''Girls...''
’’Baby…’’ Viskade jag i sängen och väntade på hennes reaktion vid mitt ordval. Hon hade gått raka vägen till sovrummet när jag öppnat ytterdörren. Då förstod jag att det var någonting som var väldigt fel. Men omsagt, tjejer… Ibland är det bara någon ynklig liten sak som kan förstöra en hel dag för dom, som får killar att undra var ren oro, men sedan får reda på vad det handlade om och nästan ångrade att det gått oroliga en hel dag för den ynkliga saken. Är det inte det ena, är det de andra. Är det inte mensen är det killen, om det inte är det är det skolan, eller bästa vännen som gjort något fel. Alltid ska det vara någonting fel, någonting som får tjejen upprörd. Men som alla killar brukar göra vid den situationen, så gick jag efter henne. Steg in i rummet och skymtade hennes slöa - men vältränade och slanka - kropp ligga inlindad i bådas tjocka täcken. Jag hade lett för mig själv, tanken att hon kramat mig som hon kramade en av täckena fick mig varm. Jag har blivit så mesig på senaste tid. Så… Känslig.
’’Babe, Noah, hjärtat.’’ Jag använde flera tilltalsnamn som jag viskade strax vid hennes öra. Det skulle säkert bli ett helt projekt att bara få henne att prata, sedan skulle jag få henne att berätta.
’’Jag är trött, låt mig vara.’’ Muttrade hon irriterat. ’’Du får sova, när du berättat vad som hänt.’’ Det var tyst en lång stund. Vilket det säkert skulle vara en mycket längre tid också.
’’Är det jag? Är det pågrund av vad som hände igår? Hu? Ska vi prata om det?’’
’’Det finns inget att prata om.’’
’’Mitt beteende var inte det bästa, min tålamod är aldrig bra nog. Jag kan inte kontrollera mig, eller behärska mig när du är i närheten.’’
’’Och.’’ Hon drog bort täcket från sitt ansikte och låg plötsligt så väldigt nära mitt. ’’Det är ett problem.’’
*Det kommer imorgon, LOVAR*
