''Justin... du bettede dig som en idiot idag! du fullkomligt struntade i mig totallt! Märkte du inte det? Jag trodde vi var vänner... Men nu vet jag inte vad jag ska tro längre...'' sa jag. Tårarna brände bakom ögonlocken. Att han gjorde så mot mig idag... Det sårade mig. Fullkomligt.
''Jag...'' började han.
''Justin... Bara... låt mig vara.'' sa jag. Han släppte greppet om min arm och stod där helt chockad. Jag hoppade i bilen och satte i nyckeln, vred om och körde därifrån. Jag kände en liten tår slingra sig ner för kinden. Att han är min vän? Nej... Han var någon jag kände. Ingen jag vill veta av.....


Jag satt hemma med knäna upp till hakan. En filt virad runt mig och ett glasspaket i handen. Kunde det bli värre? Jag satt och tittade på en tråkig film. Inget som väckte mitt intresse. En man som tappat bort sin hund... Kunde det bli tråkigare än såhär? Jag tog ännu en sked glass och stoppade det sedan i munnen. Jag tittade tröttsamt på glass paketet och la det ifrån mig. Det var mitt andra glass paket. Jag tittade med en tom blick på tv skärmen när jag plötsligt hörde en smäll mot rutan. Jag ryckte till och ställde mig hastigt upp för att kolla vad det var. Jag höll filten tätt intill min kropp och gick sakta mot fönstret. Jag tittade ut och såg... Justin? Jag tittade på honom som ett frågetecken. Han gjorde en jäst som tydde att jag skulle öppna fönstret. Jag blängde på honom ett tag innan jag suckade och gjorde som han ville. Jag tryckte upp fönsterrutan och kände den kalla luften nudda min hud som filten inte kunde täcka över.
"Vad vill du Justin?" Frågade jag surt.
"Förlåt mig..." Sa han och tittade upp på mig med en ledsen blick. Jag fnös högt och tittade på honom med en du-skojar-va blick.
"Varför skulle jag?" Fnös jag.
"För att 'det' som hände inte var med mening!"
"Nej, nej! Du liksom bara 'råkade' ignorera mig fullständigt? Är det det du menar?" Sa jag ironiskt. Han öppnade munnen för att säga något men stängde den igen och kollade ner i marken.
"Kan jag bara få komma upp? Så vi kan... Prata?" Frågade han snällt. Vadå? Har vi inte pratat tillräckligt? Detta... Skulle inte bli bättre. En känsla inom mig sa att jag skulle låta honom komma upp... Och en annan känsla sa att jag skulle säga nej. Jag övervägde mitt beslut om vad jag skulle göra...
"Visst..."" Sa jag och gick in i mitt rum igen. För att hämta ett täcke av något slag som jag kunde kasta ner. Jag vände mig om och där stod han.
"Du...?" Sa jag pafft.
"Klättrade upp för stegen" sa han med ett flin. Jag suckade och satte mig på sängkanten.
"Jag förstår att du är arg på mig... Och du har all rätt att vara det!" Sa han och satte sig jämnare mig.
"Men varför Justin? Varför gjorde du så?" Frågar jag med en rynka i pannan.
"Lola... Jag... Jag vet inte. Okej? Jag har det tufft ibland med kändisskapet. Det är mycket press. Och... Ibland kan jag inte rå för saker jag göra." Sa han och tittade ner på sina händer. Jag kände mig nästan skyldig till detta... Eller. Att jag varit så arg på honom. Jag vet ju att han har det svårt ibland. Att vara känd är nog inte så lätt.
"Förlåt Justin... Jag, tänkte inte på det att du var känd... Förlåt!" Sa jag och kramade honom. Han satt dör förvånad men kramade mig lika hårt efter ett tag.
"Lol... Det är jag som ska säga förlåt! Okej? Förlåter du mig? Jag lovar att inte göra om det..." Sa han och släppte taget om mig. Jag tittade på honom ett tag innan jag nickade och kramade honom igen. Jag hade väl fel... Han är min vän. Någon jag "faktiskt" vill känna bättre. Någon jag vill ha som vän.
* * *
Jag öppnade sakta ögonen och blev bländad av ett starkt solljus. Jag var tvungen att blinka ett par gånger för att vänja mina ögon. Jag lade mig på högra sidan och fick syn på Justin jämte mig... Öh... Va? Jag kom knappt ihåg vad som hände igår. Ändats minnes luckor var kvar. Jag är usel på att komma ihåg saker. Då menar jag usel!
"Godmorgon!" Sa han plötsligt. Jag slängde en glad blick på honom och svarade lika glatt med ett leende.
"Godmorgon!". Jag slängde en snabb blick på klockan... Ingen brådska. Jag steg ur sängen och sträcket på mig innan jag trött gick in i wicen. Jag drog på mig ett par slitna jeans och en randig färgglad stickad tröja. Jag gick ur wicen och såg en fullt påklädd Justin. Jag log och fortsatte med mitt. Jag kammade håret snabbt och lätt. Jag tittade mig en stund i spegeln och kände att all min fantasi hade försvunnit. Jag ville göra något nytt med håret. Men kom inte på någonting. Så... Jag lät mitt blonda långa hår vara utsläppt. Snabbt och äcklet sminkade jag mig och satte mig mig lite smycken och var klar. Ett nytt rekord! 15 minuter -att göra sig i ordning-.
"Ska vi gå ner?" Frågade jag när jag kommit ur badrummet. Han nickad med ett leende. Vi gick ner när jag kom på att mamma var hemma. Att mamma inte direkt gillade Justin. Jag stelnade till och stannade mitt i trappan.
"Mår du bra?" Frågade han med en rynka i pannan.
"Öh... Ja!" Sa jag i ett försök i att vara övertalande. Och det funkade. För en gång skull! Vi gick ut till köket och han slog sig ner på en stol medan jag tog fram någonting att äta. Jag tog fram lite yougurt och några mackor som lätt skulle mätta oss två. Jag dukade fram till oss och vi båda högg in. Det var ganska tyst medan vi åt. En bekväm tystnad. Justin... Han, Är inte som alla dem andra killarna. Mer... Mogen? Han är som en bror för mig. Även fast vi knappt känt varandra så länge!
"Mmm! Det var riktigt gott!" Sa han och tryckte in den sista brödbiten i munnen.
"Jo sure! Det är bara en vanlig frukost Justin!" Skrattade jag. Han flinade stort och tänkte precis säga något när han plötsligt blev avbruten...
"Så... Vem är det här?" Hörde jag en stel röst säga bakom oss båda. Jag stelnade till. Justin däremot värkande vara tvärtemot vad jag var. Han vände sig om med ett leende men... När han fick syn på min mammas stela och okänsliga ansiktsuttryck försvann hans leende och han vände sig om igen. Han satt lika stelt som jag gjorde.
"Ehm... Mamma...?" Sa jag osäkert.
________________________________

Förlåt för det blev så kort men skrev på paddan! Och det kommer komma upp et till kapitel imorgon pgr av att detta blev så kort!
KOMMENTERA! <3<3<3