’’Fortsätt säg det, och du kanske övertalar mig.’’ 

Jag damp ner i fåtöljen mittemot Justin och andades tungt ut. Jag kunde inte släppa vad han sagt i bilen. Ordvalen. Jämförandet. Han fick mig osäker.

’’Ska vi göra något speciellt i kväll?’’ Jag tittade ner på mina vita, nymålade naglar innan jag mötte hans blick.

’’Nej, hur så?’’

’’Jag ska över till ett par kompisar.’’

’’Jo, vi ska gör något.’’ Ändrade han sig snabbt. Jag suckade högt. ’’Som vaddå?’’

’’Vi ska… Ha film kväll.’’

’’Och det kan vi inte ha någon annan kväll eller?’’

’’Nej.’’ Han tittade ner i sin mobilen igen. ’’Åh kom igen!’’ Muttrade jag och korsade armarna framför bröstkorgen. Han skrattade smått.

’’Jag fattar inte varför du frågar om tillåtelse. Bara för att du bor här betyder det inte att du måste få tillåtelse till allt först.’’ Fnös han retsamt. Det fick en röd färg att blossa upp på mina kinder.

’’Bra, då drar jag till Jessie och Phenelopy i kväll.’’ Ett litet leende spred sig på mina läppar.

’’Gör du det. Jag behöver en Noah fri kväll.’’ Mumlade han snobbigt. Jag klev ur fåtöljen och drog en kudde i hans ansikte.

’’Skönt att du också tycker så, eftersom jag känner detsamma.’’ Log jag falskt och klappade honom på axeln innan jag smet in i köket. Mina barfota fötter fick de bruna trä golvet att knarra mellan min steg. Jag ryckte upp frysen och drog åt mig ett Ben & Jerry’s packet. Det var något vi hade gått av. Fram med en sked, sedan hade jag redan börjat glufsa i mig toppen-glassen. Efter att jag hämtat vad jag behövde slängde jag mig slappt i soffan och fick fram ett trött stön.

’’Tjockis.’’ Mumlade han med ett flin och damp ner jämte mig, med en egen sked i sin vänstra hand. Han sträckte skeden mot bunken jag höll i min vänstra hand. Jag drog undan den och skakade retsamt på huvudet.

’’Nä nä, Bieber. Du vill väl inte bli tjock, som jag tydligen redan är.’’ Höjde jag på ögonbrynen och lutade mig bort ifrån honom.

’’Jag kan inte låta dig bli tjock, själv, fattar du väl.’’ Han lät sin högra arm slinka runt min midja och drog mig närmre sig innan han högg in i den kalla choklad glassen han speciellt köpt för mig.

’’Äcklig, erkänn?’’ Flinade jag. ’’Så in i helvete äcklig, du borde inte äta sådant här.’’ Han drog bunken ifrån mitt hårda grepp och sträckte din långt ifrån mig.

’’Hey!’’ Tjöt jag protesterande och försökte få tag på den. Men hans arm nådde alldeles för långt bort från mig. Så jag var tvungen att sätta mig i hans knä för att kunna nå den. Jag gränslade honom i hans knä, sträckte mig smått med hela armen och fick tillslut tag om den kalla bunken jag stolt låg mot.

’’De där… Kallar jag desperat.’’ Han skrattade hest. Jag skakade på huvudet medan jag kände hur jag sprack upp i ett oemotståndligt leende. De tatuerade och muskulösa armarna drogs runt min midja och fick sina händer på min svanskota. Han sneglade upp på mig, med samma flin, men denna gången lite mer avvaktande. Plötsligt harklade någon sig, bådas blickar slängdes mot den hesa rösten. I en svart skinnjacka fann jag Hayden ståendes i köket - jag kunde se honom då vardagsrummet och köket inte hade någon vägg som skilde rummen åt - med en vit väska i sin hand.

’’Noah, du har besök.’’ Ropade Jazmyn från trappuppgången. Jag kunde höra Justins irriterade suck. Jag klev av honom, räckte honom glassbunken och gick långsamt mot Hayden som försökte le. Men misslyckades. Ut till hallen ledde jag honom smått chockat innan han sträckte den vita väskan mot mig. 

’’Du glömde den, efter du och din pojkvän kört iväg.’’ Han harklade sig i den obekväma situationen vi hamnat i.

’’Tack…  Men vi är bara vänner.’’ Jag drog en mörk hårslinga bakom örat och mötte hans blåa ögon. 

’’Det såg inte ut som det, i soffan…’’ Klickandes i nacken backade han mot ytterdörren. Helvete. Nu - om jag skulle velat - hade jag sumpat chansen med honom. 

’’Bästa vänner.’’ Rättade jag mig själv. ’’Spela roll… Tack så mycket.’’ Jag tvingade fram ett leende och tryckte väskan pinsamt mot min magen. Han vände sig om och tryckte ner dörrhandtaget innan han gav mig en sista blick.

’’Vi ses, antar jag?’’ De blåa ögonen avspelade besvikenhet. Jag nickade svagt och lät dörren stängas med ett kort drag. Suckandes slängde jag väskan i hallen och stampade ut till vardagsrummet. Bunken stod halväten på glasbordet med de två skedarna och Justin var borta. Inte längre på humor. Suckandes damp jag ner i de ensamma vardagsrummet och blickade ner i mina knä.

’’Ja, Phenelopy!’’ Muttrade jag och trippade ut mot bilen.

’’Chokladen då? Har du med dig den?’’

’’För fjärde gången, Phenelopy. Ja, jag har med mig chokladen, chipsen och filmen.’’

’’Bra, för du vet hur Jessie blir när man inte har choklad.’’ Hon fnittrade ursäktande.

’’Som en man som har PMS.’’ Jag skakade flinandes på huvudet.

’’Och det är ingen vacker syn.’’ Hon skrattade. ’’Håller med.’’

’’Påväg ännu?’’ Bytte hon snabbt samtalsämne. ’’Sitter i bilen, är där om 5.’’ Jag klickade samtalet och lät mobilen glida in i mina gråa - mjukis - byxfickor och koncentrerade mig på att köra istället. En film kväll var vad det skulle bli. Det var länge sedan jag umgicks med endast Jessie och Penny. Det var annars något som kom emellan, eller att det var några andra vänner som joinade. Men nu hade jag en hel kväll med bara dom, trots att det var skola dagen därpå och jag hade läxor. Men om jag fick välja… Så valde jag filmkväll. Det var ett lätt beslut. Rullandes med bilen svängde jag in på deras gata, strax hade jag parkerat precis utanför och lät prylarna ta all plats i min famn. Trippandes steg jag upp till dörren och såg sedan hur dörren snabbt åkte upp.

’’Äntligen!’’ Stönade Penny nöjt och drog in mig med ett kvickt drag. Jag drog för andan när allting var nära att falla mot trä golvet i en sekund. Men kramade de hårdare med armarna och lät de sedan ställas ner på den vita hallmöbeln. Jag hade blivit tvingad - notera överdrift - till att köpa allt detta då de båda påstod att jag hade närmre till butiken än dom. Det stämde visserligen, men båda två hade hela eftermiddagen på sig, medan jag var tvungen att stanna hemma… Och det var Justins fel. Han hade sagt att jag inte behövde be om tillåtelse. Men när jag väl inte gör det, då behövs det som mest. Redan vid klockan 6 skulle jag träffat dom, men Justin hade stoppat mig i hallen och tvingat mig att stanna tills klockan 8.

’’Hej Noah! Vad kul att se dig igen.’’ Möttes jag av ett stort leende från Kathrens sida. Deras mamma, som alltid bemötte folk med leende, trots henne humor som kanske inte var på topp. Jag älskade deras familj, de var något man kunde se upp till.

’’Kathren, hej!’’ Jag kramade henne mjukt innan jag fick syn på deras far, Joe, i hallkarmen.

’’Noah, det var länge sedan.’’ Han log vänligt. ’’Det var de.’’ Höll jag nickandes med.

’’Vi är på övervåningen om ni behöver oss.’’ La hon sin hand på deras axlar. ’’Mamma.’’ Muttrade Jessie.

’’Seså, vi har förberett med en massa i vardagsrummet.’’ Hon log brett och försvann tillsammans med Joe upp för trappan.

’’Hur pinsam får man vara?’’ Stönade Penny som vi följde efter till det ljusa vardagsrummet där de var packat med flertals av fluffiga filtar.

’’Säg inte att ni skäms över henne. Hon är hur gullig som helst!’’ Skrattade jag, men menade vad jag sa.

’’Om du var hennes barn, skulle du känt detsamma.’’

’’Jag har känt henne sedan dagis, hon är som en extra mamma för mig, men jag skäms inte ett dugg.’’ Skrockade jag och sjönk ner i soffan.

’’Du bor inte med henne, det är skillnad.’’ Påpekade Penny. ’’Spela roll, i mina ögon är hon perfekt.’’ Fnittrade jag. De båda himlade med ögonen och sjönk ner vid varsin sida av mig innan teven slogs på.

’’Vilken film tog du med?’’

’’Den ni bad mig ta med.’’ Jag drog åt mig omslaget. ’’Enders Game.’’ Läste jag högt.

’’Du sa komedi.’’ Klagade Jessie. ’’Du har fått din jävla choklad, köp läget eller gå.’’ Morrade Penny mot honom.

’’Agro.’’ Han korsade armarna framför sin bröstkorg och vägrade att möta hennes blick.

’’PMS nu eller?’’

’’Ska du säga!’’ Han gav henne en mördande blick.

’’Syskon kärlek…’’ Jag låtsades le, ’’Är en fet lögn, skärp er nu.’’ Jag himlade jag sedan med ögonen och knuffade de båda.

En läskig, halv sorglig musik spelades i bakgrunden av filmen. Alla tre var fast i filmen, med ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. Våra blickar möttes innan vi ställde oss upp och gick rädda ut mot hallen. Genom den suddiga glasdörren kunde vi skymta en svart figur stå väntandes.

’’Öppna dörren Noah.’’ Båda puttade fram mig så jag nästan föll in i den. Innan jag slöt mina fingrar om de silvriga handtaget svalde jag hårt. Försiktigt, lät jag dörren åka upp.

’’Justin, vad fan gör du här?’’ Frågade jag förvirrat, men lät honom inte komma in.

’’Jag ska hämta dig.’’ Sa han i en allvarlig ton. ’’Nej, det ska du inte.’’ Jag skakade på huvudet och kände mig allt mer förvirrad.

’’Du ska fucking med mig hem, hör du det?!’’ Denna gången lät han aggressiv. Jag svalde hårt och tog ett steg närmre honom. En stark doft drogs till min näsa. En doft av sprit och rök. Jag suckade högt och mötte hans kolsvarta ögon.

’’Du är full, Justin.’’ Besvikenhet kunde synas i mina ögon.

’’Noah…’’ Viskade Penny oroligt bakom mig. ’’Är det okej om jag åker? Bara för att… Du vet…’’ Jag sneglade bak på dom.

’’Är du…’’ Hon drog mig mot henne. ’’Är du helt dum i huvudet!?’’ Fortsatte hon viskandes sin mening.

’’Han är full, han har ingen aning om vad han håller på med.’’ Viskade jag till svars.

’’Precis, Noah. Han har ingen aning om vad han håller på med. Jag vill inte att du blir skadad.’’ Hon såg oroligt in i mina ögon, jag tittade upp på Jessie som såg lika osäker ut.

’’Han kommer inte skada mig, jag lovar.’’ Ett osäkert leende spred sig på mina läppar, de skulle visat självförtroende och lugnhet. Men den avspeglade istället min känsla jag bar nu, vilket inte passade bra då jag ville övertala dem. Sakta tvinnade jag runt och mötte hans - fortfarande - svarta ögon, tog ett djupt andetag och steg ut genom dörren innan jag åter stängde den efter mig.

’’Vad fan gjorde du där!?’’ Röt han.

’’Justin, du är full.’’ Yttrade jag i ett tyst mummel. ’’Jag är inte full!’’ Sa han emot i en hård ton.

’’Bara ta det lugnt.’’ Meningen var mer menad för mig, som nästan började få panik. Att hantera en situation med någon som hade en stark ADHD fick mig alldeles svag och rädd. Jag kan inte handskas med folk som nått sin maximala gräns för tålmodighet. Snarare de som nått över den gränsen.

’’Du ska fucking inte säga åt mig vad jag ska göra.’’ Jag kände hur han försiktigt - men ändå hårt - puttade mig mot motorhuven. Rädsla i blicken syntes nu i mina ögon. Jag låg på den blöta bilen, utan någon jacka, i de oändliga regnandet. Han tittade med en sylvas blick på mig innan han la sig emellan ben. Lät sina händer sättas på mina höfter, och hans läppar - som blivit blöta av regnet - nästan snuddade vid mina. Jag andandes tungt, kände hur pulsen ökade, hur hjärtslagen ökade, hur nervositeten steg, hur paniken steg. Vem visste vad som skulle hända härnäst. Vem visste vad han skulle göra? Han var full, han var urkontroll.

’’Tvinga mig inte att göra något jag inte vill.’’ Viskade han mörkt mot mina läppar. Där förstod jag inte vad han syftade om. De faktum att han inte ville kyssa mig? Eller kanske att få mig skadad?

’’Fattar du?’’ Morrade han. Hans läppar pressades - med flit - plötsligt mot mina läppar i ett hårt drag. Jag spärrade ögonen och trodde i den sekunden att mitt hjärta skulle hoppa ur bröstkorgen. Men någonting fick mig att inte göra motstånd. De separerades i någon sekund, han flåsade, tittade förvånat in i mina ögon innan jag denna gången tog mod. Virade mitt finger runt hans halsband och drog långsamt ned hans läppar mot mina.