Jag letade med handen under sätet efter en pistol som jag tillslut nappade åt mig. Min blick var fortfarande på vägen medans jag laddade den med ammunition och tryckte ner den innanför mina shorts. Jag tryckte foten hårdare mot gasen och kramade ratten hårt med mina händer. Detta var rent spontant. Och jag hade inte planerat något alls. Utan höll bara vad jag sagt till honom innan. Han hade helt klart gått för långt. Och han skulle inte få komma undan med det. Jag svängde in mot stranden och parkerade på den tomma parkeringen. Innan jag steg ur bilen drog jag på mig ett par svarta skinnhandskar. Fingrarna var bara medans tyget gick till handleden. Speciella skjuthandskar. Jag gick med snabba och bestämda steg mot det stora vita huset. På deras uppfart fanns det inga bilar parkerade. Alltså verkade inte hans föräldrar vara hemma. Perfekt. Jag knöt min näve och knackade på den vita dörren. Snabba steg kunde höras komma mot mig. Lås låstes upp och sedan flög dörren upp. Spela oskyldig till att börja med, Noel. Tänkte jag för mig själv. Han tittade irriterat på mig.

''Min bil fick slut på bensin. Skulle jag kunna... Få låna telefonen?'' Undrade jag och försökte se sorgsen ut. Han suckade högt och backade undan från dörr öppningen så jag kunde stiga in. Vilket jag gladligen gjorde. Han stängde dörren med en hård smäll och steg snabbt förbi mig och gick ut till deras kök. Jag följde med medans jag tittade mig omkring. På festen var det svårt att se hur huset såg ut. Eftersom det var fullt med folk och olika färger på lampor som lös då. Huset var inrätt i en elegant stil. Nu var jag helt säker på att hans föräldrar vara rika.

''Så... Vad gjorde du i efterbiddags?'' Undrade jag och slog mig ner på en av dem kritvita stolarna.

''Vad gör du igentligen här, Noel.'' Sa han med sammanbitna tänder och spände blicken i mig. 

''Jag tror du vet det, Sean.'' Sa jag allvarligt. Han skrattade hest till och tog hotfulla steg mot mig.

''Försök inte spel tuff. Du har ingen aning om vem jag är.'' Viskade han nära mitt ansikte.

''Sean, föredetta boxare. Nu mer känd för misshandlare och kriminell. Jo, jag vet mycket väl dem du är.'' Fnös jag. Det där med kriminell. Det 'skojade' jag om. För att reta upp honom. Men resten vara bara så, honom.

''Om du inte håller käften kommer du ångra att du kom hit.'' Röt han. Jag skrattade kaxigt till och korsade mina armar.

''Sean. Jag är en sådan person som håller det jag säger. Jag bryter inga löften. Och jag är inte bara en vanlig tjej som tror hon är något. För jag vet att jag är mer en så. Underskatta inte mig, Sean.'' Varnade jag honom allvarligt. 

''Så du är här för Cece.'' Ett brett sliskigt flin spred sig på hans läppar. ''Du vet... Jag var hos henne innan. Hon såg väldigt rädd ut. Och kunde inte alls säga emot. Då såg jag chansen att utnyttja henne...''  Jag kände hur ilskan bubblade inom mig. 

''Jag varnar dig. Sluta.'' Sa jag i en lugn ton och spände blicken i honom. Ett hest skratt lämnade hans strupe.

''Kvällen då du stack från festen. Jag säger bara... Stackars Cece...'' Flinade han. Fan. Nu räcker det. Han har fått varningar. Flera gånger. Men valde att inte lyssna på mig. Jag ställde mig sakta upp och kollade argt på honom.

''Säg inte att jag varnade dig.'' Sa jag med en arg ton och slog till honom i ansiktet. han köt till och satte händer för ansiktet.

''Vad fan!'' Skrek han. ''När du gör illa min kompis. Får du med mig att göra.'' Jag gick runt honom där han stod och lät honom hämta andan. Han sträckte på ryggen och vände sig om mot mig. Han höjde snabbt sin näve och skulle boxa till mig då jag snabbt tog tag om hans näve med min högra hand.

''Jag skulle inte göra så om jag var du...'' Sa jag kaxigt och vred om hans handled. Han skrek till av smärta och la sig ner på golvet. Jag släppte taget om hans hand då den höll på att vridas ur led.

''Vem fan är du!?'' Tjöt han med en rynka i pannan.

''Din mardröm.'' Sa jag med ett snett flin och sparkade honom hårt i magen.

 

''Hej, Cece.'' Sa jag muntert.

''Hej...'' Sa hon tyst.

''Jag har fixat det. Ta det lugnt.'' Sa jag med ett flin.

''Sean? Vad gjorde du? Hur fick du honom att sluta?'' Frågade hon nyfiket.

''Jag tog ett... snack med honom.'' Ett smärtsamt snack.

''Men vad kommer han säga i skolan imorgon då? Han kommer titta på mig konstigt. Han kommer säkert undra var-''

''Jag tror inte han kommer till skolan på ett tag. Jag tog hand om det okej. Va inte orolig.'' 

''Tack, Noel. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan dig!'' Sa hon tacksamt. Ett leende spred sig på mina läppar.

''Jag måste lägga på nu. Vi ses.'' Sa jag och la på. Jag drog av mig handskarna och slängde dem på sätet bredvid mig. Innan jag gått därifrån hade han svimmat. Han hade blivit sparkad några gånger och slagen flertals av gånger. Men jag höll bara mitt ord. Not my problem att han inte lyssnade på mig. Jag hade ingen lust att åka hem. Jag hade inte ork att träffa pappa även fast vi inte längre bråkar. Jag bara orkade inte. Så jag började köra mot Justin istället. Jag bara fruktar den dagen då hans könslor kommer slockna för mig. Då han kommer hata mig. Då han fått reda på att jag är deras fiende. Jag suckade högt och tittade sorgset på vägen. Innan jag svängde in på hans uppfart tog jag snabbt bort pistolen från mina shorts och satte tillbaks den under stätet. Jag steg ur bilen och började gå mot yttedörren. Jag kunde höra röster från baksidan. Jag struntade i att gå via yttedörren utan började gå mot deras baksida där dem hade en altan. Jag skulle precis gå runt hörnet då jag hörde dem prata om något...

''Justin. Det är någon som spionerar på oss.'' Sa Stefan. Jag kunde höra honom sucka.

''Nej, det är ingen som spionerar på oss. Vem skulle det i så fall vara?'' Sa Justin.

''Justin, lyssna på oss. Det finns någon som spionerar på oss och informerar en kille i namn Rick.'' Mitt hjärta stannade för en sekund. Mina ögon smalnade och paniken steg. 

''Då är det ingen spion. Det är en agent.'' Sa Justin i en lugn ton. ''Kolla upp den där Rick killen.'' Bad Justin. Jag tog ett djupt andetag och steg fram.

''Hej! Stör jag?'' Undrade jag och började gå mot dem. Damon harklade sig och tryckte fram ett leende.

                

''Nej, sjävklart inte babe.'' Sa Justin med ett leende. Jag log mjukt och förskte se så oberörd som möjligt. Jag gick fram till honom och satte mig jämte honom i den svarta fina ute soffan.

''Hur är det med Cece då? Bårkar dem fortfarande?'' Undrade Justin.

''Dem löste det.'' Log jag. Det blev plötsligt tyst. Killarna tittade ner i golvet och pillade med sina mobiler. Jag störde dem. Det märktes. Justin la sin arm om mig och vände blicken mot mig. Jag kollade in i hans hazzel bruna ögon och log mjukt. Han böjde sig fram och kysste mina läppar mjukt. Min mobil började surra till i min ficka vilket fick våran kyss att avbrytas. Jag drog snabbt den ur fickan och kollade på skärmen. Rick. Jag tryckte snabbt ner mobilen i knät. Nu när dem vet att Rick är en agent. Får dem absolut inte se att han ringde mig.

''Sorry... Jag måste ta det.'' Sa jag ursäktande och pussade honom på kinden innan jag gick därifrån. En bit bort från altanen och svarade snabbt.

''Jag höll på bli avslöjad!'' Viskade jag upprört.

''Du ska göra ditt sista uppdrag ikväll.'' Sa han allvarligt och brydde sig inte om vad jag nyligen sakt.

''Uppdraget tack.'' Bad jag. Han suckade till.

''Du ska döda Justin.''