Justin Bieber? Really? Han bar en grå mössa ett par svarta jeans och en svart t-shirt. Svart till hela slanten typ?Jag stog näst in till chock. En kändis stog framför mig. Jag som trott att det var en helt vanlig människa som flyttat in i det här huset. Tydligen... så hade jag fel. Lola, agera som om han vora vilken person som helst. Han är ju det... right? tänkte jag för mig själv. Bara att han sjunger bra och hela världen känner till honom. Jag gillar inte honom. Jag är inget fan. Men han är väl, bra. 

''Hej! Jag är Lola. Lola Monroe. Jag är -typ- din granne?'' sa jag och steg förbi Kenny och in i hans trädgård.

''Hej! ehm.. Jag är Justin. Trevligt att träffas! som du ser är jag nyinflyttad.'' sa han och log milt. 

''ja, Justin Bieber... Jag vet vem du är.'' sa jag med ett stort leende.

''du är inget galet fan va?'' frågade han plötsligt.

''nej! nej... Bara en tjej som ville säga hej till dem nyinflyttade!'' 

''haha, okej! bra.'' sa han med ett flin.

''vill du hitta på något? eller...?'' frågade han medans han gick runt huset. Jag följde villigt med honom.

''ehm.. ja, visst!'' sa jag. När jag gått runt hörnet fick jag syn på en stor pool. Trädgården var otroligt stor! Massor av fina blommor och träd.

''så... vad vill du hitta på?'' frågade han medans han snurrade en basketboll på sitt pekfinger.

''Spela basket kanske?'' sa jag med ett flin.

''Ja! Kan du spela basket då?'' frågade han medans vi gick tillbaks till framsidan. Han hade en liten basketplan på asfalten.

''nej, men jag kan försöka?'' skrattade jag fram.

''okej!'' skrattade han. Han ställde sig ganska långt ifrån basket korgen och tog ställning för att skuta bollen. Han sicktade och sköt sedan. Bollen flög som en båge i luften och prickade korgen perfekt! Snacka om att vara proffs!

''din tur'' sa han och kastade bollen till mig. Jag greppade tag om den och kollade på den ett tag. Jag kan ju inte spela basket? Men jag kan ju försöka ju... Jag ställde mig en bit från korgen och sicktade in mig på korgen. Jag kastade den och hoppades på att den skulle träffa. Men sån tur har jag inte idag. Den träffade kanten och studdsade utanför. Jag suckade besviket. Han tog bollen och gav den till mig igen.

''här... Jag hjälper dig.'' sa han och log. Han ställde sig bakom mig och greppade tag om mina händer som höll i bollen. Jag kände hur nära vi stod. Lite för nära. Vi sicktade in och sköt sedan. Den flög på ett ungefär lika snyggt som när Justin sköt och prickade korgen! 

''bra!'' sa han och gjorde give-me-five med mig.

''tack!'' sa jag med ett leende. Det var ju tackvare honom som jag träffade. Jag hörde och kände hur min mobil ringde i byxfickan. Jag tryckte ner handen i den trånga fickan och fick tag i den tillslut. Jag tittade på skärmen. Med stora boxtäver stod det mamma. Min mamma. Seriöst? Vad vill hon nu då? Jag klickade på ''svara'' och tryckte mobilen mot örat.

''hej...'' sa jag lite små surt.

''Lola kom hem nu! var är du?'' sa hon med en arg ton. Jag så hur Justin kollade på mig med en rynka i pannan.

''Jag är typ två hus hemmifrån... vad är det som är så viktigt?'' sa jag med en glad ton. Jag vill inte att han ska veta att jag har världens sämsta relation med min mamma. Att hon är så bitter och sur hela tiden. 

''Kom bara hem.'' sa hon snabbt innan hon la på rätt i örat på mig.

''vem var det?'' var han snabb med att fråga.

''bara min mamma... Jag måste hem. Men vi ses väl!'' sa jag med en vinkning medans jag gick ut ur hans trädgård. 

''vi ses!'' ropade han smått därefter mig. Jag nickade med ett leende. När jag gått förbi hans hus kunde jag få mitt stela och sura ansiktsutryck. Jag vill inte äns tänka tanken vad det är mamma vill. Jag har försökt i månader kanske till och med år att förska visa kärlek för mamma och vara lite glad. Men hur änkelt är den när inte äns hon försöker. Inte äns ett leende kan hon ge mig. Jag gick upp för våran stentrappa och in genom yttedörren. Tog av mig skorna och gick sedan genom köket och påväg upp mot trappan när mamma stoppade mig.

''jag bad dig komma hem för en anledning!'' sa hon kyligt med ett stelt ansikte. Jag vimlade surt med ögonen och ryckte mig ur hennes hårda grepp.

''Och vad vill du?'' sa jag lika kyligt.

''Varför är du så sur och uppkäftig?'' frågade hon. Pfft! för att du gjorde mig så! tänkte jag.

''pågrund av dig!'' sa jag och gick med bestämmda steg upp för trappan och rakt in i mitt rum. Jag stängde igen dörren med en smäll och slängde mig på sängen med ansiktet i kudden. Mitt liv suger! Iallafall här hemma. Jag tog upp min dagbok som jag gömmt mellan mina maddraser och bläddrade till en tom sida för att skriva på.

Jag satte mig på golvet och lutade mig mot sängen och började skriva...:

Jag slog ihop dagboken och suckade högt. Jag behöver ett mirakel! Tänkte jag. Jag kollade på klockan. Den var bara 13:07. Hur lång och seg kommer denna dagen bli? Inte en channs att jag går ner nu, efter mitt och mammas lilla bråk. Jag gömmde boken mellan mina maddraser igen och tog upp datorn. Jag loggade in på facebook och kollade vilka som var inne. Aria var inne. Jag fick ett snett leende.

''hej!♥'' skickade jag

''nej... det är lungt. Har läxor att göra. Men vi ses imorn!'' ljög jag. Jo det är ju sant! jag har läxor. Men inte ska jag göra dem nu. Jag har bara inte lust att träffa någon.

''jadå! See ya♥!'' var det sista jag skrev innan jag loggade ut. Tio timmar till i mitt rum. I mitt tråkiga vita rum. Min mobil plingade till. Jag tog upp den och såg att jag fått en vänförfrågan på facebook. Av... Justin Bieber! Det var hans privata facebook sida för hans vänner och familj. Jag klickade såklart på acceptera. 

''hej!'' skrev Justin i chattrutan. Jag log för mig själv. Han är faktiskt riktigt shysst.

''nej då! hon är inte sur :D'' ljög jag. 

''jadå! see ya! :D'' efter någon sekund var han utloggad. 

 

Jag har suttit på mitt rum i ungefär fem timmar! Jag har hållt räkning. Min mage kurrar någon så förfärligt! Jag är vrål hungrig! Jag la mina armar om magen och tryckte dem mot den. Förr eller senare måste jag gå ut ur mitt rum... right? Jag ställde mig upp och gick fram till dörren. Jag la handen på de silvriga handtaget och tvekade någån sekund om jag skulle öppna och gå ner. Jag gjorde de tillslut efter en lång stund och gick ner. Nästan som om ingenting har hänt. Det är inte så att jag är rädd för mamma. Utan rädd för vad hon kan göra. Jag svalde hårt när jag såg mamma sitta vid köksön. Hon smuttade lite på sitt varma te med en allvarlig min som hon alltid har. Jag gick fram till kylen och letade efter något gott att äta. Jag drog ut en vit kub. Någon slags kina mat. Nudlar och kyckling blandning med massor av grönsaker.