’’Hur fan kunde du inte berätta!?’’ Slog jag irriterat ut med armarna. Hans leende tonade bort och rynkor i hans panna bildades.

’’Va?’’ Drog han ett bloss. ’’Om Selena.’’ Korsade jag armarna. Chace hade ljugit, han hade ljugit mig upp i ansiktet. Precis när jag behövde allt annat än lögner. Jag behövde en att lita på.

’’Du fattar väl själv att det inte är så fucking enkelt att berätta något sådant. Dessutom är det Justins problem, det var han som skulle berätta.’’ Höjde han på ena ögonbrynet. Jag slog mig suckandes ner på den bruna bänken bakom mig.

’’Du sa att han inte dödade tjejer. Du sa att han aldrig skulle göra det.’’ Mumlade jag. 

’’Tror du att han valde att döda henne Holly!? Tror du verkligen det?’’ Morrade han. Jag tittade ner på mina händer och ville gråta. Jag förstod inte ens varför. Det var inte mitt problem, det var inte jag som dödade henne, men trots det så kände jag fortfarande smärtan. Jag kände mig skyldig även fast jag inte borde göra det.

’’Nej.’’ Viskade jag tillslut. ’’Så varför är du då så rädd att det ska hända igen?’’ Han lät den halvt rökta cigarren trilla mot marken innan han släckte glöden med hjälp av hans fot.

’’Jag är inte rädd.’’ Tittade jag upp på honom. ’’Holly, jag känner igen rädsla när jag ser den. Du är rädd.’’ Trotsade han.

’’Men jag är inte rädd för honom,’’ Rullade jag in läpparna. Han lutade sig bak mot väggen och korsade armarna framför bröstkorgen.

’’Så vad är du rädd för?’’ Jag tittade på honom, bet mig i läppen och stängde ögonen med en suck.

’’Jag är rädd för vad som gömmer sig bakom muren han byggt. Jag vet att det finns någon, eller något han gömmer inom sig, precis som om han är rädd att för att visa vem han en gång var.’’ Viskade jag och slog upp ögonen igen. Han tittade stelt på mig.

’’Vart fan fick du det ifrån?’’ Harklade han sig. 

’’Jag fick se hela händelsen när han dödade Selena. Jag fick se honom gråta, skrika och vilja dö. Han hatade sig själv. Och nu ville han ju dra sig ur mitt liv. Chace, det är rätt enkelt att se, om man kollar in i hans ångestfulla ögon.’’ Suckade jag. Jag vill inte att han ska tro att han är dålig för mig. Han liksom mitt liv, solen på min dag och månen under natthimlen. 

’’Låt oss lämna denna diskussionen bakom oss nu.’’ Började han gå in mot dörren. 

’’Hörde du inte vad jag sa Chace? Jag kom inte till dig för att prata med någon som inte lyssnar.’’ Tog jag tag om hans arm.

’’Holly, du har så rätt, om allt du sagt just nu. Men det går inte att hjälpa honom, jag kan inte göra något. Men du kan. Du är hans botemedel.’’ Drog han sig ur mitt grepp.

Mina fingrar drogs genom mitt genomkammade hår som föll fram på min bröstkorg. Jag tittade mig i spegeln och såg hur Justin kom bakom mig, hans armar drogs runt min mage och kramade mig mjukt.

’’Jag älskar dig så jävla mycket.’’ Kysste han min kind. Jag la mina händer på hans händer och ett fånigt leende spred sig på mina läppar.

’’Jag älskar dig också, så jävla mycket.’’ Fnittrade jag medan jag upprepade hans mening, samtidigt som jag besvarade den. Jag tittade på oss en lång stund i spegeln.

’’Visste du att du är den vackraste tjejen jag någonsin skådat?’’ Log han mjukt. ’’Det tror jag nog inte.’’ Nekade jag. Han vände mig bestämt om och tog mitt ansikte i hans händer.

’’Holly, du är vacker. Neka inte det, babe.’’ Han tittade mig allvarligt i ögonen och kysste mina läppar ömt och försiktigt. Jag stängde ögonen och drog mig närmre honom genom att slingra mina armar runt hans nacke.

’’Klar för att lägga dig?’’ Viskade han mot mina läppar. Jag nickade långsamt och kysste honom snabbt innan båda försvann in i det mörka sovrummet. Men trots mörkret såg jag mer än vad jag förväntat mig. Jag drog av mig kläderna som satt på min kropp och drog på mig ett kort linne som  knappt täckte hälften av min mage. Jag kände hur Justin stirrade på mig medan jag bytte om, där han låg i endast sina boxers i sängen.

’’Ta ett foto babe, det varar längre.’’ Vände jag mig om och flinade brett. Han fnös och lutade sitt huvud mot kudden innan jag kröp ner under det varma mjuka täcket. Jag drog upp det till magen på ett ungefär innan jag vände mitt huvud på Justins håll. Han tittade - som vanligt - upp i taket. Han brukade alltid göra det när vi lagt oss i sängen.

’’Vad tänker jag på.’’ Förmådde jag mig att fråga av ren nyfikenhet. Alla andra gånger har jag alltid låtit honom fundera ett tag, tills han tillslut släckt lampan och somnat med mig inlindad i hans armar. Men i kväll, var det något som fick mig att bli tvungen att fråga.

’’På dig, mig… Oss.’’ Mumlade han, fortfarande med blicken i taket. ’’Tänk när du har en ring på ditt finger, då är du min föregiv.’’ Log han och tittade på mig som hade stelnat till.

’’Nu tar vi det lite lugnt.’’ Skrattade jag nervöst. ’’Om några år alltså.’’ Tillade han.

’’Jag har inte ens tänkt på framtiden, Justin. Jag vet inte ens vad jag vill.’’ Mumlade jag osäkert. Han tittade oroligt på mig.

’’Du ser ingen framtid för oss, eller hur?’’ Jag såg hur han genast blev besviken. Leendet på hans läppar försvann fort.

’’Justin, det är inte det jag menar. Jag ser oss i framtiden, det gör jag.’’ Satte jag mig snabbt upp. Han lutade sig på sin armbåge och tittade oförstående på mig.

’’Vad menar du då?’’ Frågade han förvirrat. Chaces ord ekade konstant i mitt huvud, Du är hans botemedel. Var det menat med att jag var bra för honom? Att jag fick honom lycklig? Att jag fick honom att hoppas? Jag kände mig osäker om vad mitt svar skulle vara. Jag slickade mig om läpparna och kröp närmre honom. Han la sig ner på rygg igen innan jag la mina knän på varsin sida av hans höfter och sänkte mitt huvud ner mot hans ansikte. Han fångade min blick och tittade intensivt i mina ögon. Du är hans botemedel.

’’Jag är din förevig, även fast jag inte har någon ring.’’ Lät jag mina läppar möta hans.