Eftersom jag visste vad han ville.

’’Rox?’’

Jacklyns röst slog igenom mina isolerade tankar. Jag ryckte till och kollade frågande på henne.

’’Hu?’’

’’Lyssnar du ens på vad jag säger?’’ frågade hon och blandade sin drink med en liten pinne som funnits som prydnad när vi beställt dom. Jag nickade och hällde i mig en shoot.

’’I alla fall, Cat är så överdriven, du mins hur hon är, eller hur?’’ jag nickade åter igen, egentligen inte medveten om vad jag sagt sa till.

’’Hon är så himla bitchig och ger mig alltid spydiga kommentarer när jag går förbi henne i korridoren.’’ suckade hon olyckligt, men jag såg i hennes ögon hur hon ville grilla denna Cat levande då hennes beteende mot Jacklyn inte var den bästa.

’’Käfta emot.’’ ryckte jag på axlarna. ’’Du mins inte hur hon är? Eller hur?’’

’’Det var ett tag sedan.’’ nickade jag som hela tiden bytte åsikter för att matcha vad som stämde och inte stämde. Det var svårt, kan jag säga.

’’Hon accepterar inte att någon säger emot henne, hon accepterar inte någonting som går emot vad hon tycker.’’

’’Så du menar att du accepterar hennes dåliga beteende mot dig?’’ jag höjde mina ögonbryn menande emot henne. Hennes blick sjönk mot det halvfulla glaset som innehöll en rosa vätska med bär och mynta.

’’Absolut inte.’’ skakade hon på huvudet efter hon tänkt efter ett tag. 

’’Så vad stoppar nu dig från att säga ifrån?’’ jag log.

’’Jag gillar dig’’ nickade hon leendes. Jag stelnade till, hade hon kommit på mig? ’’alltså den nya, vågande Roxana. Hardwares har förändrat dig märker jag.’’ 

’’En del, antar jag.’’ sa jag med ett flin och kände hur alkoholen började sprida sig i mitt blod, hur adrenalinet sonade upp inom mig med det busiga flinet som var utbrett på mina läppar. Hon räckte mig våran sista shoot som stod väntande på bordet.

’’Skål för en minnesvärd kväll!’’ sken hon upp i ett så brett leende hon bara kunde, innan vi slängde huvudet bakåt med shootglaset emot under läppen. Den starka vätskan rann långsamt ner för min hals och brändes skönt. Jag skrattade tyst och kände sedan hur hon krokade ihop våra armar. Denna kvällen skulle förmodligen endast bli några tomma minnesluckor, mer än så? Nej, vi båda var fulla och hade egentligen ingen aning om vad vi gjorde.

’’Kom igen! Vi dansar!’’ tjöt hon och drog ut mig på dansgolvet, insmetad bland en massa dansade och glödande ungdomar. När hon dragit ut mig dit fick min hand inte fäste om min mobil och den hade lämnats på baren synlig för vem som helst att ta den. Men hade jag brytt mig mer än när Justin ringt? Nej. Snabbare än anat började jag dansa utan att tänka efter om jag kanske borde sätta mig vid baren igen för att också ta min mobil och för att inte göra någonting dumt jag förmodligen skulle ångra. Men det var försent, alldeles för sent. Jag hade redan alkohol i mig som alla redan börjat verka, och mitt galna och vilda jag hade redan dykt upp. Ingen kunde få mig att backa nu, men vem som helst kunde få mig att göra vad som helst. Det var läskigt samtidigt som det var roligt. Men mitt jag i nuläget var mer skrämmande än rolig.

’’Hej baby.’’ viskade en hes röst vid mitt öra. Ett par händer sattes vid mina höfter och fick mig att röra mig i takt till hans höfter. Jag bet mig i läppen och flinade.

’’Chris, jag har saknat dig.’’ flämtade jag medan våra kroppar rörde sig i takt. Hans händer rörde sig sensuellt emot min kropp, smekte utsidan på mina lår och flinade emot min kind. Vad fan höll jag på med? Varken min inre röst eller mitt samvete fick mig att sluta. Jag var okontrollerbar. Jag var borta.

’’Noah, vart fan är du? Jag är fucking orolig! Ring mig så fort du hör detta.’’ sedan klickade jag samtalet som endast nått fram till hennes röstbrevlåda. Och detta hade upprepats minst 20 gånger bara på 15 minuter.

’’Fuck!’’ morrade jag och smällde mobilen i bilsätet bredvid mig. Jävla fucking… Vart fan är hon? Vad fan gör hon? Vad fan tänker hon med!? Jag skakade frustrerat på huvudet och slog nävarna i ratten.

’’Ey! Ta det lugnt Bieber! Vi kommer hitta henne, okej?’’ försökte Travis lugna mig. 

’’Spåra hennes mobil, Travis, och säg till när du fått en träff.’’ Beordrade jag kvickt. Han nickade och drog upp sin laptop han tagit med sig då han sagt att man aldrig visste ifall man skulle behöva den. Och mycket riktigt så hade han rätt. Den behövdes, av stora behov. Jag fortsatte att rulla ner för alla mörka gator, jag sneglade på klockan som var inmonterad i bilen. Den hade precis slagit en minut över två. Jag kunde nästan föreställa mig vad hon var, eller vad hon gjorde. Det fanns en chans att hon stuckit till någon bar, eller klubb, då hon berättat för ett tag sedan att hon drog alltid till ett sådant ställe när hon behövde rensa tankarna. Men hur i hela världen skulle man hitta henne, när det fanns flera tusen klubbar och barer i Winnipeg?

’’Hittat henne!’’ Kved han lättat. Jag stannade bilen när foten plötsligt tryckts mot bromspedalen.

’’Wood Street 12, Club Lighting.’’ Förtydligade han. Jag nickade tacksamt och satte foten mot gasen och körde i en hög hastighet mot denna Club Lighting. Jag kände igen stället. Och namnet gjorde det bara klarare för mig. Club Lighting, en typisk amerikans nattklubb där folk är lättklädda och målar sin kropp med färger som är självlysande. Så… Patetiskt egentligen. Jag har endast varit på ett sådant ställe, och det var i New York. Det var mer eller mindre sämst, vilket jag nästan tvivlade på att Club Lightings fest skulle vara. Winnipegs nattklubbar - av alla slag - var kända för att äga skiten ur alla andras. Och jag som besökt de flesta ställena i USA kunde hålla med. Jag svängde in mot gatan där det med stora bokstäver stod: Club Lighting. Jag kände lättnad skölja över mig, trots att vi endast hittat hit och ännu inte hittat Noah. Men det var en trygghet att veta att Noah skulle befinna sig där inne. Jag steg ur bilen och slöt upp vid Travis sida.

’’Hört det senaste?’’ Frågade han med blicken på de kraftiga vakterna.

’’Nope, uppdatera mig.’’ Bad jag och drog på mig mina solglasögon - så att de inte skulle kunna spåra mig efter vad jag tänkte göra - och kastade luvan över huvudet. Travis gjorde detsamma, med ett flin som tydde makt.

’’En tjej blev kidnappad i natt.’’

’’Vem?’’

’’Ingen som vet, eftersom ingen saknar henne ännu.’’

’’Ännu?’’

’’Någon måste märka det snart antar jag.’’

’’Snart är redan försent om du berättar detta för att du tror att det är dom.’’ Suckade jag.

’’Jag förstod nästan det.’’ Nickade han. Vi båda tystnade när vi nått fram.

’’Vilka är ni?’’

’’Vi är här för min flickvän, hon har råkat ta sig in här, vilket hon inte skulle gjort från första början. Öppnar du så kan jag…-’’

’’Ingen kommer in här utan tillåtelse från oss.’’

’’Men jag gissar på att hon smitit in då.’’

’’Vi har stått här hela kvällen.’’ förtydligade den ena. Jag sneglade mot Travis som endast flinade. Jag nickade som signal. Travis knytnäve flög mot den ena vaktens ansikte medan min mot den andras. Jag vred min arm om hans strupe vilket fick syre att minska. Med min andra hand pressade jag mina två fingrar emot hans underöra vilket fick honom att kollapsa. Travis gjorde samma grepp som resulterade detsamma.

’’Det gamla goda tricket.’’ Skakade Travis nöjt med huvudet. ’’Funkar alltid.’’ Bröstade jag upp mig och steg in genom metalldörrarna. Och som jag trodde var alla som dansade täckt med färg och mönster som glödde. Vi gick raka vägen mot baren där jag inte kunde skymta någon Noah alls. 

’’Detta kommer bli omöjligt!’’ Flämtade jag frustrerat. ’’Eller inte.’’ Travis sträckte sig efter någonting på disken. Jag kollade i hans öppna näve som nu höll i en mobil. Mobilen som tillhörde Noah. Jag log.

’’Fuck vad jag älskar dig just nu.’’ Skrattade jag. Han skulle precis säga någonting humoristiskt, när han tystnade och förblev allvarlig.

’’Du bör spara det till senare.’’ Svalde han och nickade mot skinnsofforna som stod en bit bort. Min blick svartnade av ren ilska, av ångest och besvikenhet som fyllde mig från topp till tå. Jag blottade med mina egna ögon, Noah låta en främmande kille kyssa hennes hals, utan någon som helst motstånd. Jag morrade till innan jag lät mig själv stampa fram till dom och dra bort killen ifrån henne.

’’What the fuck man!’’ Tjöt han som var packad till hundra procent. Noah var lätt borta, hon sa inget eller gjorde någonting alls. Utan bara stod där tyst med slockna ögon.

’’Rör du henne igen… Jag svär på din fucking hormammas liv att jag dödar dig!’’ Jag puttade in honom i en massa bord innan jag slöt mina armar om Noahs tunna kropp som föll ihop i min famn.

’’Vi åker hem nu, Noah.’’ Viskade jag och vände mig om. Hade Noah varit tjejen som blivit kidnappad… Jag vet inte vad jag skulle gjort då. Förmodligen förberett mig för begravning. 

Eftersom den stackars tjejen var död vid detta lag.