Inlägget är skrivet under kategorin © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

Chapter 5. Step two, find their place

''Bieber klockan 9!'' Varnade hon. Jag vände min blick åt vänster och fick syn på Justin. En suck flög ur min mun innan jag tvingade fram ett leende.
''Snygging!'' Viskade hon med ett flin. Jag skrattade till och skakade roat på huvudet.
''Är det okej om jag joinar er?'' Hörde jag honom säga. Han stod jämte mig och tittade ner på mig och väntade på ett svar..... 
 
Perfekt timing liksom.
''Självklart!'' Svarade Marry när hon såg att jag inte tänkt svara. Jag nickade för att ''låtsas'' hålla med. Han drog till sig en stol för att sedan sätta sig jämte oss.
''Så du går på samma skola som Noel?'' Frågade Marry som om hon inte hade en aning om att han gick där.
''Jepp.'' Log han. 
''Justin var det va?'' Frågade hon med ett sött leende. Han sneglade på mig och nickade halvt stelt. Gjorde han detta bara för att irritera mig? I sådana fall funkade det!
''Och du heter?'' Frågade han medans han drack av sin cola. Jag kunde se hur han igentligen inte brydde sig. Men ville få ett bra första intryck på min vän.
''Katelyn, Katelyn Rose.'' Log hon. Hennes riktiga namn var Marilyn Jones. Men nu hittade hon tydligen på ett annat helt random namn. Nu är det bara för henne att komma ihåg att hon namngett sig för Katelyn Rose. Justin kollade ännu en gång på mig. Men denna gången förblev den där. Det pinsamma var att jag var knäpptyst. Jag sa inte ett knyst och ville heller inte det. Det ända jag ville var att han skulle gå. Gå så långt bort att han inte syntes till. 
''Jag måste dra nu. Vi ses Noel.'' Sa han kyligt innan han reste sig upp och började gå därifrån. Jag kände hur lättnad bara skölde över mig och jag kunde pusta ut.
''Var det så svårt att åtminstone lee?'' Frågade hon med en rynka i pannan.
''Ja, det var det.'' Suckade jag.
''Han var ju jätte söt! Åh, gud! Om jag bara skulle stannat här ett tag till kanske jag hade haft channs på honom! Såg du hur han tittade på mig? Hur han frågade vad jag hette? Hur snygg han var?'' Öste hon på med en massa kommentarer. Jag suckade och himmlade lätt med ögonen. Måste hon vara så dramatisk och falla för en kille som inte alls är bra på bara tre sekunder? Om hon bara visste hur han igentligen var skulle hon kanske inte varit sådan här.
''Marilyn...'' Utalade jag hennes namn med en suck och fortsatte ''... Jag säger det här för att jag bryr mig om dig. Det kommer aldrig bli ni. Vare sig du skulle stannat här ett tag till eller inte så skulle det aldrig funkat.'' Sa jag och tittade på henne prövande hur hon skulle reagera. Jag trodde hon skulle gråta eller något utan tittade med en irriterad blick på mig.
''Du är bara avundsjuk Noel.'' Fnös hon.
''Nej, verkligen inte! Men jag vet hur han är och jag vill inte att du blir sårad, okej?'' Prövade jag ännu en gång att säga emot. Hon himmlade med ögonen och böjde sig fram och tittade med samma irriterande blick på mig.
''Du känner honom inte änns. Hur ska du då veta hur han är?'' Viskade hon. Jag böjde mig över bordet som hon gjort och tittade på henne med ett flin.
''Jag behöver inte känna honom för att veta att han är en idiot till kille.'' Fnös jag. 
''Du sa vad?!'' Frågade hon häpet och kollade stor ögt på mig.
''What ever!'' Suckade jag och satte mig till rätta igen.
''Jag måste gå nu för att hinna med planet!'' Suckade hon och ställde sig upp. Det sista jag ville var att vi skulle skiljas åt som ovänner.
''Förlåt Marry!'' Sa jag snabbt och ställde mig hastigt upp för att famna om henne i en kram.
''Du... Det är lugnt.'' Log hon som om inget hänt. 
''Jag ringer dig när jag är framme. Puss min älskling!'' Tjoade hon glatt. 
''Puss...'' Sa jag likt en viskning. Nu var det jag kvar. Mitt i allt började min mobil att ringa. Jag drog snabbt upp den ur min trånga ficka och klickade på svara innan jag tryckte den mot mitt öra i en ända rörelse.
''Ja hallå?'' Sa jag samtidigt som jag började gå mot parkeringen där bilen stod.
''Redo för fas två?'' Frågade en välbekant röst.
''Måste du svara så mystikst? Men ja, Rick. Vad är fas två?'' Frågade jag och öppnade bil dörren för att sedan starta motorn.
''Du har gjort allt jag sakt tills dess va?'' Frågade han för att vara säker.
''Självklart. Dessutom vill Justin knappt vända blicken från mig så ja, jag är 100% säker att jag gjort allt.'' Sa jag med ett flin. Jag drog upp bilnycklen och tryckte in den i nyckelhålet och vred om den i en snabb rörelse så att motorn startades.
''Du ska hitta deras ställe. Man kan säga deras gömställe. Där dem förvarar alla sina vapen och har sitt högkvarte.'' Sa han långsamt så jag skulle förstå.
''Högkvarte låter bättre än gömställe.'' Sa jag med ett skratt.
''Högkvarte, visst. Men är du med? Förstår du?'' Frågade han.
''Jag är med.'' Sa jag med samma breda flin.
''Du får tre dagar på dig att hitta stället. Jag ringer dig på fredag för att se hur det gått.'' Sa han med en bestämmd röst och la sedan på. Jag stoppade ner mobilen mellan sätena och började köra därifrån. 
 
''Jo! Jag ska ut nu. Det är fortfarande mitt jobb!'' Sa jag bestämmt. Han suckade och skakade besviket på huvudet.
''Noel... Jag vet att det är ditt jobb. Men jag vill inte att du riskerar ditt liv.'' Sa han och maserade sin tinning. Jag suckade högt och satte mig ner jämte honom.
''Pappa... Jag vet vad jag gör. Jag skulle aldrig göra något som skulle riskera mitt liv. För jag vet... Jag är den ända du har kvar. Och du är den ända jag har.'' Sa jag och tryckte fram ett leende. 
''Var bara försiktig. Och ta med dig ett vapen!'' Sa han med ett leende. Jag visste att det skulle funka. Det gör de alltid.
''Jadå.'' Sa jag snabbt innan jag sprang ut till hallen där min väska med saker som jag skulle behöva fanns. Jag hade på mig en svart agent dräckt. Det är som en one peace. Bara det att den sitter tight om kroppen och är i skin. Jag drog på mig mina svarta stövlar och satte väskan i armväcket innan jag steg ur huset och mot den svarta Range Rovern som stod framme. Med snabba steg skyndade jag mig in och startade sedan motorn. Jag tryckte på en knapp vid sidan av sätet och en skärm fälldes upp framför ratten. Jag glömmde säga att detta är en speciell bil. Alla agenter får en sådan. Den kan spåra personer och har en massa andra funktioner som är användbara att ha när man ska spionera på folk. På skärmen visade den en karta och en rad där man kunde skriva in namn. Jag knappade in: Justin Bieber. Jag tryckte på sök och den började ladda. Jag trummade på ratten medans den förberedde sig för att slå upp kartan. När den laddats klart kom en bild fram på personen för att vara säker på om det var rätt person. Och tur nog var det en bild på Justin. Jag klickade på klar och nu skulle den visa vart han var just nu. För hoppningsvist så skulle han vara i deras högkvarte. Och om vi har otur är han någon annan stanns där jag inte vill hamna och göra bort mig. Som värst avslöja mig själv. En röd slinga fanns ritat på vägen som skulle leda mig till plattsen han var på. Jag började sakta rulla ut på vägen och körde i full fart mot vägen som hette Mystic Street 19. Självklart skulle den heta något udda som Mystic Street. Vem namnger gatorna igentligen? Annyway... Jag körde en stund i tystnad och tillslut var jag framme. Det var skog, skog och skog. Inget mer än så.
SFO – The Secret Circle (From "The Secret Circle") - Instrumental Mix [lyssna gärna för mer spänning!]
Var spåraren sönder? Eller? Det kändes som om jag var på helt fel ställe. Det blåste kallt och i den mörka skogen svajade träden i tackt med vinden. Kunde det bli läskigare? Jag drog fram en ficklampa men la den i väskan igen. Om jag lyser med den och jag är på rätt ställe kommer jag helt klart bli avslöjad! Dumt Noel! Dumt... Jag tog tag i väskan och hoppade ut med den och började sakta vandra in mot skogen. Kusliga ljud hördes och så fort en uggla hoade eller något liknanade hördes ryckte jag till. Jag började springa av ren panik.
                   
 
Jag tittade hastigt bak för att se till att ingen gick bakom mig. Jag vände sedan blicken fram igen och kunde skymmta en vägg. En grå tegelvägg med grafitti på. Jag smög sakta dit och var noga med att inte trampa på grenar så ett knäckande ljud inte skulle höras. På väggen stog det hemska ord. Killed by us, you gonna die, free, fuck my life, the devil is hideing in the forest, one step and you died. Sen med stora bkstäver stod det Them. Blodiga hand avtryck fanns även och flertals av ord. Jag rös av att det kunde vara Justin som skrivit detta. Men blåste bort dem tankarna och gick runt väggen. Där fanns en byggnad. Byggnaden var även i tegel och var i en mörk färg. Jag la ner väskan vid tegelmuren och smög sakta, sakta mot byggnaden. I dem få fönstrena lyste det och jag antog att någon var där inne. Jag fortsatte smyga och kikade in genom fönstret. Där kunde jag se miljontals av bilder, kartor och en hel del vapen hängandes på väggen. Dörren var på glänt så jag kunde höra få meningar av dem som var där inne.
''... Dem måste dö!'' Kunde jag höra någon säga mitt i en mening. Rösten kände jag igen ganska väl.
''Nej, Justin. Ta det lugnt. Vi fixar det.'' Justin? Vänta... Varför är jag förvånad? Klart att Justin är här.
''Nej! fan heller! Vi har pratat om detta innan och ni har bett mig lugna ner mig men denna gången lyssnar jag fan inte! Jag kan inte leva såhär! Dem går fria och det ända vi gör är att försöka vara normala och smällta in medans vi igentligen borde göra det vi ska!'' Röt Justin argt.
''Tycker du vi ska döda Noel då?! Hon verkar påverka dig! Hon stör dig och det hjälper inte att du aldrig kan konsentrera dig!'' Röt någon emot Justin. Jag kunde höra hur han gick fram och tillbaks och suckade frustrerat. Jag passade på att dra av mig dräckten - det var varmt nu eftersom jag gått ganska långt - och jag hade självklart andra kläder under. Jogging kläder.
''Det är jag som är chefen och jag bestämmer! Ni håller fan shäften!'' Röt Justin och stannade upp i sitt upprörda fram-och-tillbaks gående. Jag slängde bort dräckten iväg bland buskarna och fortsatte lyssna. Plöstligt började något låta. Som en ringsignal. 
''Vad är det som låter?'' Hörde jag Justin säga i en arg ton. Jag kom sedan på mig själv att det var min mobil. Fuck! Röt jag inombords. Jag drog snabbt upp den och kollade på skärmen där det stod Marilyn. Fan också! Var hon tvungen att ringa nu?!
''Jag går ut och kollar!'' Sa Justin en aning lugnare och steg hördes komma emot mig. Paniken steg och hjärtat dunkade hårdare för varje steg som närmade sig dörr öppningen.

 
Förlåt! Det blev jätte kort! Men jag gjorde min läxa samtidigt som jag skrev och jag säger bara... Ingen bra ideé! Och uppdateringen kommer inte vara lika ofta som det var förra veckan då jag hade lov, utan jag kommer lägga upp ett kapitel varrannan dag! Blir det bra? Puss&Kram! ♥♥
 

Kommentarer



- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback