Jag öppnade trött mina ögon och tittade mig omkring. Synen var suddig och min nacke värkte. När jag satt mig upp märkte jag att jag inte låg i min säng. Jag var i mitt rum... Men jag satt i min fotölj som inte alls var skön att sova i har jag nu märkt. Jag sträckte på ryggen och la en hand på min nacke. Jag rekomenderar inte direkt att sova i en fotölj. Min mage värkte till. Jag vet inte varför men det kändes liksom som om någon boxade till mig i magen eller något liknande. En obehaglig smärta. Jag reste mig upp och började gå mot min säng och tänkte slänga mig pladdask på magen när jag tvärstannade och fick syn på Justin. Han låg ihop kurrad med täcket virat runt om sig. Jag satte mig på sängkanten med ett brett leende.

''Godmorgon sömntuta...'' Sa jag och smekte hans kind. Jag kunde se hur ett litet, litet leende spred sig på hans läppar och på bara några få sekunder hade han dragit ner mig i sängen så jag låg med ansiktet mot honom. Jag kunde se hur han - på bara en natt - hade blivit på bättre humör gämfört med igårkväll då han grät. Jag har nog aldrig sätt honom gråta förut. Och jag vet fortfarande inte varför han gjorde det. Om jag tar upp det nu... Är det risk att han blir sådär deppig och ledsen igen. Vilket jag inte står ut med att se.

''Godmorgon babe.'' Log han och kysste min panna. Jag kunde inte motstå att lee och borade in mitt ansikte i hans bröst.

''Sovit gott?'' Frågade han och pussade mig på gässan. Jag skrattade åt hans fråga. Det var just det jag nyligen klagade över att jag inte gjorde!

''Jodå! Jag sov toppen i fotöljen! Den var värkligen... Mjuk.'' Sa jag ironsikt. Han skrattade med sin hesa röst som fick mig att rysa av behaglighet.

''Varför la du dig inte här?'' Bra fråga? Varför? Jag tittade upp på honom och log mjukt.

''Jag sa ju att fotöljen var skön! Varför skulle jag flytta hit då?'' Sa jag ironiskt med ett flin.

''Jo... Du har rätt. Jag borde flyttat till fotöljen istället.'' Flinade han.

''Ja, helt klart! Jag som själv knappt fick platts i den.'' Skrattade jag.

''Okej, nog om det! Jag är hungrig!'' Log Justin.

''Okej, vad får det lov att vara prins Justin?'' Skrattade jag.

''Men ha-ha! Du får överraska mig!'' Log han och pussade min gässa ännu en gång innan han satte sig upp. Jag nickade och satte mig upp för att sedan ställa mig upp och byta om då han drog ner mig igen. Jag låg i hans knä och tittade upp på honom.

''Du glömde ge mig en kyss...'' Flinade han och tryckte sina läppar mot mina i en kyss. Att kyssa honom var lika underbart varje gång. Varenda kyss var liksom... Speciell. Jag avslutade kyssen och log. Mina kinder hettade till utan någon anledning. Jag satte mig upp och ställde mig på benen igen innan jag äntligen kunde gå till wicen för att byta om. Jag bläddrade bland alla tröjor och shorts tills jag äntligen hittade något att ha på sig. En blå magtröjs linne, ett par vita shorts som hade guldiga nitar vid fickorna. Utan att fixa håret eller sminka mig sprang jag ner för trappan och in till köket. Klockan hade presic slagit 10:00. Jag hade inga ideér om vad man kunde göra till frukost. Så jag öppnade kylen för att åtminstånde se vad vi hade. När jag väl rönkat hela kylskåpet med blicken bestämmde jag mig för att inte göra något märkvärdigt. Utan drog fram vanilj yougurt, hallon, knäckebröd och pålägg. Jag drog fram två vita skålar som jag hällde yougurten i och hällde bär. När det var klart tog jag fram två små talrickar där jag satte våra knäckerbröd som hade smör och skinka på sig. Jag ställde fram det på bordet och tittade nöjt på det jag fixat ihop. Värkligen inget speciellt. Men det dög. Jag tänkte presic ropa på honom då han kom ner springandes med en kamera i handen. En utav dem gammla kamerorna jag hade på mitt rum.

''Lee babe.'' Flinade han och tog ett foto.

Jag satte igång radion och höjde så jag kände basen dunka så golvet vibrerade till. Grannarna tror säkert jag har fest eller något. Klockan var ju ändå 20:00. Vad kan man liksom göra en fredag kväll två dagar innan julafton? Roligare än såhär lär inte min kväll bli. Det var nu tre veckor sedan Selena gick bort. Justin har kommit över det och även jag. Men självklart tänker man på henne ganska offta. Jag sänkte en aning, tog min mobil och slog in Justins nummer, slängde mig i soffan och efter några få signaler svarade han.

''Hej shawty!'' Svarade han glatt.

''Hola babe!'' Svarade jag med ett fnitter.

''Och vad har du på hjärtat?'' Frågade han med ett skratt.

''Jag sitter i soffan och har dö tråkigt. Lust att komma över?'' Frågade jag och kollade upp i taket.

''Du... Jag känner dig för väl babe. Du har en present utanför dörren som väntar på dig.'' Sa han mystiskt. Jag log brett.

''Olala! Har jag?'' Sa jag glatt och ställde mig upp hastigt så magen värkte till. Jag tog ett djupt andetag och la en hand på min lilla mage och började sedan gå mot dörren.

''Cch vad är presenten?'' Frågade jag samma sekund som jag öppnade dörren.

''Jag!'' Sa en glad Justin med en påse chips i handen. 

''Wow... Denna presenten gillar jag värkligen!'' Flinade jag. Han steg in och kysste mig innan han klädde av sig alla vinter kläder. 

''Chips och... The Vampire Diaries!'' Tjöt han glatt och drog fram en box med flertals av skivor. Både jag och Justin älskar The Vampire Diaries - TVD - så ungefär varje fredag nu för tiden brukar vi tittade på tre avsnitt. Med chips och läsk. 

''Yeay!'' Sa jag glatt och tog chips påsekn till köket där jag hällde upp det i en skål för att sedan ställa fram det på bordet. Jag tog fram chipsen och även en 2liters cola och två glas. Med snabba steg gick jag ut till köket för att skiva en annanas. Det har nu framöver varit något jag ätit offta. Det är liksom som godis för mig. Bara det att de är mycket godare! När det var färdig skivat och var upplagt på en talrick med två gafflar till gick jag ut med det till vardagsrummet där Justin satt med fjärkontrollen i handen och täcke runt om sig. Jag log för mig själv och satte mig ner i soffan och satte talricken på bordet för att vira in mig i täcket då min mobiln plötsligt började surra och vibrera. Med en suck ställde jag mig upp och skyndade mig mot köket där jag lämnade mobilen innan och klickade på svara innan jag tryckte den mot örat.

''Ja hallå?'' Svarade jag.

''Lola!'' Sa någon nervöst.

''Aria? Är det du?'' Frågade jag med en darrig röst.

''Ja, det är jag! Jag behöver verkligen prata med dig. Jag mår dåligt och ligger på sjukhuset.'' Sa hon och grät.

''Va? Ligger du på sjukhuset?'' Sa jag oroligt.

''Ja. Men snälla... Bara kom! Jag behöver värkligen dig här.'' Snyftade hon.

''Jag... Jag är påväg!'' Sa jag och la sedan på. Justin kom in springandes och tittade förvirrat på mig.

''Förlåt... Men Aria ligger på sjukhuset. Jag måste bara dit. Är det okej?'' Frågade jag.

''Va? Men självklart! Jag hänger med.'' Sa han och drog på sig sina skor. Jag log och gjorde detsamma. Jag drog på mig min tjocka vinterjacka och var redo för att åka. Väl inne i bilen satte Justin in nyckeln och startade motorn för att sedan sätta gasen i botten och köra mot Aria. Hemska tankar om vad som skulle ha kunnat hänt henne flög runt i huvudet. Dessutom var stress inte bra för mig. Det var inte bra för någon av oss. Det fick mig bara att må dåligt och bli trött. Jag lutade mitt huvud mot fönster rutan och tog några djupa lugnande andetag. Jag - vi - hade sådan tur att allting här i Stratford låg så nära så det tog inte alls långt tid innan vi väl var framme. Vi parkerade bilen presic utanför och rusade in receptionen.

''Aria Montgomery?'' Sa jag andfott. Jag hoppades på att hon skulle förstå vad jag ville. Och tur nog gjorde hon det.

''Våning 1 rum 20.'' Log kvinnan vänligt och pekade åt hållet som antagligen skulle leda till henne. Jag nickade tacksamt och tog tag i Justins hand innan vi gick med snabba steg genom en lång koridor där det fanns flertals rum. Rum för rum gick vi förbi tills vi äntligen fann rummet vi sökte. Nummer 20. Jag tittade på Justin nervöst och steg in i rummet där Aria satt i rummet. Förvånansvärt blev vi stående vid dörrkarmen när även Ryan satt jämte henne och höll hennes hand.

.

Jag satte mig i bilen och suckade högt. Aria och Ryan? Och dem ska ha... Barn? Jag kunde se en liten bebis som liknade dem. Sådär liten och knubbig som dem flesta bebisarna var. Känna deras små kramar och vara sådär överbeskydande. Kunna krama om en liten kropp och känna en varm känsla sprida sig genom kroppen. Jag suckade ännu en gång. Skulle jag våga berätta? För Justin? Mitt i allt mitt tänkande satte sig Justin i förarsätet lika chockat som mig. Faktiskt lite arg. Antagligen över att Ryan inte berättat tidigare. För Aria var i månad 6. Magen syntes ganska mycket. Fast... Jag har liksom inte lakt märke till det när det ändå nu är vinter och man bär så mycket kläder som nästan får en att se tjock ut. Han satte igång bilen och körde därifrån.

''Justin... Du kan väl inte vara arg på Ryan?'' Frågade jag.

''Jag är inte arg på honom.'' Sa han med en suck.

''Så vad är det då?'' Frågade jag lugnt.

''Inget!'' Sa han irriterat. Jag suckade och vände blicken fram mot vägen igen. Detta kanske är fel läge men nu när det ändå är detta ämne så...

''Skulle inte du vilja ha barn? Du vet... Känna sig sådär överbeskyddande. Kunna krama om en liten kropp och veta att det är man själv som är barnets förälder?'' Frågade jag och tittade på honom med ett leende. Han suckade ännu en gång och maserade sin tinning med två fingrar.

''Nej. kan du bara släppa det? Sluta prata om barn!'' Höjde han rösten med en arg ton. Jag tittade på honom argt. Jag kunde inte berätta det vid rätta tillfället! För när jag väl ska berätta det kommer någonting komma ivägen. Nu eller aldrig...

''Nej! Jag kan tyvärr inte det Justin! Du får hata mig för att jag tog detta beslutet men då får jag stå ut med det. Jag kan inte släppa det! You know why? Jag är gravid! Och du är pappan!'' Tjöt jag. ''Jag velade mellan att göra abort eller behålla barnet. Men jag kunde inte göra abort för att jag visste att det var ett litet barn. Det var en blandning av dig och mig och jag hade inte hjärta att göra det!'' Fortsatte jag fast med en lugnare ton. Han tittade chockat på mig och visste inte riktigt vad han skulle säga. Jag kunde skymmta ett starkt ljus komma mot oss så i ren reflex vände jag blicken fram och fick syn på en bil komma i full fart mot oss.

''JUSTIN!'' Skrek jag och pekade mot bilen. Han vände blicken fram och kunde inget göra för allting blev svart...

____________________________________________________________________________________________________________

 

Ja, det var slutet på Forever and Always. Inte så värst många kapitel [eller?] men jag tyckte det blev bra såhär och jag hade inte några fler ideér kvar förutom det som kommer i epilogen. Efter jag då skrivit klart epilogen och publicerat de kommer jag börja på en ny novell! Den kommer vara typ helt tvärt emot gemfört med den här novellen. Det har varit hur roligt som helst att skriva denna och är värkligen nöjd! 

#muchlove ♥