’’Visst… Bara för att jag inte orkar plugga. Och bara därför.’’ Påpekade jag starkt och vände mig ännu en gång om innan jag försvann ut till hallen.

’’Jag hämtar dig klockan 7.’’ Lutade han sig mot den vita väggen. Jag tryckte ner handtaget och klistrade ett leende på läpparna.

’’Gör du så.’’ Blinkade jag med ögat och steg ut ur hans lägenhet.

 

 

’’Hur gick det!?’’ Slängde Penny ur sig. Jag skakade roat på huvudet och log mot henne.

’’Vad ska jag säga? Jag lämnade en ask.’’ Ryckte jag på axlarna.

’’Så du menar att han inte sa något?’’ Korsade hon armarna. ’’Jo…?’’

’’Så berätta då.’’ Manade hon. Hon är alltid så nyfiken, på precis allt. Varför hon var så förtjust i just Justin förstod jag inte riktigt? Han var liksom den sortens kille jag lätt ville undvika. Och hon var medveten om det. Men jag förstod själv att jag misslyckat riktigt stort med det. Han är på mig. Och trots att jag flera gånger försökt säga att jag inte är intresserad, så försöker han bokstavligen att stänga det ute. Han vet mycket väl om att jag inte ville med honom att göra.

’’Vi ska träffas i morgon kväll.’’ Jag drog upp min mobil ur fickan och kollade på klockan. Men ett sms drog till sig all min uppmärksamhet och fick min hörsel att försvinna. Phenelopys röst blev till ett oändligt mummel. 

 

From: Justin Bieber

’’Ser att du inte gör dina läxor...’’

 

Jag skrattade lätt till och skakade förvånat på huvudet innan jag höjde huvudet mot skyskrapans topp. Det var omöjligt att se in härifrån. Men jag förstod att han såg mig.

 

To: Justin Bieber

’’Hur kommer det säg att jag har ditt nummer inmatat med namn och allt?’’

 

Jag knappade in ett svar och skickade det sedan i väntan på att han skulle svara. Medan vi gick på den mörka, varma asfalten pratade Penny som en papegoja och trodde att jag lyssnade. Men jag var fullt inne i något annat.

 

From: Justin Bieber

’’Skit i, see ya tomorrow Nois’’

 

Jag himlade irriterat med ögonen och knappade in ett kort svar innan jag tryckte ner mobilen i fickan igen.

 

To: Justin Bieber

’’Kalla mig inte det… Tönt.’’

 

’’… Så därför ska du vara med honom!’’ Sade hon andfått. ’’Va?’’ Jag tittade frågande på henne och såg hur hon höll på att knäcka sig av ångest.

’’Har jag stått här och snackat för mig själv eller!?’’ Tjöt hon förbannat. ’’Ehm… Ja, typ?’’ Jag log nervöst och höjde på axlarna.

’’Ibland vill jag klappa dig i ansiktet… Med en hård stol.’’ Morrade hon. ’’Ta texter från Tumblr.’’ Himlade jag skrattades med ögonen. Ett leende sprack upp när jag sagt det och hennes arm krokades snabbt med min.

’’Skit samma. Palla romantik ändå.’’ Suckade hon.

 

Penny trippade upp för trappan bakom mig innan vi svängde in i mitt rum. Hon drog i några klänningar i min väska och slängde i allt mitt smink på samma gång innan jag drog igen dragkedjan. 

’’Shy!’’ Hyschade jag henne när hon stampade som en elefant när vi gick ner för trappan. Det drog i hennes mungipor och ett generat leende spred sig på hennes läppar. Klockan hade slagit 6 och det var knappt en timme tills Justin skulle hämta mig. Men att göra det här hos mig var ingen ide då mamma fortfarande var hemma.

’’Noah…’’ Min mammas skära röst fick ilningar att fora genom min kropp. ’’Mamma.’’ Försökte jag låta i en glad ton och snodde runt.

’’Hej Phenelopy!’’ Hon log brett och tittade sedan misstänksamt på mig. ’’Vart är du på väg unga fröken?’’ Fortsatte hon. Jag bet mig hårt i läppen för att inte himla med ögonen eller kasta ut mig något uppkäftigt.

’’Jag skulle…-’’

’’Vi ska plugga till ett prov, som kommer ta drygt hela natten.’’ Räddade Penny mig när hon sätt min panik i blicken jag gett henne.

’’Ett prov? Det har du inte sagt något om, Noah.’’

’’Jag hade glömt det.’’

’’Jamen okej, så du vill alltså sova över hos Phenelopy då?’’

’’Ja det vore ju bra… Om jag får? För det är du vet, ett viktigt prov.’’ Nickade jag.

’’Om det är så viktigt så visst, men lova att ni kommer plugga hela kvällen? Och bara plugga.’’ Hon tittade varnande på mig.

’’Vi lovar.’’ Nickade jag.

Jag satt tyst i bilen och skakade långsamt på huvudet.

’’Sämsta. Lögnen. Någonsin.’’ Andades jag tyst ut. ’’Fyfan, Noah.’’ Mumlade hon lättat över att vi klarat oss ur denna situationen vi hamnat i. Med mamma som konfronterade oss. Bilens tur var tack och lov tyst. Jag behövde tystnad just nu. Justin skulle lätt vara på mig när han väl hämtat mig, just därför ville jag få en tyst sekund när jag väl kunde. Och det lär jag inte få i hans närvaro. 

 

’’Det är perfekt.’’ Suckade Penny med kärleksfulla ögon som flöt över min klädsel hon valt åt mig.

’’Jag vill inte vara perfekt.’’ Muttrade jag och vred och vände på mig i den vita spetsklänningen med ett leende som tydde på att jag var onöjd.

’’Men nu är du det, så suck it och släpp det.’’ Hon puttade ut mig mot hallen och lät mina fötter slinka i de lagom höga klackarna som stod väntandes på mig vid dörren.

’’Sms om du vill ha skjuts hem.’’ Log hon och kramade mig tajt. ’’Justin skjutsar mig… Hoppas jag.’’ Viskade jag den sista meningen tyst för mig själv. Hon log brett och kollade efter mig när jag öppnade dörren. Den svarta porsen stod väntandes på mig vid vägens kant med Justin som stod lutandes mot motorhuven. Hans huvud riktades mot mig och ett snett flin spred sig på hans läppar. Jag sneglade osäker bak mot Phenelopy som stängde dörren. Det fanns ingen återvändo nu. Jag harklade mig nervöst och trippade ner för den vita korta trappan innan jag fortsatte mot Justin. Han rätade på sin rygg och öppnade passagerardörren åt mig. Jag log stelt och gled ner på den mjuka läderstolen innan dörren stängdes jämte mig. Någon sekund efter hade han öppnat sin dörr och hoppat in, vridit om nyckeln och sedan kört iväg när motorn startat.

’’Du bor inte här, har jag rätt?’’ Han sneglade leendes mot mig. Jag nickade långsamt. ’’Det är Phenelopys hus, min täckmantel för i kväll.’’ Skrattade jag lågt.

’’Vad var ursäkten? Plugga? Övernattning?’’

’’Både och.’’ Jag tittade ut genom fönstret och försökte komma på något att säga för att bryta den obehagliga tystnaden. Justin verkade trots det vara fullt bekväm. Men nu var han ju inte som mig, tråkigt nog. Annars hade vi aldrig ens slängt blickar på varandra då ingen av oss ens skulle vilja ta första steget. Nu var han Justin, den charmiga killen med den mörka farliga bakgrunden, alla tjejer som flänger efter honom desperata av att få hans uppmärksamhet. Och sedan jag, Noah, som inte alls är intresserad med ryktena om att ha ett perfekt och felfritt liv som egentligen skulle vilja dö av allt jag gått igenom. Jag får all hans uppmärksamhet som inte var något jag önskat. Om jag bara kunde ge all hans intresse för mig till någon som desperat skulle tacka ja.

’’Vart ska vi någonstans?’’ Frågade jag nyfiket. ’’Vad föredrar du, nattklubb eller en finmiddag?’’ Frågade han precis som om han inte var säker på vart vi skulle. Jag höjde fundersamt på ögonbrynen och tittade försiktigt på honom.

’’Nattklubb.’’ Log jag. En finmiddag skulle förmodligen bli tråkig och samtalsämnen skulle bli svåra att komma på. Han skulle få reda på en massa om mig - och jag om honom, han skulle kunna charma till det och få mig intresserad, allt möjligt skulle kunna hända. Sedan på en nattklubb var det väl trots det inte säkert heller? Vem vet om det kommer stunder då vi dansar intimt? Eller om jag kanske blir full? Eller om han blir full och våldsam? Jag började ångra mitt beslut, men det var försent att ångra sig. Under de få minuterna av fundering, hade han lyckats hitta en parkering utanför nattklubben Red Lotuz. De stället var inte nytt, jag har besökt det flertals av gånger med Jesse och Penny innan dess. Det stället nådde alltid upp till mina förväntningar, om inte mer. De lyckades alltid få mig på humör då barkillarna lätt gick att få uppmärksamhet från. Alla var vänliga och charmiga, ofta för vänliga att de bjudit mig på dyra drinkar. Hur jag kunde tacka dom fanns det inte svar på. De räckte tydligen för dom att jag existerade. Vi steg ur bilen och gick mot de stora svarta dörrarna, ur glipan mellan dom lös det av alla olika färger och musiken nådde ändan ut hit. De två biffiga vakterna stod med korsade armar och tittade allvarligt på oss, tills de fått en noga titt på mig.

’’Noah? Noah McCall?’’ Sa den ena och lät armarna fall mot hans fickor vid sidan av benen.

’’Jesper?’’ Skrattade jag och tittade förvånat upp mot honom. ’’Mike?’’ Den andra tittade leendes mot mig.

’’Long time, no see Noah.’’ Skakade Mike på huvudet. Jag kunde höra glädje i hans röst. ’’Har haft fullt upp. But now im here.’’ Jag glänste med ett leende.

’’Varsågod.’’ Jesper öppnade dörrarna för oss som vi snabbt smet in igenom.

’’Du känner dom?’’ Skrek han för att överrösta musiken som slog oss med förvåning så fort vi stigit in.

’’Se inte så förvånad ut, Bieber. Du är inte den ända som har kontakter.’’ Jag flinade och steg kaxigt förbi honom. Mina steg ledde mot baren direkt och hoppades på att träffa någon bartänder jag kände. Precis som förväntat stod Nick bakom baren med ryggen mot mig. Jag klistrade ett leende på läpparna och slog mig ner på en utav barstolarna.

’’en sex on the beach.’’ Jag korsade benen under barbordet och lutade mina armar framför mig.

’’En sex on…-’’ Han vände sig om men slutade så fort han mötte min blick. ’’Noah?’’ Ett leende spred sig på hans läppar.

’’Damn vad länge sedan! Du har vuxit.’’ Han lutade sig mot bordet mittemot mig. ’’Det har trott allt gått ett år, vad förväntade du dig.’’

’’Samma kaxiga Noah, inget har förändrats.’’ Han skrattade och skakade roat på huvudet innan han drog fram ett högt glas.

’’Some old me.’’ Jag log mot honom och kände sedan hur en hand sattes bakom min rygg som fick alla muskler i min kropp att stelna till. Jag sneglade försiktigt åt sidan och mötte Justins ansikte som stelt tittade på mig.

’’Samma här.’’ Sa Justin och stirrade fortfarande på mig. Jag rullade in mina läppar nervöst.

’’Det här är Justin.’’ Presenterade jag honom för Nick som nickade artigt. ’’Detta är Nick, en vän.’’ Talade jag om för Justin som sedan kunde slappna av.

’’Så… Ni är… Är ni ett par?’’ Han hällde upp vätskan i våra glas och sköt fram de mot oss. Jag skakade hastigt på huvudet.

’’Nej nej! Vi är bara vänner.’’ Skrattade jag lågt och osäkert. ’’Vänner?’’ Han rynkade pannan. ’’En sådan vacker tjej som du och en stilig kille som Justin. Skulle inte tro det.’’ Skakade han på huvudet. Jag öppnade min mun för att muttra något surt. Men han tog mina ord ur min mun i samma sekund.

’’Roligt att träffa dig igen, Noah. Mitt skift är över, så jag slutar för i kväll. Men hoppas jag ser dig här fler gånger.’’ Han vinkade charmigt mot oss och försvann igenom ett par dörrar. Jag tittade ner i drinken framför mig och rörde glaset i cirklar.

’’Stamkund?’’ Justin klunkade i sig en fjärdedel av drinken innan han ställde ner den på bordet igen.

’’En gång i tiden ja.’’ 

’’Det förvånar mig att en tjej som du är här ofta.’’

’’Inte om man känner mig.’’ Ryckte jag på axlarna.

’’Det är svårt att lära känna någon som inte vill det tillbaks.’’

’’Du vet att det inte är så.’’ Muttrade jag för att verka snäll. ’’Hur är det då?’’ Hans frågande, djup bruna ögon mötte min blick.

’’Jag bara… Är inte bra på sådant här med att lära känna folk.’’ Ryckte jag på axlarna. Och det var sant, jag hade svårt för det.

’’Släpp in mig i din bubbla.’’

’’Det är svårare än så.’’

’’Det tror jag nog inte.’’ Skakade han på huvudet. ’’Men de är det. Tro mig.’’ Mumlade jag svagt. Han tittade fundersamt ner i bordet ett långt tag. Att släppa in honom i min bubbla. Där alla de mörka, hemska hemligheterna var förvarade. Nej, det var ingen bra ide. Och att berätta dom för honom var heller ingen bra ide. Dessutom var det inte ens på på listan att nämna det.

’’20 shoots tack!’’ Höll Justin upp sitt pekfinger mot bartendern som tagit över Nicks skift.

’’Vad fan ska du ha 20 shoots till?’’ Grymtade jag förvirrat. ’’Jag utmanar dig.’’ Flinade han.

’’Om du klarar av att dricka 12 shoots, lovar jag att lämna dig ifred.’’ Sa han lika retsamt. Ett brett leende spred sig på mina läppar.

’’Och om jag inte gör det… Vad händer då?’’ Han skrattade hest. ’’Då får du bo med mig i en månad.’’ Han väntade på min reaktion.

’’Jag godtar din utmaning.’’ Skakade jag flinandes hans hand.