Hon hade nästan somnat. Men att låta henne sova var inget val jag ville ta, det innebar att hon inte skulle få någon sömn alls inatt. 

''Summer, byt om så åker vi till mig.'' Harklade jag mig och gled undan hennes slöa kropp som låg lutad mot mig. Hon stönade trött till innan hon vände på sig och la sig bekvämare.

''Kom igen'' Drog jag det tjocka dun täcket från hennes kropp med ett ryck. 

''Vad gör du?'' Mumlade hon med fortfarande stängda ögon.

''Upp med dig'' Jag drog i hennes armar så hon slutligen satt upp. Inte förrns då slog hon upp sina tunga ögon lock och tittade surt på mig.

''Byt om, vi drar till mig.'' Sa jag nu mer bestämt och slog mig ner på en av köks stolarna som jag gått fram till.

''Nej, jag orkar inte'' Skakade hon på huvudet och korsade armarna framför hennes bröst. Jag suckade irriterat och gick med raska steg in i hennes stora wic. Den var full med kläder. Tröjor, byxor, linnen, exakt allt. Jag bläddrade bland dem olika tröjorna som hängde på rad i galjor och drog slutligen fram ett vitt, lite genom skilningt linne och ett par slitna shorts innan jag raskade vidare mot Summer, som nu låg ner igen med stängda ögon. Hon hade blivit sårad, hjärter krossad och gråtit. Det kunde jag tåla, trösta henne, vara mjuk och vänlig. Men när det kom till att hon inte lyssnade utan bara gjorde tvärtemot. Då var mitt tålamod slut.

''Summer!'' Sa jag med en hög allvarlig röst. Hon ryckte till och ögonen slogs snabbt upp. Jag slängde kläderna bredvid henne och tittade menande på henne.

''Inte den...'' Stönade hon och höll linnet framför sig. 

''Bara klä på dig, jag väntar i bilen.'' Suckade jag och började gå mot hallen i en lugn takt. Drog på mig skorna och vidare ut mot bilen jag satte mig i väntan på att hon skulle klä på sig. Klockan tickade... 4 minuter gick, 6...8... När mitt tålamod var på väg att ta slut igen slogs dörren upp och ut steg Summer i kläderna jag valt åt henne. Hennes hår var utsläppt och hängde fritt över hennes ena axel. Hon vägrade titta på mig utan gick hela vägen fram till bilen med blicken ner slagen i marken. Väl inne började jag köra från uppfarten och vidare hem mot mig. Det var alldeles tyst. En ganska obekväm tystnad. Varken hon eller jag ville säga något. Inte ett knyst. Jag sneglade på henne som hade sin blick riktade ut mot fönstret med korsade armar. Det ända som nu hördes var radion jag satte igång för att liva upp stämningen. Inte gjorde det saken bättre. Nästan tvärt om. Jag hade ett hårt grepp om ratten och hoppades bara att vi snart skulle vara hemma. Men efter en stund kände jag hur skuldkänslor bubblade upp inom mig. Hur jag kände mig som en idiot nu. Jag visste mycket väl att hon mådde dåligt, men ändå behandlade jag henne på de sättet jag gjorde. Jag skakade besviket på huvudet när jag parkerat bilen på uppfarten. Summer hoppade lättat ur bilen och var på väg mot dörren, men hann inte längre då jag hunnit stoppa henne. Tagit ett hårt grepp om hennes handled och dragit in henne i min famn med en halv snurr. Nu krockade våra tunga andetag och våra blickar var som fast i varandras. Hennes ena hand låg på mitt bröst medans den andra hade jag i min hand. Hjärtat dunkade hårt i bröstkorgen. Det kändes nästan som om den skulle hoppa ur när som helst. Efter en stund i tystand tog mig samman och slingrade försiktigt mina armar runt hennes midja.

''Är du okej?'' Fick jag slutligen ur mig. Och de jag sa, det var inget jag bara sa, för att värka som om jag bryr mig. För jag bryr mig. Det gör jag. Alldeles för mycket. Hennes blick sjönk ner mot hennes fötter. Vad fan tänker du med Justin? Det var en jävligt dum fråga, klart hon inte är okej. Hon har nyss fått se sin - fucking - pojkvän hångla med en tjej framför ögonen på henne. Jag skakade suckandes på huvudet.

                   

''Han var en idiot.'' Sa jag innan jag drog in henne i en omsorgsfull kram. Jag kunde höra hur hon snyftade smått innan hon nickade. Plötsligt kom jag tillbaks till den verkliga världen, bort från all dag drömande, då vi stod utanför huset och bara höll om varandra. Jag greppade tag om hennes hand igen efter jag lutat mig ifrån henne och ledde henne upp mot dörren vi sedan steg in genom. Ingen utan oss sa något när vi stigit in, vidare mot killarna i vardagsrummet.

''vart har du varit?'' Undrade Damon.

''Hos Summer.'' Ryckte jag på axlarna och hoppades innerligt att hon inte skulle ifråga sätta att Damon inte visste om det då jag egentligen skulle bjuda med dem... Men struntade i det, med flit. Killarnas blickar drogs åt Summer som hade slagit ner sin deppiga blick i golvet. Hon pillade med sina fingrar i en osäker gest. Jag ville inte att killarna ska fråga vad som hänt, hon skule säkert bryta ihop. Vilket jag inte vill, eller tillåter. Så istället för att ägna tiden med dem kramade jag mjukt om hennes hand jag ännu inte släppt och började gå mot trappan. Som tur var ifråga satte dem inte det och lät sina blickar glida tillbaks till teven så fort vi försvunnit ur deras syn. Vi fortsatte vidare mot mitt rum där vi gled in och slog oss ner på sängen, i tystnad. Jag visste varken vad jag skulle säga, eller göra. Hennes blick var fortfarande ner slagen. Jag orkade inte se henne ledsen. Det var det värsta jag visste. Hon la sig ner, sakta, med blicken så långt bort från mig. Hon gjorde allt för att undvika att möta min blick, då hon visste att jag genast skulle kunna läsa henne som en öppen bok. Veta hur hon mår, känner sig, i princip allt. Jag la mig ner på sidan med armbågen som stöd, jämte henne med huvudet lutat mot handflatan innan jag granskade hennes perfekta drag i ansiktet. Jag var desperat efter att få möta hennes blick. Tillslut fick jag som jag ville då hennes ögon hade mött mina. Mina fingrar började dra sig fjäder lätt i cirkel rörelser i hennes ansikte. Hennes ögon stängdes av njutning och andades tungt ut, som hon andades in. När hon öppnade dem igen hade jag hunnit byta ställning så jag lutade mig över henne, med våra nästippar nästan snuddandes mot varandra. Hennes blick for ner mot mina läppar. Kände hon kanske samma för mig? Samma starka känslor, samma iver över få vara med mig, hela tiden. Eller inte... Hon hade en pojkvän, som hon älskade. Hon sa det till mig, face to face. Varför skulle hon ljuga? Men nu tvivlade jag inte en sekund på att hon, för en sekund, kände något för mig då hon lutade sig fram för att kyssa mig...

''Justin.'' For dörren upp med en smäll. Båda ryckte till och jag slängde mig till andra sidan av sängen. Fucking idiot, förstörde mitt - troligen - enda tillfälle.

''Vad!?'' Tjöt jag en aning upprört med blicken spänd i Damon. Han tittade andfått på mig innan han gav mig en blick, som tydde på att något hänt, något mycket allvarligt. 

''Jag kommer snart.'' Sa jag stelt utan att ge henne en sista blick innan jag försvann ut ur rummet...