Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

Chapter 38. last year of pure happiness... Or not

         
 
''Ja du. När kommer han hem? Jag vet faktiskt...-'' Jag tystnade för en stund och tittade med stora ögon på skärmen. Nej! Nej nej nej! Det får inte vara sant! Jag kan inte tro mina ögon.
''Lola? vad är det...-'' Sa Aria men jag avbröt henne genom att peka på skärmen.
''Oh herre...'' Sa Emily och kramade min hand hårt. Alla fyra stirrade på skärmen med rädlsa avspeglandes. Jag rullade ner en bit och vi alla drog för andan. 
''..... Fri?'' Sa jag och svalde hårt. 
 
Allting stannade för någon minut. Fri? Är hon fri?
''Vänta... Va?'' Sa Aria förvirrat och kollade på oss.
''Hon var ju nyligen på psykhem. Och nu är hon fri?'' Sa hon lika förvirrat.
''Selena Gomez 20 år som nu varit på psykhem i några månader har tillfrisknat och befriats. Vi har det ännu inte klart för oss varför hon behövt vård. Men en sak är klar. Hon står stabilt på båda benen och är redo att bege sig till Canada för att ha en gratis konsert som ursäkt till allt som hänt. Hennes fans som hon namngett Selenator har varit väldigt oroliga och har anklagat Selenas ex Justin Bieber 18 år att det var hans fel. Stämmer det? Var det kanske pågrund av deras bråk och uppbrott som det gick så här snett för Selena? TMZ.'' Läste jag högt. Nog med att hon var fri. Hon ska komma till Canada också!
''Den jäveln ska fan heller inte gå fri!'' Tjöt Emily och slog ut med armarna. Jag suckade och skakade besviket på huvudet.
''Jag antar att ingen vet vad hon gjort mot mig... Och Justin. Annars skulle hon suttit kvar på psykhemmet.'' Sa jag och stängde ner skärmen med en smäll. Jag var mer arg än rädd. 
''Låt inte henne förstöra vårat sista skol år som ska vara perfekt!'' Sa Spenc och kramade min hand. Jag log varmt och nickade.
''Nej. Den bitchen ska inte trycka ner oss. Right?'' Sa Aria och kramade mig.
.
Väckar klockan ringde för tredje gången. Jag stängde av alarmet med en smäll och kollade på klockan. 08:05. Mina ögon blev stora och snabbt flög jag ur sängen för att sedan springa in till wicen och slänga något plagg på mig. En rosa magtröja och svarta shorts fick det bli. Jag sminkade mig snabbt och fixade håret med hjälp av en locktong och sedan rusade jag ner till köket med mobilen i handen. Jag var så ovan att vara här. Lägenheten var stor. Riktigt stor. En fyra tror jag det var. Med balkong och allt. Min lägenhet var i två våningar. Så mitt rum var på övervåningen - där jag även hade en privat toalett. Perfekt! - där det även fanns ett vardagsrum mittemot mitt rum. En trappa ner som ledde till det stora köket och ännu ett vardagsrum - toalett i hallen - med en stor tv. Självklart var det redan möblerat och allt när jag fick den. Väggarna var kritvita och möblerna i passande färger. Jag tyckte det nästan var lite för snällt av dem.
       
Jag skulle nöjt mig med en vanlig lägenhet. En där jag hade ett rum och kök. Mer än så behöver jag inte. Men detta var ändå... Wow. Jag tog ett äpple i handen och tog några tuggor innan jag slängde den halväten i papperskorgen. Jag öppnade kylen som var proppfull med mat. Seriöst? Hur underbar får man vara? Jag stängde den med ett flin och sprang ut mot hallen där jag drog på mig min militär jacka och mina svarta converse. Jag packade ner allt jag behövde i mina svarta skin väska och tog nycklarna i handen innan jag steg ur lägenheten och låste efter mig innan jag begav mig till min röda cab. Jag startade motorn och fällde ner taket medans jag körde ut från den stora tomten där mer än bara min bil stog parkerade. Det som var så bra var att min lägenhet låg nära där tjejerna - Aria, Spencer o Emily - bor. Så att hämta upp dom tog inte alls långt tid.
''Första dagen i skolan.'' Sa Aria som satt jämte mig ivrigt. 
''Vi får väl hoppas på att det blir en bra dag då!'' Sa Emily glatt.
''Jupp!'' Sa både jag och Spencer med ett smile. Solen sken starkt och himmlen var alldeles klar blå. Inga som helst moln syntes till. Jag svängde in på skolans parkering och drog ut bilnyckeln med ett ryck. Vi alla tittade med väntansfulla ögon på skolgården som var full av elever.
''Nu gäller det...'' Sa jag och steg ur bilen och började gå med tjejerna vid sidorna om mig. Folk stirrade på oss och viskade. Men jag var för spänd för att bry mig. Om Justin bara skulle varit här. Det skulle varit så mycket bättre. Allt skulle varit så mycket roligare och spännande. Jag vet heller inte när han kommer hem. Jag hoppas såklart på snart. Vi hade våra gammla skåp som fortfarande hade gammla bilder uppsatta på skåpdören. Det fanns en bild på mig och Justin. Den bilden var tagen då vi ganska nyligen hade träffats. Och så fanns det en annan bild där jag och Justin kysstes. Ungefär ett halvår efteråt. Jag strök bilden med min tumme och tittade på Justin med ett leende. En bit bort kunde jag höra ett klickande ljud komma närmre och närmre. Tillslut var det så nära att jag såg vem det var. Jag har nog med problem i mitt liv. Jag vill inte ha ännu ett.
''Lola. Vart är Justin?'' Frågade Alison med en pipig röst. Hennes två -vad dem nu är? - bekänter av något slag stog på var sin sida av henne.
''Inte här. Det ser du väl?'' Sa jag och himmlade med ögonen.
''Men eftersom du är hans såkallade tjej så antog jag att du visste vart han var... Inte sant?'' Sa hon och log kaxigt.
''Varför ska du bry dig om vart han är?'' Sa jag och smällde igen mitt skåp. Aria, Emily och Spencer stog och stirrade på oss där vi stog med mördande blickar.
''Och varför ska du bry dig? DU har inte med detta att göra!'' Försökte hon kontra. 
''Ursäkta men du sa - och jag är -, hans tjej. Jag har mycket med detta att göra.'' Fnös jag.
''Vad är problemet!?'' Tjöt hon.
''Jo, du är. Och jag har nog av problem. Så gå... Om du inte har något annat att tilläga.'' Sa jag och maserade min tinning. Hon öppnade munnen i ett försök att säga emot. Men stängde munnen igen utan någon framgång.
''Hejdå... Alison.'' Log jag - falskt - och vinkade bort henne. När hon gick iväg med hennes höga klickande klackar skor kunde jag pusta ut och luta mig mot skåpet.
''Snacka om dissad!'' Skrattade Aria. Jag log nöjt och nickade belåtet på huvudet. Jag sneglade på klockan som visade 08:25. Min lektion började om fem minuter.
''Ehm... Jag måste gå. Min lektion börjar snart!'' Sa jag och log mot dem innan jag gick med snabba steg mot lektionen. Precis utanför klassrummet plingade min mobil till.
                                  
På skärmen stog det: ''Jag slår vad om att du kommer ihåg mig!'' Från okänd. Jag svalde hårt och tittade mig okring. Oja. Jag kommer fan ihåg henne.
__________________________________________________________________________________________________________
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer



- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback