Ska hon börja sms mig nu också? Hota mig igen? Försöka döda mig? Fan heller! Jag tog kort på skärmen (tryckte på den runda knappen samt som jag tryckte på skärmsläckaren) och skickade det till Justin med en liten text till:

 

 

Och skickade de innan jag steg in i klassrummet. Allas blickar flög på mig. Även Mrs Tellisons stränga blick. Jag svalde hårt och tryckte mina böcker hårdare mot bröstet innan jag gick med snabba steg mot en ledig platts. Jag slog upp böckerna och började läsa texten tyst. Klassrummet var förvånatsvärt tyst. Kanske för alla läste? Jag vände sida och fortsatte att läsa. Men texten var så tråkig. Det handlade bara om natur. Något som inte var ett dugg kul. Jag tittade ut ur fönstret och suckade. Undrar vad Justin gör nu? Säkert övar inför ännu en konsert. Helt klart mycket roligare än det här. Jag vände blicken mot boken igen och fortsatte läsa den eviga texten som aldrig tog slut.

 

Justins Perspektiv: 

''Scooter, när kan jag åka hem?'' Frågade jag och tog en klunk av min vattenflaska. Svettet droppade från min panna av allt tränande - vanlig träning -. Jag mer än längtar tills jag äntligen får åka hem till Canada. Där både mamma och Lola finns. Dem jag älskar mäst i hela världen.

''Snart Justin. Tålamod.'' Sa han med en suck. Det var inte första gången jag frågade om när vi skulle hem. Kanske tionde gången på bara en timma. Men att åka runt på turne är inte så roligt som alla tror. Visst får man träffa en massa nya människor på vägen. Men man saknar hem. 

''Och snart är?'' Frågade jag och höjde på ögonbrynen. Han besvarade inte min fråga. Jag ville veta exakt! Inte snart eller om en stund.

''Men komigen Justin!'' Sa han irriterat. Oftast går jag honom på nerverna. Och han går mig på nerverna all the time. Nästan. 

''Jag lovar att sluta tjata om du säger när - exakt - vi ska åka!'' Fortsatte jag att tjata. Han suckade högt och maserade sin tinning med två fingrar.

''*suck* Okej. Om en timme.'' Sa han och satte sig i soffan mittemot mig.

''Och det var svårt att säga?'' Sa jag med ett retligt flin. Jag har varit iväg på turnén i 2-3 månader nu. Den kommer hålla på ett år till tror jag. Men som tur var har jag semester lite då och då för att ta en paus från allt. Och det ska jag ha nu. Semester. I någon vecka. Fast min såkallade semester kommer inte riktigt inte vara sådär i hawaii eller något liknande utan i Canada där jag kommer gå i skolan. Låter inte alls kul. Men för mig är det roligt. Jag får vara med mamma och alla mina vänner. De saknar jag liksom mäst av allt. Att få vara en normal tonårs kille som går i skolan som alla andra. Så kan jag känna mig bland alla mina vänner.

''Jag tar en paus!'' Sa jag och tog min fram min mobil som legat i min tränings väska. Ett nytt medelande och två nya samtal. Jag öppnade medelandet som var från Lola.

 

''Hm... Undrar vem det kan vara? Hon är ute från psykhemmet. När kommer du hem? Miss u! xoxo Lola<3'' 

 

och så fanns det med en bild där det var ett sms. Från... Fuck! Selena är ut från det jävlar psykhemmet. Ingen har saknat henne. Varför änns komma ut när hon vet att hon är hatad? Jag skrev snabbt ett svar:

 

 

Och skickade sedan iväg det.

''Selena är ute från psykhemmet!'' Sa jag surt. Scooter vände blicken upp från sin mobil och tittade chockat på mig.

''Va?'' Sa han med en rynka i pannan.

''Hon har släppts.'' Sa jag med en suck och lutade mitt huvud i mina händer.

''Efter allt hon har gjort!?'' Sa han upprört.

''Jag antar att dem inte vet hela historian om vad som hänt.''

''Dem kan inte bara släppa henne sådär!'' Tjöt han.

''Ey! Chilla. Du är värre en mig ju...'' Sa jag och fortsatte ''... Men hon är ute nu. Vad kan vi göra? Inget!'' Suckade jag och la mig ner i soffan.

 

Jag petade med min gaffel i salladen jag köpt. Den var torr och värkade gammal.

''Kan dem åtminstånde i alla fall försöka göra en salad? En riktigt salad.'' Klagade jag. Dem andra runt bordet stoppade i säg det dem köpt.

''Komigen... Så illa är det väl inte.'' Sa Chaz och sträckte sig över bordet för att ta ett salladslöv och stoppade det sedan i munnen. Han tittade på mig med en min som tydde så-farligt-var-det-ju-inte. Men sedan förvrängdes hans ansikte och spottade ut salladen i sin tallrick.

''Var det gott?'' Skrattade jag.

''Okej! Du har rätt. Det var... Euuw!'' Sa han och drack av sin cola. Dem andra runt bordet bara skakade roat på huvudet och fortsatte äta av sin mat.

''Så... Hon har släppts?'' Frågade Ryan medans han stoppade det blåa sugröret i munnen och tog några klunkar av colan.

''Mhm... Ja. typ för två dagar sedan.'' Sa jag med en suck.

''Du... Jag lovar dig. Om hon rör dig kommer hon få med mig att göra!'' Log Ryan. Chaz nickade.

''Och mig!'' Jag skrattade och log tacksamt.

''Tack guys!'' Log jag. Justin och killarna är för goa. Dem alla tre är som bröder för mig. Justin är mycket för mig. Som en bror, min bästavän och min kille. Det låter konstigt men han är som en tjej kompis för mig också. Jo, alltså jag kan prata med honom om vad som heslt som jag kan göra med tjejerna. Även om tjej saker då. Tack och lov så kommer han hem idag! Det glädjer mig. Jag sneglade på klockan som hängde på den vita väggen framför oss. Klockan slog precis 13:00.

''Jag måste gå nu! Vi ses imorn!'' Log jag och ställde mig upp från stolen.

''Vi hörs ikväll!'' Log Aria. Jag nickade.

''Hejdå!'' Sa alla i kör. Jag vinkade innan jag tog min sallad i ena handen och min väska i andra och började gå mot papperskorgen för att slänga salladen och gick sedan ut från caffeterian. På den stora parkeringen stog min bil parkerad. Jag hoppade in i den och startade motorn och körde sedan mot min lägenhet. taket var nerfällt och mitt hår svävade med i vinden. Jag satte på mig mina Ray Bans och satte igång radion där Marilyn Monroe - Nicki Minaj spelades. Jag skrattade åt tanken att hon nästan sjöng om mig. Mitt namn då. Jag höjde några snäpp och började sjunga med. Efter några minuter stog min bil parkerad och jag stog vid dörren med nyckeln i handen och höll på att låsa upp dörren. Jag steg in och slängde väskan på golvet och hängde min militär jacka på krocken och satte mina skor på sko stället innan jag gick in till köket. Jag drog upp mobilen. Klockan visade 13:15. Han skulle varit här för ett tag sedan ju. Han hade nyckel. Jag gav honom det då jag fick lägenheten innan han sedan skulle fortsetta på turnén. Jag gick mot trappan för att gå upp till mitt rum när jag hörde fotsteg. Jag stannade utanför dörren till mitt rum med hjärtat i hallsen. Jag svlade hårt och tog tag i handtaget och öppnade dörren sakta. Jag tittade in mellan springan men såg inget så jag öppnade dörren helt och steg in. Jag tittade mig omkring men såg ingen. Så jag vände mig om och... Ett högt och ljust skrik lämnade min mun.

''Fan ta dig!'' Tjöt jag surt. Justin brast ut i skratt där jag stog panikslaget. Han hade stått bakom mig redo att skrämma mig. Skrämmde han mig? Det kan lungt säga!

''Det är inget att skoja om!'' Sa jag surt och satte mig på sängen med korsade armar.

''Komigen! Lite roligt var det!'' Sa han och skrattade.

''Så du hade tyckt det var roligt om jag smällt till dig.'' Sa jag lika irriterat.

''Vi båda vet att du inte är stark.'' Retades han.

''Åh jasså? Du tror inte jag är stark?'' Sa jag och höjde på ögonbrynen. Sanning var att han hade rätt. Jag var inte så värst stark.

''Babe... Jag vet att du inte är stark.'' Log han retsamt. Jag ställde mig upp och tog några steg närmre honom.

''Du ska få se på st-'' Jag hann inte avsluta min mening föräns jag låg nertryckt i min säng. Han kollade in i mina ögon och sedan ner på mina läppar.

                

 Han tryckte dem mjukt mot mina och kysste mig mjukt.

''Och du kallar dig stark?'' Viskade han mot mina läppar.

 

''Nej! Jag kan inte bara låta dem vara lyckliga!'' Tjöt jag.

''Men lugna ner dig Selena! Vill du tillbaks till psykhemmet? Vi fick ut dig mycket tidigare än vad du skulle!'' Sa hon irriterat och blängde surt på mig.

''Men låt mig hamna där igen då! Varför bryr du dig änns?'' Tjöt jag och satte mig ner på stolen.

''Selena... Varför änns fråga? Du vet varför. Du är ju min syster! Jag älskar dig och jag vill inte se dig såhär!'' Sa hon lungt och satte sig på stolen jämte mig. Jag suckade högt.

''Förlåt... Jag menar inte att vara otacksam för det du gjort för mig.'' Sa jag och kramade henne. Hon kramade mig hårt och lättade på kramen så hon kunde titta mig in i ögonen.

''Kan du snälla sluta att förstöra hans liv? Låt honom vara lycklig. Vill du att han ska tycka om dig igen? SLuta då vara så... Besatt av att förstöra deras förhållande.'' Sa hon. 

''Okej...'' Aldrig! Nej. Han kommer aldrig förlåta mig för allt jag gjort. Varför änns försöka vara snäll då!

''Jag ska försöka.'' Log jag. Hon nickade nöjt och gick mot dörren.

''Du har fans som väntar på dig! Komigen. Ut med dig!'' Log hon. Jag hoppade ner från stolen och började gå mot dörren. Bakom den stora järn dörren skulle tusentals fans stå skrikandes och vänta på mig. I'm back on track bitches!

__________________________________________________________________________________________________________