Inlägget är skrivet under kategorin ✓ Forever and Always © BIEBSTOORY.BLOGG.SE

Chapter 9. You said what..?

                                                    
Min mobil började plinga till och vibrera så jag tryckte ner handen i fickan och drog smidigt upp mobilen. Jag låste upp mobilen och kollade vem jag fick medelandet ifrån. Okänt. Konstigt? Jag klickade fram medelenadet och läste den svarta lilla texten: ''Låt Justin vara ifred. Jag varnar dig!''. Jag fick en orolig kännsla i magen och tittade mig runt för att se om någon udda person stod där och smsade mig.
''vad är det?'' frågade Justin oroligt.
''öhm... nej! inget'' sa jag och tvingade fram ett leende. Han nickade bekymrat. Han var inte helt övertygad över mitt svar men lät det passera. Inte en channs att jag berättar det för Justin. Han kommer dra in polisen och nog med all pappzz som springer efter oss hela tiden. Det är bara en tids fråga innan han får reda på det. Förr eller senare kommer han få veta att jag blivit hotad. Hotad av en helt okänd person. Och detta smset från ''okänd'' var inte det första. Jag känner på mig att det inte är det sista heller.....
 
 
Mitt hjärta dunkade kanske i 150! Jag kände hur en obekväm kännsla kröp sig upp för ryggraden. Tiden hade stannat för en sekund då jag var tvungen att försöka lugna ner mig. Personen kanske bara skickat fel... Eller?
''Lola. Är du säker på att du är okej?'' frågade han ännu en gång. Jag ville så gärna berätta men... Hon eller han hade för ett tag sen hotat mig att inte berätta. För ungefär en månad sen. Hotat mig till döds. Och jag vill inte dö. Inte nu. Igentligen aldrig. Jag funderade en stund om jag kanske skulle berätta för honom. Men kom sen på att jag kanske sätter honom i fara.
''Justin, jag mår bra! okej?'' sa jag så övertygande jag bara kunde och log falskt. Han tittade på mig en lång stund med en misstänksam blick men gav sedan upp och nickade som svar.
 
JUSTINS PERSPEKTIV:
Lola fick för en stund sen ett sms. Och det värkade inte vara ett vanligt sms för hon stelnade till och blev alldeles blek i ansiktet. Jag frågade henne om hon var okej och hon svarade att hon var det. Men jag vet att det är något. Hon låtsades sedan som ingenting. Men jag 'vet' att någonting är fel. Vi gick nu på runt på stan. Idag hade jag inte med mig vakter. Eller jag vet att dem är här någon stanns och övervakar mig men jag försöker att ignorera dem. Min önskan är att få vara en vanlig tonårs kille ibland. Det är inte bara att sjunga och ha kul när man är känd. Man har sådan stor press. Alla förväntar sig att man ska vara perfekt och inte göra något fel men dem glömmer att jag också är männsklig och kan göra fel. Jag kom och tänka på Selena. Hon och jag gjorde för ett tag sen slut. Kanske 3-4 månader sen. Men jag har helt klart kommit över henne. Hon och jag stod varandra nära när det en dag tog slut. Hennes kärlek för mig försvann och hon ville göra slut. Efter att jag flyttat tillbaka till Cananda så hade hon velat få tillbaka våran vännskap och kanske försöka igen. Att bli ihop. Men då påminde jag henne om att det var hon som ville göra slut. Så jag har inte hört av henne eller sätt henne sen tre månader tillbaka. Det gör ont ibland att tänka på saker vi gjort och upplevt tillsammans. Jag vill inte riktigt minnas dem roliga sakerna vi gjort för det smärtar innombords. Fast jag är glad att jag träffade Lola. Hon är min bästis och som en syster för mig. Vi tillbringar all tid vi kan tillsammans. Hon gör mig glad och har fått mig att helt och hållet glömma Selena. En vän som henne behöver alla.
 
LOLAS PERSPEKTIV:
Justin värkade vara borta i drömmarnas land. Jag har försökt att prata med honom då han inte svarat utan bara kollat ut i tomma intet och smilade då och då. Vi gick runt på stan där det var proppfullt med folk. Vi trängde oss förbi all folkmassa och kom ut till en affär. En utav mina favorit affärer... Forever 21.
''Justin! kom vi går in där!'' sa jag och drog in honom utan ett svar. Han vaknade ur allt drömmande och kollade sig omkring när han väl fick syn på mig log han och gick mot mig som stod och bläddrade bland massor av snygga tröjor. Tröjor i massor av olika storlekar och färger.
Efter ett tag av letande hittade jag en stickad tröja med nitar, ett par trasiga shorts med nitar och ett par svarta boots som också har nitar. Ja, jag älskar nitar! Jag gick fram till kassan med Justin hack i häl och betalade det sedan. Det blev mer än 1000 kronor. Men jag var ganska rik. -inte riktigt lika rik som Justin- Men i alla fall tillräckligt mycket med pengar för att inte bry mig om hur mycket det kostade.
''snyggt plagg!'' sa han och blinkade med ena ögat. Jag log som svar. Vi gick sakta mot dörrarna som ledde ut till all folkmassa ute på gatorna. När vi öppnade glas dörrarna kom passor av reporter och pappzz från ingenstanns. Dem ställde massor av frågar och deras blixtrar smällde.
''Justin! titta hit!''
''Är du och Lola ihop?''
''Är det sant att hon är gravid?''
''Vad tror du Selena säger?'' Vi blev attackerade med ännu fler frågar. Jag satte handen för ansiktet för att inte bli bländad av alla blixtrar och för att inte visa mitt ansikte. Visst, dem vet att det är jag men jag vill inte hamna på varrenda tidning i hela Canada om inte i hela världen. Justin tog tag i min hand sick-sackade ut oss bland alla pappzz och reporter. Vi joggade -om inte sprang- till den svarta Range Roverna som var parkerad en bit bort från Forever 21. När vi väl var framme vid bilen så hoppade vi snabbt in och startade motorn för att köra iväg så snabbt som möjligt. Pappzzen stod tryckta mot bilen för att få ännu fler foton på oss. Han satte igång bilen och gasade allt han kunde och körde snabbt iväg från dem. Dem sprang en bit efter oss när dem sedan kommit på att dem inte skulle komma ikapp oss och gav upp. Jag pustade lättat ut och kunde sedan slappna av. För en stund hade jag helt glömmt bort smset jag fått för kanske en timme sedan. Jag hade beslutat mig att det var någon som skickat fel. Och det hoppades jag också. Innan medans Justin var helt väck -då han dagdrömmde- passade jag på att blocka den anonyma personen som smsade mig. Det lättade på trycket ännu mer, vilket var skönt.
''Förlåt för det...'' sa han och jag antog att han tydde på all pappzz.
''Det är lungt... Jag börjar nästan bli van'' sa jag med en lätt axelryckning och log. Att ha umgåtts med självaste Justin Bieber i nu över två månader blir man van vid sådan här kändis-grejer.
''Ska vi hem till mig? och kanske titta på någon film?'' frågade han utan att släppa blicken från vägen
''gärna!' sa jag glatt. Han tittade på mig med ett stort leende och vände sedan blicken fram mot vägen igen. Jag lutade armbågen mot fönsterkanten och lutade sedan huvudet mot handflatan. Jag och Zane har gjort slut. Han tror det är pågrund av att jag är ihop med Justin. Han har så fel. Kan han inte se att han är en idiot? Sen den dagen jag gjorde slut har han varit sur och nästintill hatat mig. Men jag har inte ork att bry mig om honom. Och mamma. Ja, hon har nästan accepterat att jag umgås med Justin. Eller hon har typ det. Eftersom att hon gillar Justin. Hon tycker att han är trevlig och bra för mig. Men hon har fått helt fel uppfatting, som nästan alla andra också fått. Vi är inte ihop. Utan bästa vänner. Justin har förendrat mitt liv. Bokstavligen. Hemma är det mycket bättre. Mamma har börjar bry sig mer. Hon har blivit gladare och kan prata med mig som en normal mamma brukar göra utan att få en alldeles stel konversation.
''Vi är framme'' sa han och drog ut bilnyckeln. Jag nickade och knäppte upp bältet. 
 
Vi har bytt om till myskläder och har fixat iordning popcorn och läsk för att sedan välja film. Jag har låtit några klädesplagg vara här oss Justin. Både vardagskläder och mys/pjamas kläder eftersom det blir många övernattningar hos honom. Vi brukar ju umgås offta och det slutar offtas med att vi sedan sover hos Justin.
''så... vilken film ska vi kolla på?'' frågade han och la upp en hel hög med massor av filmer av alla slag. Romantiska, komedier, Skräckfilmer och en massa andra. Just nu i detta tillfället visste jag inte riktigt vad jag ville titta på. Så jag blundade och la handen på en utav filmerna.
''denna!'' sa jag och räckte fram Mirrors 2. 
 När jag väl kollade på namnet och på bilden så såg jag att det var en skräckfilm. Jag är en person som lätt blir skrämd.
''är du säker?'' frågade Justin. Jag kollade på bilden en lång stund. Vågar jag? Frågade jag mig själv.
''ehm... nej. vi tar den här!'' sa jag och tog fram en film som hette: A Thousand Words. Det var en komedi.
''är du feg eller?'' sa han och puttade mig lätt på axeln.
''Är jag inte alls! jag bara... inte kände för en skräck film, okej?'' ljög jag även fast jag visste att han vet att jag inte är så mycket för skräckfilmer. Ett annat ord för det är feg.
''okej, visst!'' sa han med ett flin. Jag vimlade med ögonen med ett leende och tog sedan ut skivan för att setta in den i CD spelaren. Jag satte i skivan och gick sedan mot soffan och satte mig bekvämt under det mysiga täcket jämte Justin. Filmen startade och den värkade bra... En sålänge! Jag tog en näve popcorn och tryckte in ett par  i munnen och drack lite av colan.
 
Efter text rullade och vi satt med tårar i ögonen pågrund av att vi skrattar så mycket. Filmen var riktigt rolig. En film jag kan rekomendera. jag sneglade på klockan jag hade runt handleden. 22:35 exakt. Jag gäspade och sträckte på mig.
''Kan vi inte sova nu?'' frågade jag efter en lång gäspning. ''Jag är riktigt trött'' förtsatte jag.
''*gäsp* mm... jag med'' sa han med tunga ögonlock. Vi plockade snabbt undan popcorn-skålen och glasen och ställde det ute i köket innan vi trött gick upp för trapporna och vidare in mot Justins rum. Jazzy och Jaxon hade lämnat Stratford för mindre än en månad sedan. Dem var bara på besök med deras pappa som även är Justins pappa. Så nu var det bara Justin och hans mamma här i huset. Och typ jag. Eftersom jag nästan tillbringar all min tid här hos honom även fast Justin kanske ibland är på intervju eller något annat liknande. Pattie har sakt att jag alltid är välkommen till här. Tacksamm var jag defenitivt. Jag slängde mig trött i hans stora dubbelsäng med blått överkasst. Jag kröp under täcket och la mig med ansiktet mot Justin som log brett.
''God natt.'' sa han trött.
''God natt.'' sa jag med en gäspning. Jag gav honom ett leende innan jag vände mig åt andra sidan och slöt mina ögon. Jag kände en varm arm runt min midja. Justin drog mig närmre honom och kramade mig mjukt. Just nu var jag för trött för att reagera eller argumentera så istället la jag min hand på hans hand som var på min mage och kramade den hårt innan jag hamnade i en djup dvala.
 
Jag öppnade ögonen sakta och blinkade ett par gånger för att vänja mina ögon från solen som sken in genom hans fönster. Jag vaknade inte för någon speciell anledning än att vara pigg. Jag kände att hans arm fortfarande var runt mig men lät den vara där. Jag kollade på klockan som var på den vita möblen jämte sängen. Klockan visade 10:45. Jag kom just att tänka på att mamma bad mig att komma hem klockan elva idag. Hon visste typ att jag skulle sova hos Justin även fast jag inte sakt det. Vi skulle göra något. Det kändes lite konstigt att säga att jag och mamma skulle göra något tillsammans. Eftersom vi aldirg bruka gör något. Men på något sätt kändes det bara skönt att vi kommit så nära varandra. Jag satte mig upp i sängen och vände mig mot Justin.
''Justin?'' viskade jag. Han reagerade inte.
''Justin!?'' ropade jag och skakade honom.
''va! ja?'' sa han nästintill panikslagen. Jag fick ett stort leende. Han såg så rolig ut när han var nyvaken. Hans hår stod åt alla håll.
''Jag måste gå nu. kom på att jag och mamma skulle hitta på något! men vi kanske kan ses senare idag om inte imorgon. okej?'' sa jag medans jag tog ut mina nya kläder från shoppingkassen.
''Okej. messa mig senare!'' sa han och satte sig upp i sängen.
''Jadå!'' sa jag och försvann ut mot toalleten och bytte snabbt om till dem nya kläderna och stoppade sedan i pjamasen i kassen.
''Hejdå!'' sa jag och kikade in i hans sovrum.
''Hejdå!'' sa han med ett snett leende och vinkade lätt. Jag smög ner för trappan för att inte väcka Pattie om hon fortfarande sov. Jag smög förbi köket men hann inte längre...
''Gormorgon Lola!'' Jag stannade till och bakade några steg för att sedan gå in mot köket.
''Godmorgon!'' sa jag glatt.
''Ska du redan gå? ingen frukost idag?'' frågade hon med en rynka i pannan men hon hade fortfarande ett leende.
''Tyvärr, jag måste gå! har lite brottom! men tack så mycket. vi ses, Pattie!'' sa jag med en vinkning och försvann ut i hallen igen.
''Okej! hejdå!'' ropade hon. Pattie var som en extra mamma för mig. Hon är en helt underbar person. Inte konstigt att Justin är så schysst. Jag drog på mig mina svart nya boots och satte min svarta axelbandsväska på axeln och öppnade dörren och steg sedan ut. Jag hade sådan tur att mitt Justins hus bara var två hus från mitt. Jag små joggade mot mitt hus och steg sedan in.
''Jag är hemma!'' ropande jag och utan att ta av mig bootsen steg jag in och gick mot köket. Mamma satt där med en kopp kaffe i handen och log glatt mot mig. Tänk hur mycket som kan förendras på bara två mander.
''Hej! hade ni kul?'' frågade hon med ett snett leende.
''Jepp! som vanligt.'' sa jag och satte mig på en utav stolarna.
''Så... vad skulle vi hitta på då?'' frågade jag otåligt.
''Ja... ehm... jag tänkte att vi skulle ha en shopping dag!'' sa hon med ett brett leende. Ett stort leende spred sig på mina leppar.
''Ja! ska vi åka då?'' frågade jag ännu otåligare.
''Ja! då åker vi väl nu då.'' sa hon och ställde kaffekoppen på bordet. Hon lät den vara där och gick mot hallen som jag också gjorde.
''Juste! ehm... Zarah kommer på besök under sommarlovet och kommer förmodligen stanna i högst en vecka så du vet'' sa hon med ett leende och tog på sig sinna svarta klackarskor. Mitt breda leende försvann snabbt.
''what?'' sa jag pafft.
Zarah... Min kusin kommer? Du skojar va! tänkte jag. Jag var inte direkt glad. Helt tvärtemot. Zarah är ingen person man kan lita på. Hon har gjort något jag aldrig kommer förlåta. Ett stort hål billdades i min mage. 
''jag menar...ehm... kul!'' sa jag med ett falskt leende. Denna shoppingturen kommer inte vara det minsta kul nu. Det ända jag kommer att tänka på är Zarah och när hon-...
''kommer du?'' avbröt mamma mig.
''ehm ja!'' sa jag snabbt och gick ut mot bilen. Jag längtade ju till sommarlovet... Men inte längre....
____________________________________________________________________________________________
 
Här har ni ett ganska långt kapitel lite tidigare! Varsågod my lovely readers!♥♥
 
 

Kommentarer
Selma säger:

Jätte bra! Tack för att det kom tidigare!<3

KOMMENTAR SKRIVEN:

Linn säger:

Braaa!! Mer! Älskar din novell!<3<3<3:D

KOMMENTAR SKRIVEN:




- Skriv ditt namn här:

- Skriv din e-post:

- Skriv din url här:

- Skriv din kommentar:

Komma ihåg dig?



Trackback