’’Så vaddå?’’ Han tittade smått förvirrat på mig.

’’Du har glömt, har jag rätt?’’

’’Glömt vaddå?’’ Han rynkade pannan och tittade oförstående på mig. Jag harklade mig och tittade fundersamt ner i bordet. Han har glömt. Men det var väl ändå inget som chockade mig. Han hade varit full. Han hade varit alldeles för full. Att han tappat minnet om just den händelsen jag minst önskat hade hänt, var väl ändå en fördel för mig? Och att berätta sanningen… Vore väl något negativt? 

’’Du var… Full. Igår.’’ Jag vände riktning och lät en del av sanningen komma fram, men sparade de mest generande.

’’Jag vet.’’ Grymtade han. ’’Och?’’ Fortsatte han.

’’Du bara… Var inte dig själv.’’

’’Och du tror att jag om någon, skulle vara mig själv när jag är full?’’ 

’’Nej…’’

’’Så, vad är problemet?’’

’’Du bara…’’ Jag stoppade mig själv.

’’Noah, vad var det som hände igår kväll?’’ Sa han i en varnande ton.

Har tyvärr inte hunnit skriva klart kapitlet, det kom lite saker emellan. MEN, här har ni en sneakpeak :)

Måste även tacka alla för de UNDERBARA kommentarerna jag fått på förra kapitlet. Gud, 53 kommentarer, jag är otroligt hypad och hoppas ni kommer vara lika duktiga på det kommande kapitlet som släpps imorgon!

Mycket kärlek till er alla!