' sa han och log milt.
''ja, Justin Bieber... Jag vet vem du är.'' sa jag med ett stort leende.
''du är inget galet fan va?'' frågade han plötsligt.
''nej! nej... Bara en tjej som ville säga hej till dem nyinflyttade!''
''haha, okej! bra.'' sa han med ett flin.
''vill du hitta på något? eller...?'' frågade han medans han gick runt huset. Jag följde villigt med honom.
''ehm.. ja, visst!'' sa jag. När jag gått runt hörnet fick jag syn på en stor pool. Trädgården var otroligt stor! Massor av fina blommor och träd.
''så... vad vill du hitta på?'' frågade han medans han snurrade en basketboll på sitt pekfinger.
''Spela basket kanske?'' sa jag med ett flin.
''Ja! Kan du spela basket då?'' frågade han medans vi gick tillbaks till framsidan. Han hade en liten basketplan på asfalten.
''nej, men jag kan försöka?'' skrattade jag fram.
''okej!'' skrattade han. Han ställde sig ganska långt ifrån basket korgen och tog ställning för att skuta bollen. Han sicktade och sköt sedan. Bollen flög som en båge i luften och prickade korgen perfekt! Snacka om att vara proffs!
''din tur'' sa han och kastade bollen till mig. Jag greppade tag om den och kollade på den ett tag. Jag kan ju inte spela basket? Men jag kan ju försöka ju... Jag ställde mig en bit från korgen och sicktade in mig på korgen. Jag kastade den och hoppades på att den skulle träffa. Men sån tur har jag inte idag. Den träffade kanten och studdsade utanför. Jag suckade besviket. Han tog bollen och gav den till mig igen.
''här... Jag hjälper dig.'' sa han och log. Han ställde sig bakom mig och greppade tag om mina händer som höll i bollen. Jag kände hur nära vi stod. Lite för nära. Vi sicktade in och sköt sedan. Den flög på ett ungefär lika snyggt som när Justin sköt och prickade korgen!
''bra!'' sa han och gjorde give-me-five med mig.
''tack!'' sa jag med ett leende. Det var ju tackvare honom som jag träffade. Jag hörde och kände hur min mobil ringde i byxfickan. Jag tryckte ner handen i den trånga fickan och fick tag i den tillslut. Jag tittade på skärmen. Med stora boxtäver stod det mamma. Min mamma. Seriöst? Vad vill hon nu då? Jag klickade på ''svara'' och tryckte mobilen mot örat.
''hej...'' sa jag lite små surt.
''Lola kom hem nu! var är du?'' sa hon med en arg ton. Jag så hur Justin kollade på mig med en rynka i pannan.
''Jag är typ två hus hemmifrån... vad är det som är så viktigt?'' sa jag med en glad ton. Jag vill inte att han ska veta att jag har världens sämsta relation med min mamma. Att hon är så bitter och sur hela tiden.
''Kom bara hem.'' sa hon snabbt innan hon la på rätt i örat på mig.
''vem var det?'' var han snabb med att fråga.
''bara min mamma... Jag måste hem. Men vi ses väl!'' sa jag med en vinkning medans jag gick ut ur hans trädgård.
''vi ses!'' ropade han smått därefter mig. Jag nickade med ett leende. När jag gått förbi hans hus kunde jag få mitt stela och sura ansiktsutryck. Jag vill inte äns tänka tanken vad det är mamma vill. Jag har försökt i månader kanske till och med år att förska visa kärlek för mamma och vara lite glad. Men hur änkelt är den när inte äns hon försöker. Inte äns ett leende kan hon ge mig. Jag gick upp för våran stentrappa och in genom yttedörren. Tog av mig skorna och gick sedan genom köket och påväg upp mot trappan när mamma stoppade mig.
''jag bad dig komma hem för en anledning!'' sa hon kyligt med ett stelt ansikte. Jag vimlade surt med ögonen och ryckte mig ur hennes hårda grepp.
''Och vad vill du?'' sa jag lika kyligt.
''Varför är du så sur och uppkäftig?'' frågade hon. Pfft! för att du gjorde mig så! tänkte jag.
''pågrund av dig!'' sa jag och gick med bestämmda steg upp för trappan och rakt in i mitt rum. Jag stängde igen dörren med en smäll och slängde mig på sängen med ansiktet i kudden. Mitt liv suger! Iallafall här hemma. Jag tog upp min dagbok som jag gömmt mellan mina maddraser och bläddrade till en tom sida för att skriva på.
Jag satte mig på golvet och lutade mig mot sängen och började skriva...:
(strunta vad som står på bilden)
Mamma är så sur på mig pågrund av att jag är sur och uppkäftig! och vems fel är det? jo hennes! hon gör mitt liv surt! varenda liten sekund jag spenderar med henne vill jag bara fly! är det så man ska kännde sig när man är en tonåring? Alla mina kompisars mammor är så glada och vänliga. Jag skulle gärna byta kan jag känna ibland... eller alltid! Jag vill ha min pappa tillbaks. Han var den som ''typ'' höll ihop familjen. Snälla kan inte någon göra mitt liv meningsvärt?
Jag slog ihop dagboken och suckade högt. Jag behöver ett mirakel! Tänkte jag. Jag kollade på klockan. Den var bara 13:07. Hur lång och seg kommer denna dagen bli? Inte en channs att jag går ner nu, efter mitt och mammas lilla bråk. Jag gömmde boken mellan mina maddraser igen och tog upp datorn. Jag loggade in på facebook och kollade vilka som var inne. Aria var inne. Jag fick ett snett leende.
''hej!♥'' skickade jag
''hej hej!♥''
''mamma och jag har bråkat! ;(''
''gumman vad har hänt?!''
''Jag vet inte riktigt... mamma är typ bara arg på mig. knappt utan någon annledning!''
'';( tråkigt! vill du att jag kommer över?''
''nej... det är lungt. Har läxor att göra. Men vi ses imorn!'' ljög jag. Jo det är ju sant! jag har läxor. Men inte ska jag göra dem nu. Jag har bara inte lust att träffa någon.
''jadå! du hämtar oss som vanligt va?''
''jadå! See ya♥!'' var det sista jag skrev innan jag loggade ut. Tio timmar till i mitt rum. I mitt tråkiga vita rum. Min mobil plingade till. Jag tog upp den och såg att jag fått en vänförfrågan på facebook. Av... Justin Bieber! Det var hans privata facebook sida för hans vänner och familj. Jag klickade såklart på acceptera.
''hej!'' skrev Justin i chattrutan. Jag log för mig själv. Han är faktiskt riktigt shysst.
''hej!''
''Är din mamma sur att du var hos mig?''
''nej då! hon är inte sur :D'' ljög jag.
''okej bra!''
''jupp!''
''ska logga ut nu... Men vi ses! ;D''
''jadå! see ya! :D'' efter någon sekund var han utloggad.
Jag har suttit på mitt rum i ungefär fem timmar! Jag har hållt räkning. Min mage kurrar någon så förfärligt! Jag är vrål hungrig! Jag la mina armar om magen och tryckte dem mot den. Förr eller senare måste jag gå ut ur mitt rum... right? Jag ställde mig upp och gick fram till dörren. Jag la handen på de silvriga handtaget och tvekade någån sekund om jag skulle öppna och gå ner. Jag gjorde de tillslut efter en lång stund och gick ner. Nästan som om ingenting har hänt. Det är inte så att jag är rädd för mamma. Utan rädd för vad hon kan göra. Jag svalde hårt när jag såg mamma sitta vid köksön. Hon smuttade lite på sitt varma te med en allvarlig min som hon alltid har. Jag gick fram till kylen och letade efter något gott att äta. Jag drog ut en vit kub. Någon slags kina mat. Nudlar och kyckling blandning med massor av grönsaker.
Jag tog det som det var utan att värma det och gick mot trappan när mamma stoppade mig ännu en gång.
''vart ska du?''
''till mitt rum och äta... vad ser det ut som?'' sa jag kaxigt och fortsatte gå upp. Jag stängde dörren efter mig och satte mig på sängen och började äta. I vanliga fall brukar jag inte vara så här kaxig och uppkäftig. Men här hemma blir jag till en helt annan person. I skolan och bland mina kompisar så är jag den snälla och roliga tjejen. Klart jag kan vara kaxig i skolan och sånt också men det är jag typ aldrig. Om det inte behövs!
''*pip*pip*pip*'' Jag satte mig hastigt upp. Jag stängde av larmet och la mig ner i sängen igen med blicken upp i taket. Det är tisdag idag och mamma har säkert redan åkt till jobbet. Jag gick motvilligt till wicen och letade efter kläder. Jag tog på mig ett par jeans i ormmönster och en rösa pösig tröja, lite smycken.
Jag sminkade mig lätt med maskara, eyeliner och lite ögonskugga. Jag kletade på mig leppglans och plattade sedan mitt hår innan jag gick ner. Mamma hade gått som jag trott. Så jag var hemma själv. Skönt! I mammas närhet blir allt stelt och nervöst. Jag tog ett äpple och satte mig ner och började tugga på de. Klockan var nu 08:15. Jag åt snabbt upp äpplet och gick ut till hallen och tog på mig min skin jacka.
Vi alla fyra tjejer gick i koridoren påväg till våra skåp. Vi gick till våra skåp -som ligger jämte varandra- och kollade våra skeman. Alla i hela koridoren pratade i mun på varandra. Helt plötsligt blev alla tysta. Jag vände mig och och såg Justin komma i gången... Med... ehm... Chaz och Ryan. Känner dem varandra? Han såg mig och gav mig ett snett leende. Jag gav honom ett milt leende.
''Går Justin Bieber på vår skola!?'' sa Aria förvånat.
''tydligen'' sa jag fortfarande med blicken på honom och ett leende.
''oj oj oj! är du och Biebes redan på g eller?'' sa Emily till mig med en knuff på axeln.
''lägg av! jag har en kille'' sa jag med ett flin. Dem kom gåendes mot oss. Nervositeten steg innom mig. Jag har en kännsla av att denna dagen kommer gå dåligt... jag vet inte varför? Det bara känns så.....
____________________________________________________________________________
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Chapter 1. New neighbors...
Jag vaknade med värsta huvudvärken. Huvudet dunkade. Yr och illamående var jag också. Jag försökte att minnas vad som hänt igår... Jag hade bara minnesluckor. Jag var med Aria, Emily och Spencer. Men vart vet jag inte. Jag kände hur illamåendet ökade. Jag rusade snabbt till toaletstolen och spydde. Tydligen så var jag på fest igår. Och har nu baksmäll. Jag andades häftigt. Min mun smakade skit. Jag lutade mig över handfatet och drack några klunkar vatten. Mitt illamående och yrheten var nästan som bortblåst. Huvudet dunkade än. Jag suckade högt innan jag gick ut från badrummet och till min wic. Jag bläddrade bland alla klädesplagg. Det tog tid att välja. Men tillslut hittade jag ett klädesplagg.
Ett vitt linne, en grå stickad tröja ovanpå, en leopard shal och varta jeans. Jag drog på mig det och tittade mig sedan i min helkropps spegel. Jag log nöjt och gick ut ur wicen och sedan ner. Mamma satt vid köksön och drack en klunk av sitt varma kaffe.
''godmorgon!'' sa jag i ett försök av att vara glad.
''godmorgon'' sa hon stelt. Jag och min mamma har världens dåligaste relation. Jag gillar inte min mamma (ashley). Hon är som en okänd person för mig. Sen pappa flyttade -för fem år sen- så har mamma varit så stel och konstig. Hon har inte gett mig tid. Aldrig. Jag saknar pappa så mycket. Han var den ända som älskade mig. Visst. Mamma älskar eller älskade säkert mig också. Men hon visar det isånnafall inte. När mamma och pappa var ihop så var hon gladare. Även då så brydde hon sig knappt om mig. Hon har aldrig varit en mamma för mig.
''Lola, Jag går nu'' sa hon lika stelt som innan -om inte värre- och gick sedan ut till hallen. Efter några ynka sekunder hörde jag dörren smälla igen. Jag pustade ut av ren lättnad. Det känns nästan som om jag inte har några föreldrar. Min pappa hör aldrig av sig. Jag vet inte äns om han lever. Och mamma. Ja. Hon bryr sig helt änkelt inte. Jag gick till kylen och kollade om det fanns något att äta. Jag tog ut ett paket med yougurt och hällde det i en liten skål. Tog fram en sked och sedan satte jag mig på barstolen. Jag slängde i mig yougurten och kollade snabbt på klockan. Den visade 08:15. Vi börjar 08:30. Fast jag ska också hämta tjejerna först. Som jag gör varje dag.
Vi alla fyra tjejer satt i min vita cab. Påväg till skolan. Vi börjar om 5 minuter. Som tur var bor vi nära varandra så det tar inte lång tid att hämta dem. Jag svängde in mot skolan och parkerade på skolparkeringen. Vi hoppade ur min bil och gick sedan mot ingången. Dem flestas blickar var på oss. Vi är inte direkt populära. Men inte heller töntar. Vi är där mitt imellena. Alla känner till oss. Vi gick i koridoren påväg till våra skåp.
''Lol'' viskade Aria i mitt öra -dem kallar mig för det- och fortsatte sedan ''... Zane är där'' viskade hon och pekade en bit bort. Jag kollade åt det hållet och såg Zane stå där. Jag hade bara tur idag att han inte stod med någon tjej och hånglade eller vad dem nu brukar göra. Jag älskar honom så mycket. Men ändå så hatar jag honom. Jag fattar inte att jag kan vara ihop med honom. Mina kännslor för honom är starkare än mitt hat mot honom. När han såg mig fick han ett brett leende. Jag gick mot honom med ett stort leende.
Jag la mina händer om hans nacke och tryckte mina leppar mot hans i en kyss.
''Hej Lola'' sa han när vi avslutat kyssen.
''Hej Zane'' sa jag med ett leende
''Har du haft en bra sommar då?'' frågade han medans vi gick vidare mot våra skåp.
''ja, har mest varit med tjejerna. hur var din?''
''nja, sådär. Har festat mest.''
''okej'' sa jag och vimlade med ögonen. Festat menas med full och full betyder galen. Han har säkert varit med någon tjej. Någon annan tjej än mig. Det knöt sig i magen när jag tänkte så.
''men vi ses'' sa han och kysste min kind innan han gick bort mot grabbarna (hans kompisar).
Jag gick till mitt skåp och kollade mitt skema. Jag hade kemi nu. Ingen utav Em Aria eller Spenc har det. Så jag får väl gå själv. Jag tog mina kemiböcker och gick mot salen. Jag klev in i salen. Det var bara jag där. Och Mr Balckbun.
''Hej hej!'' sa jag och log.
''Hej Lola! hur har din sommar varit?'' samma fråga hela tiden!
''jo, bra! antar jag? din då?'' sa jag och slog mig ner vid en bänk.
''bara bra!'' sa han. Alla elever -som skulle ha kemi- kom inrusande och satte sig. Alla pratade i mun på varandra.
''tystnad tack!'' ropade han. Allas blickar flög på honom och blev tysta som han velat.
Jag satt i mitt privatjett med mamma bredvid mig. Klockan var nu halv nio. Jag skulle igentligen börjat min lektion nu. Men... Eftersom vi kommer idag så går det ju inte. Jag längtar inte direkt till att börja skolan. Fast jag längtar sååå tills jag får träffa Ryan och Chaz! Det var jätte länge sen vi sågs. Jag har bara pratar med dem via telefon och skype.
''När är vi framme?'' frågade jag ivrigt.
''snart, Justin.'' sa hon med ett leende. Det var nog tusonde gången jag frågade det. Jag bara längtar något så enormt!
''*suck* okej'' sa jag och vände min blick till fönsträt. Jag slöt mina ögon och efter någon minut så var jag i en djup dvala.
''Justin! Jusin?! Vakna! vi är framme!'' hörde jag någon säga. Jag öppnade mina ögon sakta. Det var lite suddigt. Jag såg inte vem det var som stod framför mig. Jag blinkade några gången för att förbättra min syn. Jag kollade sedan på personen igen och såg att det var mamma.
''vi är framme!'' sa hon. Ett stort leende spreds på mina leppar. Jag satte mig upp och tittade mig omkring. Jag hade visst somnat i planet. Jag ställde mig upp och gnuggade mig i ögonen. Jag drog upp min mobil och kollade klockan. Den var 12:04. Jag klev ur planet. Solen sken starkt även fast det var augusti. Jag kollade mig omkring och såg en massa fans stå och skrika. Jag log för mig själv.
''Ey! Biebs! kommer du?'' sa Kenny från den svarta range roven.
''ja! jag kommer!'' ropade jag och sprang sedan mot bilen. Jag hissade ner bilrutan och vinkade till alla fansen. Dem skrek högt och vissa grät. Dem är så underbara. Det tog inte så lång tid innan vi var framme vid ett stort vitt hus. En stor trädgård och en pool. Det var stängsel omkring allt. Pågrund av att det kan komma papps och fans. Jag steg ur bilen och gick mot grinden. Mamma hade redan sakt koden för att komma in. Så jag visste den redan. Jag knappade in koden och gick mot dörren. Jag öppnade dörren och steg in. Det var jätte snyggt! Mamma hade redan möblerat. Det var stort! Fast inte större än vad jag haft innan.
''nå... vad tycks?'' sa mamma som nyss kom in.
''Jätte snyggt! det är perfekt mamma!'' sa jag och kramade henne.
''bra!'' sa hon och log.
Dagen har flytit på. Den har varit hyfsat bra. Nu var jag påväg hem. Em, Aria och Spenc skulle göra något. Så jag åkte hem själv. När jag körde in på våran gata såg jag tre svarta range rovers parkerade utanför det nysålda huset. Tydligen så var det någon som köpt de. Fast huset såg annorlunda ut. Det var staket runt hela trädgården. Och flera svartklädda män kom gåendes med resväskar och andra saker. Jag släppte blicken på huset och körde sedan förbi två hus till och körde upp för våran uppfart och parkerade bilen. Jag kunde inte släppa tanken om dem som flyttat in i huset. Vilka var dem? Jag steg ur bilen och gick mot dörren. Jag funderade ett tag. Att gå och hälsa på dem ny inflyttade. Jag log åt min ideé och gick sedan mot deras hus. Utanför staketet stod det en kille med svarta kläder.
''ehm... Hej'' sa jag med ett snett leende. Han bara stog där och svarade inte. Utan kollade raktfram med en tom blick.
''skulle jag kunna få komma in... och ehm... säga hej till dem ny inflyttade?'' sa jag nervöst.
''Du får inte-''
''Det är lungt Kenny!'' sa en mjuk röst en bit bakom honom. Alltså i trädgården. Kenny som han tydligen hette flyttade på sig ett snäpp åt höger så jag kunde se vem personen var... Oh boy! det är inte sant!?
______________________________________________________________________________
Här har ni första kapitlet! Hoppas ni kommer gilla novellen. Den heter: Love is spelled complicated
Puss på er!♥
PS. uppdaterar varanandag!
Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
Handling till min novell
Novellen: Forever and Alway
Lola Monroe 18 år bor i Canada med sin mamma Ashley. Hennes föreldrar skilde sig för några år sen. Hon går i skolan med sina bästisar Aria, Emily och Spencer. Dem gör nästan allt tillsammans. Hennes liv är som ett helt vanligt tonårsliv. En dag. En helt vanlig skol dag kommer en ny kille till skolan. Inte vem som hälst. Utan tonårskändisen Justin Bieber. Killen som alla tjejer är kär i. Han väcker alla tjejers uppmärksamhet... Förutom Lolas. Hon är inte ett dugg intreserad. Hon söker mer än vän. Vilket hon får. Justin Bieber visar sig bo på samma gata som henne. Det är mer Justin som vill veta mer om Lola. Vilket leder till en stark vänskap. Genom tiden hon hänger med Justin får hon konstiga sms. Inga vanliga sms... Utan hot. Hoten handlar om Justin... Även om Lola. En del av dem kan leda till döden. Men vem är det som skickar alla dem här smsen? Alla sms hon får är signerat med ett - A. Men vad kan det stå för? Allison? Aria? Anonym? Eller kanske det inte är personens bokstav? ''Im coming for you Lola... -A''.......
(Kärlek, våld, sorg, ånger, ilska)
Karaktärer:
Ashley Benson Spelar Lola:
Justin Bieber spelar sig själv:
Lucy Hale spelar Aria:
Shay Mitchell spelar Emily:
Troian Bellisario spelar Spencer:
Laura Leighton spelar Ashley Lolas mamma:
Sasha Pieterse spelar Alison (skolans bitch):
Chaz Somerson spelar sig själv:
Ryan Butler spelar sig själv:
Selena Gomez spelar sig själv:
Vanessa Hudgens spelar sig själv:
Zac Eftron spelar sig själv:
Patte Mallette spelar sig själv:
Scooter Braun spelar sig själv:
Kenny Hamilton spelar sig själv:
Danny Saucedo spelar Cole:
Eric Saade spelar Jay:
Sara Canning spelar Jenna:
Matthew Davis spelar Alaric:
Steven R. McQeen spelar Zach:
