Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Recaps © BIEBSTOORY.BLOGG.SE
8 - ''Justin?''
''Är du färdig?'' Mumlade jag och väntade på att han skulle låta mig gå. Hans hand gled sakta ner mot min svanskota och hjälpte mig att stå upp normalt, fortfarande tryckt mot hans överkropp. Han böjde sig försiktigt mot mitt öra och viskade långsamt
''Glöm inte bort vem jag är.''
Hans raspiga röst, meningen och hans allvarliga ansikte. Det gick bara inte att glömma. Glöm inte bort vem jag är. Det skulle jag inte, för den killen, som hade mördat någon på en fest, gick inte att glömma. Han var som en tumör som satt sig i huvudet, den försvann inte och blev bara större för varje gång jag tänkte på honom. Under den svarta natthimmlen hade han lämnat mig, efter att sagt sin sista mening, hoppat ut genom ballkongen och försvunnit iväg i det mörka. Det fick mig att vilja veta mer om honom, veta hans historia.
''Holly! Quinn!'' Ropade min syster från nedervåningen.
''Är du säker, på att du vill med till skolan, för du får stanna kvar här om du vill.'' Undrade jag för säkert tionde gången. Som innan, nickade hon övertygande och log.
''Helt säker.'' Sa hon innan hon lämnade mitt rum för att trippa ner för trappan med mig hack i häl. Så gullig som mamma varit, hade hon gjort frukost till båda och tagit upp det till mitt rum då hon visste att Quinn var ledsen över en anleding. Men jag har inte berättat, bara hoppats på att dom skulle förstå... Vilket dom gladligen gjort.
''Vi kommer!'' Ropade jag på väg mot hallen, dörren stod vidöppen och vid bilarna stod alla redo för att bara köra. Vi drog på oss skorna och väskorna innan vi rusade ut mot resten och körde iväg.
''Vet Justin om det?'' Viskade jag i Quinns öra. Hon skakade snabbt på huvudet. ''Han får inte heller veta.'' Viskade hon i en rädd ton. Det var som om han skulle döda henne ifall han fick reda på det. Som om hon var rädd för de att hända. Efter några minuter i en tyst bil, hade vi hamnat på skolan och börjat ta oss mot ingången. Givtevist så var både Chanel och Justin där, båda på var sin sida av korridoren. Bådas blickar var på mig, men Chanels var den värsta. Hon borrade sig in i mig och fick en obehaglig känsla att bubbla upp. I för sig så tittade alla på mig, eller oss. Jag visste inte om det berodde på ryktet, eller att Quinn Fabrey gick med mig, istället för med Chanel. Jag vägrade möta någon av deras blickar. Speciellt Justins blick. Som skulle få mig att vilja veta mer, nästan få ångest över hur mystisk han var. För jag visste att han var speciell, mer än att ha förmågan att döda, utan mer än så.
''Glöm inte att ni har prov imorgon!'' Sa Mr Danglers gamla röst, men ingen lyssnade, förutom jag... Som lyssnade, men inte brydde mig. Alla greppade tag om sina böcker och försökte - alla samtidigt, att gå ut genom den lilla dörren. Jag stod sist, alltså fortfarande inne i klassrummet och väntade på att få komma ut, vilket jag så småning om gjorde. Jag hade inte skymtat Daniel idag, inte någonstanns. Han hade heller inte ringt mig igår kväll eller smsat, vilket jag hoppats på. Kanske en ursäkt för att beteet sig så konstigt. Men jag fick inget utav de. Utan en gråtandes Quinn strax efter. Vilket tog upp min tid och mina tankar. Sedan igår kväll var hon och Justin dom ända i mina tankar.
''Hänger du med och pluggar hos mig ikväll?'' Undrade en vänlig röst bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Quinn med ett leende. Det glädjer mig att hon - även fast hon var med barn och hade det svårt - ändå mådde så bra. Jag hade inget bättre för mig och hon behövde någon som hon kunde lita på, någon som fångar henne när hon faller.
''Gärna.'' Log jag och nickade. Hon följde mig glatt till mitt skåp och båda tryckte in våra böcker. Idag av alla dagar skulle vi sluta klockan 4. Vilket störde mig då jag inte hade någon lust för fler lektioner. Jag var dö trött, efter den långa natten. Först och främst hade Quinn gråtit ända tills 12 på natten, pratat om andra saker som fått henne att gråta mer än barnet, mina jobbiga mardrömar och Justin som väckt mig senare den natten. Inget av dom sakerna underlättade att få en bättre sömn, jag var i princip uppe hela natten.
''Hur är det mellan dig och Chanel?'' Bröt jag tystnaden.
''Hon hatar mig.''
''Gör hon väl inte?'' Skakade jag osäkert på huvudet. ''Det gör hon visst, men jag bryr mig inte'' Hon suckade högt och tittade ner på sina fötter.
''Vi har kännt varandra i en evighet, men just nu känns det inte som om det har någon betydelse om vi är vänner eller inte.'' Hon slickade sig om läpparna och mötte min blick.
''Dessutom är det kört nu, jag bär hennes killes barn. Vår vänskap tar slut här och nu.''
Det var alldeles kolsvart ute och jag skulle gå hem, själv.
''Är du säker på att du inte vill ha skjuts hem?'' Undrade Quinn för tredje gången. ''Helt säker.'' Ljög jag och kramade mjukt om henne innan jag steg ut genom dörren. Jag skulle tackat jag till skjuts om det inte vore för allt som hänt Quinn. Jag ville inte vara till besvär. Jag drog jackan tätare om min kropp när jag kände en kall bris mot mig. Jag var rädd, skakig och nervös över att ingen mer än jag gick på gatan. Endast dom få gatolycktorna lyste upp min väg och gjorde det mindre läskigt. Men hjärtat var fortfarande i halsgropen. Mitt på den svarta natthimmlen hade den vitlysande månen tagit plats. Mitt hjärta slog fortare och fortare när jag hörde tunga steg några meter bakom mig. Medan jag började springa kunde jag skymmta en man bakom mig som nu börjat öka farten. Jag knep ihop med ögonen medan jag gjorde en skarp sväng in mot den mörka skogen. Egentligen hur dumt som helst. Jag borde hållt mig på gatan... Min kondition var inte den bästa så håll hade jag fått för länge sedan. Det blev svårare att andas men jag vägrade att ge upp, jag vägrade att stanna och överlämna mig till mannen som jagade mig. Mina ben saktade motvilligt ner, min energi var slut och allting runt om mig totallt snurrade. Jag vände mig om för att se mannen... Men han var borta. Hade jag skakat av mig honom? Hade han gett upp och vänt om? Är han kanske fortfarande här... Och väntar på att vad jag nyss gjorde, skulle göra? Stanna upp. Jag flåsade högt och tittade mig rädd omkring för att känna hur jag flög mot ett träd, min rygg smällde till i den och jag föll smärtsamt ihop. Min syn var suddig, men jag kunde fortfarande se hur han rörde sig mot mig med något i handen. Jag satte mina händer mot marken som stöd, försökte lyfta på min överkropp men föll bara ihop igen.
''S-snälla...'' Viskade jag med smärta i rösten. Tårar började rinna ner för mina kinder. Det kändes hopplöst att ens försöka att få honom att låta mig gå. Varför skulle någon vilja göra såhär mot mig? I så fall varför just... Mig? Jag kunde se honom tydligare, hur han hårdare kramade den tjocka trästocken i handen. Han höjde på armen och skulle precis till att slå mig när någon flög på honom... Eller med andra ord, något. Hela jag ryckte till när jag hörde det morrande ljudet. Jag backade in i trädet och brydde mig just nu inte om smärtan utan stirrade på djuret framför mig.
Nämen oj! Vad hände där :O Förvirrande? Spännande?
E-En varj... Jag andades högt och kände pullsen öka. Med dom stora, vita tassarna började den smyga fram till mig. Blicken borrade sig in i mig, jag skulle dö. Jag knep hårt ihop mina ögon och förberedde mig på en värre smärta en vad jag redan hade. Me inget hände, det ända jag kände var en varm, flåsande andedräkt i ansiktet. Jag tog ett djupt andetag innan jag försiktigt öppnade mina ögon för att sedan möta ett par kristall blåa ögon. Kroppen var trippelt så stor som en normal varj kropp brukade vara och denna verkade inte vara... Farlig. Jag visste inte vad jag skulle göra, drivas av panik och börja springa därifrån - med risk av att dö, eller sitta kvar och vänta på att den ska gå. Jag mötte dom blåa intensiva ögonen och kände en konstig känsla inom mig. Något var bekant med dom ögonen. Jag visste inte bara vad? Jag hade lugnat ner mig, men inte vågat bryta ögonkontakten. Den började närma sitt huvud och tryckte försiktigt sin panna mot min...
Jag suckade högt och drog ut matte böckerna innan jag smällde igen skåpet och vände mig om för att möta ett par ljus bruna ögon, kraftiga ögonbryn och tydliga käk ben. Jag svalde hårt och kunde inte släppa blicken från honom
''Snälla döda mig inte!'' Pep jag till och knep ihop med ögonen av rädsla. ''Ta det lugnt.'' Mumlade han och tog ett bloss av cigarrett som vilade mellan hans fingrar, röken pös ut mellan hans läppar och vände sin blick långsamt mot mig, men jag kunde inte se hans ögon då han satt på sig ett par tonade raybans
''V-vad ska du göra med mi-g?'' Frågade jag med en darrig röst och kollade försiktigt på honom.
''Ta dig till skolan.'' Mumlade han med en cigarrett mellan läpparna.
''Lovar du?'' Ville jag försäkras om. Det var något att han sa det, men att lova skulle få mig ännu säkrare på att det han talade var sanning.
''Jag lovar.''
''Om du berättar för någon om vad som hände igår... Kommer jag att döda dig.''
''Jag vill höra dig säga det!'' Morrade han och hans grepp hårdnade. Jag hade stirrat med rädda ögon på honom medan han flertals av gånger sagt att jag ska lova att inte berätta för någon. Men jag varken vågade andas eller säga ett pip. Jag hade inte ens fått reda på hans namn?
''Jag lovar...'' Mumlade jag och vågade slutligen att möta hans svarta ögon. ''Justin.'' Det var som om han läst mina tankar och bara svarat på det.
Mina ögon slogs upp och var fyllda med tårar. Han lutade sig ifrån mig och tittade granskande på mig.
''Justin?'' Viskade jag.
Nämen oj! Vad hände där :O Förvirrande? Spännande?
Fråga: Favorit färg(er)?
Svar: Lila, blå och vit xD
Kommentarer
Josefin säger:
Det där ar jätte förvirrande! först blåa ögon sen Justin?! Hahha, gud jag är förvirrad.. men jätte bra i alal fall.
Svar:
Handling
OH MY GODNESS säger:
försökets döda mig kvinna? juuust vid det tillfället mst du sluta skriva? SNÄLLA JAG BER DIG!!! Kan nästa kapitel komma på måndag(imorgon) eller typ tisdag?? BEEER DIG jag dööör! sen så förra kapitlet så sa skrev du "han hade bruna men en glimt av blått i ögonen" ja iaf nått liknande så det betyder ju tyyyyyp jag vet nt men att JUSTIN ÄR VARGEN?!?!!!!!!
Svar:
Handling
Celebnovell säger:
Herregud! Perfekt! Men vänta här... Justin blåa ögon? Har inte han bruna? OMFG är så förvirrad. :P♥
Svar:
Handling
Biebsdrew säger:
Justin som varg ommmg bästa kapitlet jag har läst på länge, så spännande , du dödar mig med dina kapitel ❤️
Becca säger:
Åh jag är jätteförvirrad! Justin med blåa ögon? Justin som varg? Vet att vi kommer få reda på allting sen, men gaaaah, jag kan inte vänta! Måste du skriva så bra också! Aaaaah
Anonym säger:
VAD HÄNDE DÄR:o:o:o MER!!!!!
Michelle säger:
Jag älskar det :) Men är Justin en varg? :S
Svar:
Handling
Maria :* säger:
O-M-F-B!! ÄLSKAR kapitlet! Fattar inte hur bra du är! Sjukt bra kapitel! Det är lite förvirrande men rkt spännande. ÅHHHHHH MEEEEEERR! Fortsätt så! <3
Maria :* säger:
O-M-F-B!! ÄLSKAR kapitlet! Fattar inte hur bra du är! Sjukt bra kapitel! Det är lite förvirrande men rkt spännande. ÅHHHHHH MEEEEEERR! Fortsätt så! <3
Ebba säger:
Spännande!!! Men om det är justin? Varför kollade hon in i kristall blåa ögonon när Justin har hasselbruna ögon?
Svar:
Handling
Vicky säger:
OMG SÅÅ BRA LÄNGTAR SÅ IN I HELVETTE EFTER NÄSTA KAPITE!!
Anonym säger:
Fatta ingenting hahah
lisa säger:
lite förvirande men skit bra vill bara läsa mer :) du skriver så sjukt bra. btw vad heter hon som spelar holly i verkligheten :)
Svar:
Handling
Mina säger:
gud vad jag är förvirrad, haha! Men älskar novellen och min favorit färg är lime grön ;)
L säger:
Liiiite förvirrande men jätte spännande!
JustinsLittleLiars.blogg.se säger:
ÅH HERRE GUUUUUUUUUD!!!!!!!! NÄR KOMMER NÄSTA?:O<3333333333
Jag har följt alla dina noveller och jag bara ÄÄÄÄÄÄÄLLLLSSSSKKKKAAAARRRRRRRRRRR dom!!!!!<3
Du e helt jävla mega grymt bääääst på att skriva alltså!!! Man dör ju! Ahh maj gad!!!!!
Längtar tills nästa kapittel!
Puss å hej från mig;*
Svar:
Handling
Johanna säger:
Ps, du borde bli författare;*
Svar:
Handling
Trackback
