Han harklade sig i andra änden och plötsligt var det alldeles tyst. Skärp dig, Summer.

''Vad vill du?'' Sa jag och lät min normala, oberörda röst tala.

''Vi måste prata.''

''Om vad?''

''Inte via telefon.''

''Nehe...''

''Vi hämtar upp dig.'' Jag suckade högt och sneglade mot Brook som log mot mig.

''Inte nu, jag har besök.''

''Nu eller aldrig, Summer.'' Sa han med en irriterad ton. Jag kunde inte berätta för Brook om att killen hon mötte igår nyligen ringt mig och ville träffa mig. Hur ska jag förklara att jag måste gå?

''Fine! Hämta mig om 15 minuter.'' Morrade jag irriterat och la snabbt på.

''Vem var det?'' Var hon snabb med att fråga. Längtan efter Justin var för länge sedan borta. Glöden vi haft har slocknat och kommer nog aldrig tändas. Jag har Jay. Justin har... Brook. Om han ens bryr sig om henne.

''Brook... Ehm... Jag måste iväg.'' Sa jag och väntade på hennes reaktion.

''Måste du?'' Jag tittade bekymrat ner i golvet och suckade.

''Ja. Men det tar nog inte så långt tid.'' Log jag och skyndade mig in mot min WIC. Jag tittade ner på mina kläder och sedan upp mot tröjorna som hängde i en metall stång. Snabbt drog jag av mig den stickade tröjan och drog på mig en slags septs tröja. Halva min mage syntes. Men jag brydde mig inte. Fort som tusan sprang jag vidare in i badrummet där jag fixade till mitt hår, satte på lite puder och flera lager med lipsyl på mina läppar. Jag la huvudet på snedden och tittade fundersamt på mig själv innan jag nöjt gick mot hallen.

''Du kan stanna här tills jag kommer tillbaks, om du vill?'' Sa jag medans jag började krongla på mig mina låga Converse skor.

''Varför fixa du till dig? Du ska väll inte träffa någon annan!?'' Hon tittade misstänksamt på mig. 

''Nej! Varför skulle jag?'' Fan. Jag hade själv inte tänkt på det. Hur jag piffade upp mig, för Justin!?

''Struntsamma.'' Log hon och slängde sig i den vita stora soffan. Jag log nervöst mot henne innan jag steg ur huset med telefonen i handen. Dem hade ännu inte kommit. Så jag satte mig ner på den nedersta trappan strax utanför dörren. Det hade slutat regnat för en stund sedan och nu sken ennbart den starka solen. På den smala vägen kom en svart bil körandes och stannade framför huset. Jag tittade upp mot bilen och svalde hårt innan jag ställde mig upp och började gå mot bilen. Jag greppade tag om dörrhandtaget och öppnade dörren med ett klickade ljud. I baksätet där jag skulle sitta satt även Justin oturligt nog. När jag hörde hans röst via telefonen så kändes det som om jag skulle spricka av glädje. Jag saknade honom... För stunden, tills hans irriterade ton hördes. Då var all längtan som bortblåst. 

''Ska du med eller?'' Sa han nonchalant. Jag himmlade irriterat med ögonen innan jag steg in i bilen och knäppte fast bil bältet. Damon som satt i förar sätet satte riktning mot vart vi nu skulle och sneglade via backspegeln på mig. Det var en obehaglig och pinsam stämning. Jag hade lust att be dem vända så jag kunde kliva av bilen för att gå hem igen. Men valde att vara tyst istället då alla värkade på dåligt humör.

''Vad är det som är så viktigt då?'' Jag korsade amrarna ovanför bröstet och tittade allvarligt på Justin. Han ignorerade mig helt och låtsades som ingenting. Idiot.

''Om det inte är så akut att berätta - som det inte verkar vara - så kan ni stanna bilen. Jag sitter inte här inne och slösar tid på er i onödan när jag har andra saker att göra.'' Morrade jag irriterat. Han suckade högt och vände sakta sin irriterade blick mot mig.

''Inte här och inte nu. Ha tålamod, Summer.'' Sa han med sammabitna tänder. Det kändes som om han kollade rakt igenom mig. Nu kände jag mig... Naken på något sätt. Lurad. Jag hade - uatn att ens tänka på det - bytt om och fixat mig för honom. Helt i onödan. Jag vände suckandes min blick ut mot fönstret. Barn sprang runt och lekte medans föräldrarna sprang efter dem och säkert sa till dem att inte leka på gatan... Som vanligt. Vart vi skulle hade jag ingen blekaste aning om. Men jag ville hem. Ingen utav killarna värkade på något sätt glad över att se mig. Visserligen så var det endast Justin, Damon och Stefan i bilen. Dem allvarligaste. Om jag visste att stämningen i bilen skulle vara såhär, skulle jag tackat nej och mer än gärna stannat kvar hemma. Nog om det, vi kan inte vända nu. Damon roterade på ratten några få gånger och svängde in mot ett vitt hus som såg på ett ungefär ut som mitt. Bara de mycket längre bort från mitt hus. Jag fattar inte att jag inte mött dem när vi alla befinner oss på samma avlånga ö. Så svårt kunde det väll inte vara? Men jo, tydligen. När killarna hade stigit ur började jag göra detsamma fast mycket långsammare. Dem väntade inte på mig en sekund utan steg bara in i huset och lät dörren vara öppen för mig. Jag tittade besviket på Justin som fullt nonchalant steg in som dem andra utan att ens bry mig om jag kanske blev kidnappad framför deras hus. Även han har förändrats. Jag stängde dörren efter mig och började gå in mot köket där alla befann sig. På dem två bar stolarna kunde jag skymmta Zack och Tyler sitta som nu fått syn på mig och log brett. Tänk att bara de kan få mig på bättre humör. För att vara med i ett gäng så är dem väldigt prat glada och har inga problem att visa se glad till skilnad mot dem andra som är kalla som is. Jag gick med ett leende fram till dem och utan att ens vara beredd på det slingrade Zack sina armar runt min lilla kropp och gav mig en varm kram.

''Fattar du hur mycket vi saknat dig?'' Sa han och lutade sig ifrån mig. 

''Mm, jag har märkt det.'' Sa jag och tittade menande på Justin som gav mig en iskall blick tillbaks. Sedan vände jag återigen min blick upp mot Zack och gav honom ett mjukt leende.

Mer än 2000 ord!! :O Dramatiskt, hu? ;)♥ Kommentera nu vad ni tyckte om kapitlet!♥ Love you guys!♥