''Du hade inte behövt.'' Sa jag och skakade långsamt på huvudet. ''Jo, Summer. Det gör jag.'' Sa han. Jag visste inte om han var seriös. Rösten var i för sig allvarlig. Jag visste vad han tänkte på. Men han behövde inte göra en sådan stor gest för att få min förlåtelse. Han var redan förlåten. Men jag ångrade mig snabbt då jag såg samma blonda tjej som jag tidigare idag sätt på stranden med Justin, komma mot oss...
Ilska fyllde min kropp och om det vore en teknad serie hade det pyst ut rök ur mina öron. Hon hade på sig en röd fin klänning och satt upp sitt hår i en klämma.
''Vänta lite, jag kommer snart.'' Ursäktade Justin sig och gick med raska steg mot henne innan han slog sina armar runt hennes kropp. Dem gick runt hörnet och vad jag antog pratade. Vad ville den tjejen? Jag väntade ett tag, men han kom aldrig. Jag blev både orolig och nyfiken. Så jag ställde mig upp och började gå mot hörnet men stannade vid väggen när jag hörde att de fortfarande var där och pratade.
''Så ni kom in?'' Sa hon, jag kunde höra hur hon log. ''Jodå. Förresten, tack för igårkväll.'' Sa han och skrattade hest.
''När som helst, Bieber.'' Jag satte min hand för munnen och dämpade det lilla sorgsna ljudet som flög ur min mun. Jag kunde höra hur något prasslade och sedan hur någon suckade.
''Nej, inga pengar. Jag gör det gratis.'' Protesterade hon. ''Säkert? Jag menar... Det du gör, skulle ingen annan göra'' Tårar började rinna ner för mina kinder och den komplicerade sminkningen jag lagt ner mycket tid på gick till spillo. De förstördes och maskaran började rinna. Han var otrogen? Han... Han låg med henne?
''Helt säker.'' ''Okej.'' Andades Justin. ''Men säg bara till, när som helst.'' Försäkrade hon honom.
''I så fall snart igen, jag och min flickvän... Vi ehm... Har det komplicerat.'' Jag knep ihop ögonen och ville inte höra mer. Smärta spred sig i min mage som fick den att knyta sig. Mitt hjärta gjorde ont och min hals var grus torr. Nej, nej, nej, nej! Skrek en förtvivlad röst i mitt huvud.
''Du har mitt nummer, det är bara att ringa.''
''Det ska jag.'' Jag kunde höra hur han skrattade. Jag kunde inte hålla mig mer. Utan lät mina tårar forsa ner för kinderna och släppte handen för munnen så mina snyftningar kunde höras. Jag steg fram och tittade hjärte krossat på Justin och tjejen fram honom.
''Hur kunde du!?'' Tjöt jag och pekade på henne. Han kollade chockat på mig. ''Det är inte vad du tror!'' Sa han och började gå mot mig.
''Håll dig borta från mig!'' Stoppade jag honom och backade några steg. ''Du... Du gjorde det igen.'' Grät jag.
''D-u sårade m-ig igen.'' Snyftade jag och skakade besviket på huvudet.
''Låt mig förklara!'' Tjöt han och gick snabbt mot mig innan han slingrade sina armar runt min kropp.
''Släpp mig!'' Tjöt jag och försökte ta mig ur hans grepp. Men han vägrade att släppa. Jag kunde inte tänka klart, jag var svag, förkorssad, ledsen och ville inget annat än att komma bort från honom. Så jag gjorde vad som krävdes.
''Släpp. Mig!'' Sa jag bestämt och knäade honom mellan benen. Hans händer förde han mot sitt skrev och hukade sig.
''Du... Du ber mig att int-e bli avundsjuk, n-är du är runt andra tj-ejer.'' Jag torkade bort en tår som gled ner för min kind.
''Vet du vad... Jag är inte avundsjuk.'' Skakade jag på huvudet. ''Jag är rä-dd att förlora dig, Justin. Och min mardröm har blivit verklig.'' Stammade jag medans ännu fler tårar rann. En sista blick på både Justin och tjejen som stod alldeles chockad, kvar på samma plats, sprang jag iväg från dom. Illamåendet började sakta krypa sig upp för min ryggrad och känslan av att när som helst spy var nära. Jag sprang längst gatan och kände ingen mening med livet. Killen, den enda killen, i mitt liv som faktiskt hade någon betydlse hade bedragit mig. Med en fucking blondin! Jag kunde se bilden framför mig, dem två, tillsammans, plötsligt stannade jag upp och böjde mig fram för att sedan huckla upp en massa sörja som länge velat komma ut. Jag torkade mig runt munnen med min arm innan jag stannade upp för att hämta andan. Framför mig kunde hus tona upp. Jag var nästan där. Nästan hemma. Bara... Bara några meter. Jag stängde ögonen, ränsade huvudet på allt som hänt idag för att kunna orka springa vidare. Och jag gjorde det. Jag började springa, snabbt, för att sedan kunna se uppfarten där alla bilar stod och sedan huset. Jag stannade framför de, tittade med mina röda ögon innan jag joggade mot dörren och smällde upp den. Killarna satt oturligt nog i köket, med sina blickar brännandes på mig.
''Summer? Vad har hänt?'' Frågade Stefan oroligt och joggade mot mig med resten av dem efter sig. Jag som hade slutat gråta för en lite stund sedan bröt ihop igen och slängde mig i hans stora famn. Jag var stum.
''FAAAN!'' Skrek jag och sparkade på en random bil som stod parkerad framför mig. Den började tjuta och blinka. Men vad fan gjorde det mig?
''Ta det lugnt, Justin!'' Kom Destiny springandes mot mig. Jag flåsade högt och tittade stressat ner i marken.
''Ni kommer lösa det.'' Mumlade hon osäkert. ''Hon trodde jag legat mig dig, Destiny!'' Tjöt jag och drog min hand genom mitt hår och drog i topparna. När jag sa så... Menade jag att det är svårare sagt än gjort. Summer trodde på det, till 100. Jag hade inte lagt som ett finger på henne. Det hände inget mellan mig och Destiny. Hon är bara en... Affärs kompis. Och då menar jag inte någon jag ligger med. Helt tvärtemot...
''Är du säker på att du kan göra det här?'' Frågade jag. Fast var egentligen inte orolig över hennes svar. Ja eller nej, det spelade mig ingen roll. Jag hade gjort mycket värre saker än så här. Hennes fingrar dansade på tangentbordet och vände sig sedan mot mig.
''Ey, det handlar om kärlek, right? Ni är osams och du vill få allt perfekt, bli sams. Allt är tillåtet när det handlar om kärlek... Nästan.'' Viskade hon det sista men log brett. Jag skrattade hest och skakade roat på huvudet. Hennes personlighet var underbar. Men jag kunde inte tänka mig något mer än bara vänskap med henne. Konstigt nog så är det så då jag oftast ser tjejer på ett annat sätt.
''Har du gjort det här förr?'' Undrade jag för att få något att prata om.
''Massor av gånger. Och har inte fått sparken ännu.'' Ryckte hon på axlarna. Jag kunde se hur hon hackade sig in på deras konto, skrev in något och klickade på 'enter'.
''Vill du ha någon speciell musik, plast, föreställning?'' Frågade hon och vände sin blick mot mig.
''En plats på ute serveringen, spelar ingen roll vilken utav dem, bara det är utomhus. Sedan vill jag att en servitris kommer ut med två glas champang och i en utav glasen - som i detta fall är hennes, ska en guld ring ligga.''
''Du har tur Bieber, jag jobbar imorgon så det är bara att ge mig ringen så fixar jag det.'' Blinkade hon med ena ögat.
''Låt?''
''Spelar ingen roll, välj någon romantisk.'' Ryckte jag på axlarna. Jag hade ingen koll på sådant. Låtar, musik. Det var inte mig grej längre. Det påminer bara om min karriär som påminer om min familjs död. Så nej, jag stänger musik ute. Fast undantag då det är nattlubbar eller liknande.
''Okej... Får se om jag uppfattat rätt'' Hon drog datorn närmre sig och log snett. ''En plats på ute serveringen, en romantisk låt som jag sedan väljer och champang med en guld ring i. Blir klockan sju bra?'' Hon tittade glatt på mig med sina bruna muntra ögon.
''Det blir perfekt!''
Hur kunde det gå fel!? Jag hade planerat allt, i detalj hela den kvällen! Destiny hade hjälpt mig med att boka bord utan att betala - jag har ingen aning om hur mycket - vad det kostade. Dessutom ville dem inte ta emot min bokning då jag var alldeles för farlig. Wierd. Hon var en av servirtiserna. Och inte en tjej jag gick till när Summer inte dög. För Summer... Hon dög mer än väl. Hon var perfekt och jag förtjänade knappast en sådan underbar tjej som jag har - hade.
''Lita på mig, Justin. Det kommer ordna sig.'' Sa hon och skulle precis till att ge mig en kram då en hög röst ropade hennes namn.
''Destiny! Vi har kunder som väntar!'' Ropade en arg man. Hon suckade högt. ''Jag hoppas verkligen att det löser sig. Jag ville aldrig att det skulle bli såhär. Det vet du.'' Sa hon innan hon rusade mot ingången. Detta ingick inte i planen. Det skulle inte bli såhär! Jag skulle bara ge henne ringen, utbyta några ord och sedan fortsätta kvällen som enligt våra planer skulle bli perfekt.
''Fan...'' Mumlade jag. Jag känner Summer och vet att detta inte kommer bli en änkel fight. Hon har inte förlorat mig... Jag har förlorar henne.
Det var ni inte berädda på, hu? Men vad trodde ni innan ni fick se vad som egentligen hände? Trodde ni på att Justin faktiskt var otrogen? :)
Fråga: Hur gammla är mina fina läsare? ^^
Svar: Dem flesta vet ju hur gammal jag är. Haha, men 12 år ^^
