Jag öppnade ögonen sakta och tittade mig omkring. Jämte mig satte en kille. När jag tittade nogrannare såg jag att det var Justin. Mitt huvud dunkade. Hela min kropp gjorde ont. 

''Lola? Hur mår du?'' frågade Justin med en orolig blick. 

''Ehm... Bra?'' sa jag och satte ena handen för huvudet.

''Vad hände?'' frågade jag och satte mig upp medans jag tittade mig omkring. Jag var i vardagsrummet. I hans vardagsrum.

''Jag hittade dig liggandes i hallen... Helt avsvimmad.'' sa han och drog bort några hårstrån som klistrat fast sig på min svettiga panna.

''Aha...'' sa jag med en rynka i pannan. Jag kom ihåg vad som hände. Bara det... Om han visste? Men det gjorde han inte. Som tur var. Det var ju den dära svartklädda typen med en mask som bara helt plötsligt stod där vi dörren och helt plötsligt så blev allt svart och nu ligger jag här. Det var såklart... Anonymus. Jag kallar person för det eftersom jag inte vet vem det är. Han eller hon är ju anonym. Något som skrämmer mig. Vem som helst kan vara Anonymus. Hur jag än försöker så går det bara inte att ignorera! Det var alldeles tyst i rummet. Näst intill pinsam tystnad.

''Så... Var var du?'' frågade jag för att bryta tystnaden som hade lagt sig som en hinna. Var var han hela den tiden jag var i duschen fram till nu? Han kan ju inte bara poffas bort helt plötsligt.

''Ehm... Jag skulle... Öh? Hämta mat.'' sa han halvt nervöst. Jag såg mistänksamt på honom men lät det passera och sa ett änkelt ''okej''. Jag visste att han inte var och hämtade mat eftersom jag var tvungen att beställa hem pizza. 

 

Jag blev riktigt rädd när jag såg henne ligga där på golvet helt avsvimmad. Men när jag äntligen fick henne till soffan vaknade hon... Jag visste inte hur länge hon legat där eller hur hon hamnade där. Men att hon bara svimmade helt plötsligt var ju inte likt henne. Jag blev så nervös när hon frågade mig vart jag varit. Jag kunde inte säga sanningen... Då skulle själva överraskningen vara helt förstörd. Något jag inte ville. Så jag fick hitta på en lögn. Troligtvist så skulle hon inte gå på det. Och det gjorde hon inte heller. Jag bara såg det i ögonfrån. Men hon lät det vara. Jag hade bara tur denna gången. Jag gav henne ett snett leende innan jag tog fram det stora pizza paketet.

 

Jag och Aria stod framför en butik full med klänningar. Butiken var enorm och otroligt fin. Vita väggar med massor av hyller med prydnader och massor av kläningar. Klänningar i olika färger. Det tog tid innan jag hittade en kläning som passade mig. Den var lång med leopard mönster i alla möjliga färger. Den var riktigt snygg! Aria hade hittat en rosa tight kläning. Den var också riktigt snygg! Jag sneglade på klockan som visade 13:17. Min mage kurrade något så förfärligt. Den skrek efter mat.

''Ska vi betala?'' frågade jag i ren hopp om att hon skulle svara 'ja'.

''ja, visst!'' sa hon med ett stort leende och började vandra mot kassan. Detsamma gjorde jag av ren lättnad. Klänningarna tillsammans kostade 3500 kronor. Dyrt! Men det var det värt eftersom dem var så otroligt vackra.

''Mot Starbucks!'' sa hon med ett stort flin.

''Yes!'' sa jag glatt och började gå mot Starbucks.

                                                    * * *

Gårdagen hade gått snabbt och nu så är det skolavslutning! Aria hade sovt över hos mig eftersom vi skulle göra oss iordning. En så länge hade vi sminkat oss och fixat håret. Nu skulle vi bara ta på oss våra kläningar och skorna. Jag satte på mig klänningen och satte på mig mina svarta pumps och snurrade runt framför spegeln. Jag blev väldigt nöjd med min spegelbild. Mitt blonda långa hår var utsläppt och lockat detsamma med Arias hår. Jag sneglade på klockan som visade 10:30. Om cirka en halv timma så skulle vi vara i parken där vi alltis brukar ha avslutningen. På sistone har inte jag och Justin träffats lika offta. Han har varit ganska upptagen -något jag förstår att han kan vara eftersom han är känd- med allt kändisskap. Men jag saknar honom en hel del. Eftersom vi alltid brukar ha så kul. Ibland bråkar vi men alla har sinna svackor. Denna gången bråkar vi inte utan han har helt änkelt inte tid för mig. Jag vet att han saknar mig men mer än så kan jag inte göra. Det är ju Scooter -hans manager- som bestämmer allt. Senast jag träffade Justin var nog för tre dagar sedan om man inte räknar med skolan. Då träffas vi ju dagligen men jag menar efter skolan. Då vi inte har lektioner.

''Lola? Hallå?'' sa Aria och vifftade framför ansiktet. Jag hade visst drömmt bort mig och helt änkelt inte hört vad hon sakt. Så typiskt jag.

''Ja?'' sa jag och kollade på henne som ett frågetecken.

''Vi måste gå... NU!'' sa hon och pekade på klockan som bara var tio minuter innan elva (10:50).

''Oj! Shit!'' sa jag helt glömskt. Vi båda sprang försiktigt ner för trappan för att undvika att trilla -eftersom vi hade riktigt höga klackar på oss- och sprang sedan vidare mot hallen.

''Hejdå mamma! Vi sticker nu!'' ropade jag och utan något svar sprang vi ut mot min bil. Jag satte snabbt igång bilen och körde snabbt mot parken. Taket var nere så håret fladdrade i vinden. Efter några få minuter var vi äntligen framme. Vi små joggade mot all folk som stod i den stora gröna parken. Framför oss var det en hyffsat stor scene. Där uppe stod rektorn med en mikrofon i handen. Jämte honom var en svart pall och en väldigt snygg gitarr. Undra vem som ska uppträda?

''Ja... Kära elever. Vi är nu samlade här för att..'' och så fortsatte hans tal som tar tusen år. Efter sådär... 15 minuter så var han äntligen färdig! Tänk att det varenda år är såhär. Och nästan ungefär samma tal varenda år! Jag kan den utantill nu.

''Ja... Då ska en kille i namn Justin Bieber -en utav eleverna- uppträda.'' sa han och gav micken till Justin som kom uppspringandes på scenen. Ett stort fånigt leende spred sig på mina leppar.

''Hej...  Jag har skrivit en låt till min bästa vän... Som går såhär:'' sa han och började sjunga...

''Well let me tell you a story 
About a girl and a boy 
He fell in love with his best friend 
When she's around, he feels nothing but joy...'' och så fortsatte han. Han tittade på mig genom hela låten med ett stort leende. Låten var så underbar. Jag vet inte om det att han blev förälskad i mig var sant men allt annat stämmde in ganska bra. När låten nästan var slut kände jag hur en blick brände i nacken. Jag vände mig om och fick syn på Selena som stod där i en vit klänning och log mot mig. Jag log tillbaka och vände sedan huvudet mot Justin igen. Vad gjorde hon här? Det är ju... Liksom Justins ex. Vad gör hon här? Jag släppte dem tankarna när jag fick syn på Justin som steg ner från scenen och joggade mot mig. Jag slängde mig i hans famn och kramade honom hårt.

''Hej! Justin... Låten var underbar!'' sa jag efter den långa kramen.

''Tycker du? Bra... för den är till dig. Det är därför jag inte kunnat träffa dig lika offta. Jag har skrivit denna låten och det har tagit en evighet!'' Sa han med ett smile. Så... Han har skrivit denna låten till mig. Och det har tagit sådan tid men det var det värt. För den var amazing! Så det var inte en massa intervjuera han var på? Utan han har gjort detta hela tiden? Han är ju bara för go!

''Naw! Världens bästa bästis!'' sa jag och kramade honom ännu en gång fast denna gången gav jag honom en puss på kinden. Något som jag faktiskt brukade göra nuförtiden. Det var väl okej? Right? Han kramade mig med ett stort leende.

''Hej! Justin!'' sa en pipig mjuk röst bredvid oss som fick oss att avsluta kramen. När jag såg vem personen var fick Justin och jag ett litet leende. Selena.

''Hej... Selena.'' sa han och log.

''Låten var jätte fin! Var den till dig?'' sa hon och vände sedan blicken till mig.

''Ehm... ja!'' sa jag med en nickning. Hon nickade glatt och tittade på oss båda.

''Så... Ehm... Lola? Vi kan väl fira hos mig efteråt? Du, jag, Aria + grabbarna.'' sa han till mig med ett snett leende. Han sa det liksom framför Selena utan att bjuda henne. Aja... Mig gjorde det inget.

''Ja! Det vore kul!'' sa jag med ett brett leende.

''Jag hänger gärna med!'' sa Selena plötsligt. Ska hon bara bjuda sig själv? Utan att ens fråga? Justin var ju ganska tydlig när han sa: Jag, han, Aria + grabbarna -Ryan och Chaz-. Vad var det hon inte förstod? Jag tittade på Justin som gav mig en ja-eller-nej blick. Jag tog snabbt ett beslut.

''Ehm... visst...'' sa jag och tvingade fram ett leende. Vad skulle jag säga? Nej? Det går ju bara inte... Hon hade säkert ändå inget att göra. Och hon värkar ändå trevlig. Så snart fest hos Justin....

____________________________________________________________________________________________